Förstör jag för pappan och barnen?

Sätta barnen först, det var just det. TS gör inte det. Hon tänker BARA på sim egen situation.

Bitter... Nä, blir bara förbannad av idioter som inte förstår bättre.

För att det kostar pengar för TS?

Vi är flera som gått igenom skilsmässor i Stockholm med svårt med boende, jag trasslade runt med lite olika lösningar i några veckors tid för att barnens pappa skulle få bo med dom. Han bodde varannan vecka hos en kompis. Sen aktiverade vi verkligen alla nätverk som fanns långt utanför mina bekvämlighets gränser för att be om hjälp - fick tag i en andrahands etta som vi delade kostnaden för. Aldrig att jag skulle parkerat mig i lägenheten och gett honom lite slask tid enl ett komplicerat schema och då var det inte ens jag som ville skiljas. - tycker som sagt att TS lösningar inte är riktigt justa. Så klart bekvämt för henne men inte för exet och framförallt inte bra för barnen..

Nej men hon är skyldig sina barn en lösning där de får vara med sin pappa i sitt hem precis som hon får... Du tycker att hon fullgör det genom att han "får" bo kvar i sitt hem - men om han inte mäktar med att ha det så just nu så ligger det på TS att vara delaktig i en rättvis lösning. Han bor inneboende hos någon och det får hon också göra..

TS - det du inte känner för att förstå är skillnaden i att ha en kontinuerlig vardag ihop med barnen mot att ses under lite konstigs omständigheter hos farmor och farfar, på stan, eller att exet är hemma hos sig med barnen men sedan behöver gå. Att ha längre tid tillsammans är stort alla viktiga samtal kommer inte på beställning med barn. Att under en vecka ha vardag tillsammans är stort särskilt när det är tufft. Att vara den som sover med barnen och vaknar där att kunna ha samtal och funderingar som kan pågå några dagar och återkomma. Att vara tillsammans i det som är barnens hem. Jag vet inte hur du förklarar för barnen att pappa vill bo med dem varannan vecka, men att han i så fall behöver bo med dig vilket han inte orkar och att du vägrar ge honom den det utrymmet. För mig är begreppet en vardag tillsammans så tydligt i den kvalitet man har ihop med barnen att jag trodde folk förstod det.

Visserligen är det hans problem men det är du som ställt till det. Den som bryter upp får i min mening göra lite mer uppoffringar i det praktiska. Du kan ju uppenbarligen inte sätta dig in i hans situation. Hade scenariot varit omvänt och tråden startats av en man så hade han inte fått samma medhåll som du får här.

Jag antar att din föredetta är en kvinnomisshandlare annars är allt det du skrivit skitsnack.

Har exakt samma erfarenhet men folk här tycks tro att man dumpar och ser går ut och firar med champagne. Den som "blir lämnad" kan mycket väl ha uppfört sig som ett tvättäkta arsle under många år och parasiterat på den andre parten både känslomässigt och ekonomiskt. Helt plötsligt ska vederbörande alltså ha någon form av "offerstatus" och rätt att diktera villkoren - helt galet!

Du förstod kanske inte hinten, och tråkigt det du gått igenom även om jag inte orkar läsa hela inlägget då din personliga historia saknar relevans i sammanhanget, men jag syftade till ts fall där sambon som hon lämnat för två veckor sen uppenbarligen tar detta uppbrott hårdare än vad hon själv gör när han uttrycker att det är svårt att leva med henne under samma tak. Jag kan tycka att den som tycker synd om sig själv här är ts som vägrar mötas på vägen för att uppbrottet ska gå så smidigt som möjligt för båda parter. Istället ställs HAN inför ett ultimatum att antingen dela lägenhet med människan som får honom att må dåligt eller inte träffa sina barn mer än ibland. Hon har redan tagit ett beslut med eller utan hans samtycke som präglar båda deras liv dramatiskt, vilket hon naturligtvis har rätt till, men då får man också försöka vara lite storsint och ta ett steg tillbaks för att underlätta för den som uppbrottet är svårare för. Som sagt kallas det för empati.

