Inlägg från: Anonym (Ja du förstör) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ja du förstör)

    Förstör jag för pappan och barnen?

    Tycker verkligen att du förstör för pappan - du har gjort slut, du har privilegiet att få bo kvar i er lägenhet (och köpa ut honom, men jag antar att det inte är gjort) han är förmodligen mer sårad än du och tycker det är jobbigt att bo tillsammans. Självklart får ni bägge flytta in och ut tills det är löst - allt annat är väldigt dålig stil. Visst du har ingen lösning som du ser nu men i sådana här lägen får man ta till allt för att ordna det- sov på en arbetskompis soffa, bo på vandrarhem vad som helst men du har ett ansvar för att hjälpa dina barn att få ha honom lika närvarande som du även under skilsmässan

  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (tt) skrev 2016-02-23 22:17:44 följande:
    Pappan har precis samma möjlighet till umgänge med barnen som ts. Om han vill.
    Fast hur? Han har ingen plats att vara med dem på? Som ensam vuxen kan man bo hur risigt som helst hemma hos någon på en madrass men med barnen måste man ju erbjuda något vettigt? Mamman bor kvar i deras gemensamma lägenhet för att karln har gått med på det... om jag vore pappan i den här historien skulle jag vända på det och stanna kvar i lgh medan TS får fixa något nytt
  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (?) skrev 2016-02-23 22:44:16 följande:
    Du tycker alltså att det är fullt rimligt att jag ska bo i en sovsal med ett 10-tal främlingar varannan vecka medan det är otänkbart att mitt ex ska behöva dela lägenhet med mig? För det är vad du får (om ens det) för 150 kronor natten. Så nej det kommer jag inte att göra. Inte heller kommer jag att betala 700 kronor natten, vilket är ett mer realistiskt pris för ett enkelrum. Så jag "envisas" med att bo kvar här därför att jag inte hittat något okej alternativt boende.

    Jag har för övrigt ALDRIG NEKAT mitt ex umgänge med barnen (hur läser du egentligen). Om han sen väljer bort att träffa sina barn om jag är i närheten eller för att han inte vill träffa dem någon annanstans än i vår lägenhet så är det hans val. Inte ens mitt ex har gått så långt att han anser att jag nekar honom umgänge.

    Nedan har jag skrivit lite förslag på hur umgänget kan gå till även om jag bor kvar i lägenheten:

    Pappan bror bor på gångavstånd från oss och barnens skola ligger nära. Pappan jobbar mycket hemifrån och har inte heller långt till jobbet när han väl är där, så det finns liksom inga egentliga hinder för att de inte skulle få till ett bra umgänge. Håller jag mig dessutom hemifrån två kvällar i veckan och kommer hem när barnen somnat får vi ju båda två vardagar var med barnen. På helgen kan de sova tillsammans hemma hos farmor och farfar, någon kväll kan de säkert sova över hos brorsan eller så kommer han förbi med dem när de ska sova. De kan gå på bio, eller så kan jag gå på bio eller gå ut med mina kompisar så kan de vara här. Någon helg kan jag resa bort. Saknar han morgnarna går jag gärna tidigare till jobbet så kan han ta dem. Det finns liksom alla förutsättningar för att det ska gå att ordna ganska bra trots att jag bor här.
    Sorry TS det duger inte .. synd om dig som behöver sova i "sovsal" eller vad det blir - men kanske synd om exet som måste bo hos sin bror med vad det medför - du har gjort slut han går med på att du får bo kvar på sikt vilket är hyggligt av honom - du får ta att det blir bökigt även för dig en tid. Det du föreslår ovan är bara superstökigt för alla särskilt för barnen. Men också för ditt ex som ju redan har det stökigt med att bo hos sin bror..
  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (tt) skrev 2016-02-23 23:01:54 följande:
    Han gjorde det inte av hygglighet. Exet flyttade ut för att han inte ville bo kvar längre. Men ts har ingen rätt att neka honom flytta tillbaka. Och det gör hon ju inte heller.
    Fast vad vet du om det? Oavsett så tycker jag att det är rimligt att man inte vill bo med någon som just brutit med en.. hade TS ex varit bekväm med det hade han väl inte flyttat .. förmodligen tycker han att det är jobbigt på det ena eller andra sättet?
  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (?) skrev 2016-02-23 23:16:36 följande:
    Jag vet inte om du missat att jag INTE har någonstans att bo varannan vecka (inget vettigt boende i alla fall). Vi kommer liksom inte "tvångsmässigt att utsätta" våra barn för att inte ha något boende varannan vecka.

    Ja det är MITT HEM, det är det väl oavsett om jag äger det ensam eller inte, jag bor ju här. Det är mina barns hem också och det är hans hem (eller var beroende hur HAN ser på det).
    Fast du är ju helt låst - varför ställer du ens frågan TS? Du har ju bestämt att du gör rätt och han fel som inte orkar bo med dig under en separation.. Även om du är klar med er relation och tycker att ni bara är "vänner" så kan det väcka helt andra känslor hos honom
  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (?) skrev 2016-02-23 23:32:22 följande:
    Vaddå privilegiet att bo kvar? Det var han som ville skaffa nytt boende till sig själv och tyckte att jag kunde bo kvar om jag ville. Det var också han som inte ville bo tillsammans i väntan på att han fixat ny lägenhet.

    Ja han tycker det är jobbigt att bo tillsammans, och ingen tvingar honom heller. Jag skulle tycka att det var för jävla jobbigt att sova på olika kompisars soffor i månader eller hur lång tid det nu skulle ta och ingen tvingar mig heller, så jag kommer att låta bli (vem fan vill ha en kompis sovande på soffan i veckor förresten).

    Har han inget eget ansvar för att få umgänget att fungera med hans barn? Eller anser du verkligen bara att det är mitt ansvar att få det att fungera.
    Nej jag anser att ni har delat ansvar, nu har han ju efter att initialt flyttat ut kommit fram till att han saknar sina barn och vill kunna vara med dem varannan vecka vilket är helt normalt. Eftersom barnens bekvämlighet går före de vuxnas så får ni flytta ut varannan vecka och du får lösa ditt boende med att t.ex sova på vandrarhem eller vad du nu hittar... det är ingen picnic att separera med barn och du behöver vara så juste du bara kan för er framtid tillsammans som separerade föräldrar.
  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (?) skrev 2016-02-24 00:03:15 följande:
    Om någon som resonerade som min sambo faktiskt läste vad jag skrev och argumenterade utifrån det istället för att hitta på egna sanningar om vad jag skrivit, presenterade bra argument samt kom med vettiga förslag på vart jag kan bo så kanske jag skulle kunna tänka om.

    Jag har till exempel aldrig skrivit eller tyckt att han gör fel som inte vill bo med mig.
    Fast du har ju bara märkliga lösningar som är ett himla pusslande hit och dit - istället för att du flyttar vv? Du verkar överhuvudtaget inte googlat på andra boendelösningar för din del. Varför ställde du frågan här överhuvudtaget?
  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (?) skrev 2016-02-24 01:04:43 följande:
    Så här skulle umgänget kunna fungera enligt mitt förslag:

    På tisdagar och torsdagar har han barnen i VÅRT GEMENSAMMA HEM fram till 22, då jag kommer hem.

    På lördagen går han och barnen på bio efter det hälsar de på farmor och farfar och stannar till läggdags och på söndagen följer han med ena barnet och tittar på hans match.

    Följande helg har de filmkväll hos brorsan på fredagen barnen lämnas vid läggdags. På söndagen åker de till simhallen och äter middag ute.

    Helgen efter det träffar jag vänner på lördagskvällen och han och barnen umgås då i VÅRT GEMENSAMMA HEM. Och så vidare.

    Att det skulle vara så himla komplicerat har jag ärligt svårt att förstå.