Jag måste inte och har ännu mindre tid att sitta och läsa igenom 20 sidor när ts formulerat situationen i trådstarten så som man får anta att hon vill presentera den för att andra ska kunna bilda sig en uppfattning. Att sätta barnen i centrum skulle vara att de får vänja sig vid separerade föräldrar i hemmets trygghet innan de själva måste flytta ut varannan vecka. Bara för att en separation är långdragen betyder inte att initiativet till den är ömsesidig. Du verkar vilja rättfärdiga dig själv på något sätt när jag varken känner till, vill känna till eller ens yttrat mig om din privata separationshistoria.Hade ts erbjudit sin fd sambo att hyra en lägenhet tillsammans som de kan bo i växelvis så är det ett väldigt bra initiativ som både de vuxna inblandade och framförallt barn drar nytta av i en sån här situation. Det är mao mer i stil med att gå den andra till mötes som jag hittills syftat på än vad som framkommer i trådstarten eller några av ts inlägg, utan att behöva bläddra femton sidor bakåt vilket ingen normalt fungerande människa har tid med.För att citera ur trådstarten "Det var jag som ville avsluta relationen då jag börjat se honom mer som än kompis än en partner" Jag får väl anta att ts vet lite mer om sin egen relation och uppbrott med sin sambo än vad du gör. Och det är bara utifrån hennes egen formulering som jag bildar min uppfattning. Men du är väl en av dessa människor man stöter på ibland i vardagen som vill ha rätt hela tiden så jag bjuder på den; Du har rätt.

Det står ganska tydligt i trådstarten att sambon föreslagit ett scenario där båda parter "får bo kvar" veckovis tills han själv hittat nytt boende. Så jag förstår inte riktigt vad du har för huvudbry. Nu har det dessutom framkommit att ts själv föreslagit det som jag själv syftat till så du kanske bör fråga henne om du vill ha ett relevant svar.

Du och t kanske är de största stolpskott jag någonsin stött på. Med eran login så får FAKTISKT kvinnan skylla sig själv då hon blir våldtagen. För vet du vad, hon hade ju faktiskt en kort kjol på sig. Du pratar om parasiter, dags att ta en självrannsakan!

En extrem parallell men de med någon innanför pannbenet förstår.

Fast allt går att lösa om man vill! Och är ngt man redan borde tänkt på innan! Det handlar om att ts inte vill hitta en lösning. Det kanske inte blir det bekvämaste eller roligaste lösningen/ boendet, men den är ändå bara tillfällig och inte för evigt.

Ja men det är långt ifrån alla som kan hålla en god stämning som barnen inte känner av om man väljer att båda bor kvar tills nytt boende är hittat. 

Kanske kan ts ta in på vandrarhem, om hon nu varken har vänner eller familj att sova hos. Är ju billigare och mer prisvärt än att själv hyra en bostad om nu exet inte vill gå på den lösningen om nu ts föreslagit det. Det är inte för alltid utan enbart tillfälligt. Jobbigt ja, men som sagt tillfälligt och för barnens skull. Och jag tror knappast ts ex vill bo hemma hos vänner hur länge som helst, för det är ju lika jobbigt för han som vem som helst att bo så, utan jag tror även han vill hitta en lägenhet så han kan gå vidare med livet. 

Jag vill tacka alla som tagit sig tid att svara i tråden!

Igår hade jag ett långt telefonsamtal med exet där vi pratade ut om vår situation. Han tycker själv att han betett sig barnsligt och har bett om ursäkt för hur han betett sig de senaste veckorna. 

Han kommer att flytta tillbaka hem när han och barnen kommer hem från resan de är på just nu. Kanske kommer vi att leta upp en liten lägenhet att bo i varannan vecka tills det löst sig med hans lägenhet längre fram men i nuläget är det inte aktuellt.

Det känns väldigt bra just nu och jag har goda förhoppningar om att vi ska få till ett bra samarbete framgent. Men framförallt känns det fruktansvärt skönt att han återigen beter sig som den person jag levt ihop med i 15 år, den han var de senaste veckorna är ingen jag kände igen och det var obehagligt.

Tack än en gång alla som tog sig tid!

Jaaa det är det :)!

Tack för alla dina svar i den här tråden, de har hjälpt mig mycket! Tycker att du och din exman verkat ha löst er skilsmässa på ett föredömligt sätt, måste vara extra svårt med en så liten som ni har med i bilden, och jag hoppas och tror att det kommer gå lika bra för er framgent.