    Jo då jag har googlat på boenden, men jag har tyvärr varken lust att bo i en sovsal eller lägga 10 000 kronor på ett boende två veckor i månaden.
    Fast det är ju inte ett vardagsliv tillsammans, dina barn går igenom något jobbigt just nu, de kanske inte visar det vad vet jag, men en separation är tuff, det blir osäkert och instabilt. Man kan behöva lugn och ro tillsammans vardagsrutiner en chans att småprata, en chans att få ta hand om deras sorg. Det är det ditt ex inte får med mindre än att han bor med dig - vilket han uppenbarligen inte klarar av
  • Anonym (Ja du förstör)

    Vi är flera som gått igenom skilsmässor i Stockholm med svårt med boende, jag trasslade runt med lite olika lösningar i några veckors tid för att barnens pappa skulle få bo med dom. Han bodde varannan vecka hos en kompis. Sen aktiverade vi verkligen alla nätverk som fanns långt utanför mina bekvämlighets gränser för att be om hjälp - fick tag i en andrahands etta som vi delade kostnaden för. Aldrig att jag skulle parkerat mig i lägenheten och gett honom lite slask tid enl ett komplicerat schema och då var det inte ens jag som ville skiljas. - tycker som sagt att TS lösningar inte är riktigt justa. Så klart bekvämt för henne men inte för exet och framförallt inte bra för barnen..

  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (tt) skrev 2016-02-24 12:24:47 följande:
    Vill du ha medalj för att ni inte var mogna nog att hålla era känslor i styr tillräckligt för att fortsätta kunna bo tillsammans tillfälligt tills ni hittat en permanent lösning? Skulle varit både billigare och mer praktiskt för alla inblandade.
    Vi bodde inte ihop? Jag tror att det kan vara helt förödande att bo ihop, både för barnen och den framtida relationen som man ju trots allt ska ha framöver. Har någon väl bestämt sig för att det är över så bör man nog undvika att bo kvar om det inte är så att man är så vänskapliga att det går bra.
    Jag tycker TS ex har rätt i det att han inte vill bo med TS. Jag tycker Ts ska flytta varannan vecka för att ge utrymme åt exet att få vara med sina barn på ett normalt vardagssätt tills lägenhetsfrågan är löst permanent.
    TS man har dessutom inte burit sig illa åt, utan TS har tröttnat pga relationen blivit för kompismässig. TS ex kunde lika gärna krävt att TS skulle ut ur lägenheten om nu hon vill skiljas sedan kunde han haft ungarna hela tiden? Medan hon löste ett nytt permanent boende. Nu är det ju han som får ta allt, bo hos sin bror, hitta ny lägenhet och dessutom inte få vara med sina barn på ett normalt sätt. TS har ju liksom fått allt på sitt sätt..
  • Anonym (Ja du förstör)
    Pentagram skrev 2016-02-24 12:42:35 följande:

    Utifrån vad som presenterats tycker jag TS erbjudit sitt ex en fullt acceptabel och rimligt lösning. Alternativ som innebär att TS skulle vara skyldig att lämna sitt hem varannan vecka och lösa ett temporärt boende under tiden ser jag inte som realistiska under omständigheterna.


    För att det kostar pengar för TS?
  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (N) skrev 2016-02-24 13:06:20 följande:
    Du menar alltså att ni vuxna bestämmer er för att separera, droppar bomben för barnen och genast börjar bo varannan vecka i bostaden? Det låter fruktansvärt för barnen!! Ska de inte få en chans att bearbeta den kommande separationen? Ska de inte få en chans att vänja sig vid den kommande förändringen? Ska de inte få ha båda sina föräldrar inom räckhåll under den mest turbulenta perioden i sitt liv?

    Så fruktansvärt egoistiskt att sätta sitt vuxna sårade ego framför barnens välbefinnande!!
    Ja för de vänjer sig bäst genom att två (eller en) sårade föräldrar fortsätter att bo ihop? Det lär ju inte vara turbulent alls ..
  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (tt) skrev 2016-02-24 13:02:06 följande:
    Ts och exet är inte skyldiga varandra någonting. Varken tjänster eller gentjänster.

    Du verkar se på det som att ts skulle ha en massa skyldigheter bara för att hon dumpade exet. Men det har hon inte. En relation är en frivillig institution och ts ville inte längre. Och hon behöver inte köpa sig ut ur sin relation.
    Nej men hon är skyldig sina barn en lösning där de får vara med sin pappa i sitt hem precis som hon får... Du tycker att hon fullgör det genom att han "får" bo kvar i sitt hem - men om han inte mäktar med att ha det så just nu så ligger det på TS att vara delaktig i en rättvis lösning. Han bor inneboende hos någon och det får hon också göra..
  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (Nnn) skrev 2016-02-24 13:14:53 följande:
    Ja för i din värld har alla obegränsat med pengar? Det är bara frågan om hur mycket man VILL spendera. Om man har förmågan att kliva ut ett steg från sin egen lilla värld, så brukar man inse att "woops, alla har inte mina förutsättningar och mina lösningar och mitt sätt att tänka är därför inte applicerbart på alla". Har du frågat TS om hennes ekonomiska förutsättningar? Nej ojdå, det tänkte du visst inte på! Epic fail skulle mina barn säga.
    Vet du något om TS ekonomi?
  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (Nnn) skrev 2016-02-24 15:15:08 följande:
    Den som ställer till med turbulens får ta konsekvenserna av detta.
    Som TS då som brutit relationen? vilka konsekvenser tar hon..
  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (N) skrev 2016-02-24 15:58:37 följande:
    Menar du att ni föräldrar inte var mogna nog att agera på schysst sätt mot varandra framför era barn?
    Det är lätt för den som är "klar" med relationen att förhålla sig sval - i detta fall TS. Visst en del människor kanske också fixar att vara "normala" inför barnen. Medan andra som vet mig sig att de inte klarar av det gör klokt i att inte vara kvar. Det betyder inte för den skull att man inte ska få vara med sina barn. Att vara den mer sårade eller mer känslosamma personen gör en inte olämplig som föräldrar. Den här pappan vill ju vara med sina barn på ett normalt sätt.. jag tycker inte TS lösning erbjuder det..

    Nu är det T.ex sportlov massa familjer reser bort, skulle säkert inte vara svårt för TS att låna någon lägenhet en vecka och låta honom flytta hem .. vill man vara tillmötesgående och anstränga sig så går mycket att lösa. Vill man inte det så är ju allt omöjligt också..
  • Anonym (Ja du förstör)

    Varför ställde du ens frågan här på forumet TS - du är ju väldigt tydlig med att du tycker att du har rätt och att du löst det hela på ett bra sätt. Vi som ger ditt ex rätt har fel enligt dig, precis som du tycker exet har fel. Känns inte som någon ide att stå för en annan bild...
    Lycka till framöver!

  • Anonym (Ja du förstör)

    TS - det du inte känner för att förstå är skillnaden i att ha en kontinuerlig vardag ihop med barnen mot att ses under lite konstigs omständigheter hos farmor och farfar, på stan, eller att exet är hemma hos sig med barnen men sedan behöver gå. Att ha längre tid tillsammans är stort alla viktiga samtal kommer inte på beställning med barn. Att under en vecka ha vardag tillsammans är stort särskilt när det är tufft. Att vara den som sover med barnen och vaknar där att kunna ha samtal och funderingar som kan pågå några dagar och återkomma. Att vara tillsammans i det som är barnens hem. Jag vet inte hur du förklarar för barnen att pappa vill bo med dem varannan vecka, men att han i så fall behöver bo med dig vilket han inte orkar och att du vägrar ge honom den det utrymmet. För mig är begreppet en vardag tillsammans så tydligt i den kvalitet man har ihop med barnen att jag trodde folk förstod det.

Svar på tråden Förstör jag för pappan och barnen?