Jag måste få mina barn tillbaka
Enlig lag och praxis är umgängestransporterna ditt ansvar som umgängesförälder.
Inlägg från: Anonym (hoja)
|
-
-
Ts, vårdnad och boende är två vitt skilda saker. Du skulle få bestämma över boende och umgänge på egen hand om du hade enskild vårdnad men det kommer du knappast få om du stämmer pappan. Även boendet är det tveksamt om du skulle få. Däremot kan ni få umgänget reglerat av en domstol.
Dock är det både mycket enklare och billigare att reglera umgänget med hjälp av familjerätten. Ert nuvarande arrangemang verkar ju inte funka så det vore kanske läge att ni bokar upp för nya samarbetssamtal där.
Tänk på att försöka få till ett umgänge som gynnar barnen men som rent praktiskt samtidigt funkar för er BÅDA föräldrar. Ett så lång helgumgänge som möjligt gynnar förmodligen barnen bäst (eftersom de träffar dig så pass sällan). Det funkar säkert också bäst för den andra föräldern (behov av avlastning på grund av att han har barnen heltid). Transporterna är i första hand ditt ansvar som umgängesförälder. Ett förslag vore att du hämtar barnen i skolan på fredagarna och lämnar dem där på måndagarna. Har du körkort? Körkort och bil vore annars en bra investering i ditt läge. -
Okej. Ert avtal funkar inte. Du kan försöka driva in pengarna. Men är det inte enklare om du helt börjar ansvara för umgängestransporterna. Det är det umgängesföräldrar förväntas göra. Och det är det minsta man kan begära av umgängesföräldern med tanke på vilket jobb boföräldern lägger ner på barnen.Anonym (Trasig mamma) skrev 2016-02-19 23:00:06 följande:
Kan också tillägga att i vårat avtal har vi skrivit under båda två på att han ska dela resekostnaderna med mig. Men de har jag inte sett röken av.
Mitt råd är att du skaffar dig körkort och bil. Livet med barn blir mycket enklare om man har det oavsett om man är umgänges eller boförälder. Dessutom borde du ha råd med det nu när du jobbar. I värsta fall kan du ju försöka ta ett banklån. Tills dess kan du ju använda dig av allmänna transportmedel eftersom de verkar finnas tillgängliga för er.
Det är steg ett. Steg två är att fundera på om exet är en lämplig boförälder. Mår barnen bra hos honom? Skulle de må bättre om de bodde hemma hos dig istället? -
Jag å andra sidan tycker INTE att ts ska bortse från sina egna behov. Istället ska hon se till både sina egna och barnens behov och försöka balansera dem. Ts kommer att gå under om hon bara ser till barnen. Det är inte meningen att man som förälder helt ska ge upp hela sitt liv när man får barn. Och barn gynnas inte ens av det.Kriya skrev 2016-02-19 23:58:35 följande:
De flesta här på tråden verkar främst diskutera ur föräldrarnas perspektiv, och vem som har rätt till vad. Föräldrarna har inga rättigheter alls - bara barnen.
Ts skriver 'Jag har märkt på min yngsta att hen är väldigt väldigt ledsen för allt de senaste veckorna. Ikväll grät hen och var otröstlig, vägrade sova om hen inte fick sova på mig.' Det är signaler och symptom på att barnet inte mår bra. Den väsentligaste frågan är vilken boende- och umgängessituation som barnet skulle må bäst av, inte vad som är rättvist mellan föräldrarna.
Jag håller med dem som skriver att det är olyckligt att du flyttat så långt från barnens invanda hemmiljö. Det är barnen som betalar priset, i oro och tårar. Du bör nog överväga igen om det verkligen är rätt att bo så långt från dem. I andra hand kanske det måste ske en ändring i barnens vardagsboende, även om det innebär att de byter ort. Vad är bäst för barnen? Bortse helt från vad som är bäst för dig själv och pappan när du svarar på den frågan.
Om det är så att ts lyckats bryta en negativ trend och långtidsarbetslöshet genom sin flytt tycker jag definitivt inte att ho ska återvända till samma skit utan stanna där hon är och göra det bästa utav situationen. På sikt kan hon ju alltid sträva efter att flytta tillbaka men enligt mig bör hon inte göra det om hon inte först hittar någon stabilitet där först (så som exempelvis ett arbete).
Barn reagerar alltid på förändringar. Och kanske är det ingen optimal förändring på kort sikt. Men på lång sikt kan det ändå vara för det bästa om det innebär att ts har ett jobb och är självförsörjande, har en ny sambo och stabilitet i sitt liv. Hon kommer må bättre och kommer också vara en bättre förälder. -
Och gå på a-kassa eller försörjningsstöd?? I min värld gör man inte så.Anonym (fy) skrev 2016-02-20 00:36:36 följande:
Vilken dålig mamma. Förstår inte hur en mamma kan överge sina barn.....flytta tillbaka!!!!
-
Det spelar mindre roll varför du flyttat. Enligt lag och praxis är umgängestransporterna ditt ansvar. Se till att lösa det.Anonym (Trasig mamma) skrev 2016-02-20 08:49:31 följande:
Tack.Nu är det ju så att jag inte flyttat för att komma till något roligare utan till arbete och komma ur något som hade kunnat gå illa ifall jag inte tog tag i det (mitt psykiska mående).
-
Men herre gud! Det var ju tingsrätten som dömde att barnet skulle bo hos mamman. Om man inte kan ta en domstolsdom som förälder och skiter i umgänget för att man inte får som man vill är man rätt oansvarig, lat och älskar nog inte sitt barn särskilt mycket.Anonym (Lis) skrev 2016-02-20 16:13:21 följande:
Okej...fast du flyttade ifrån staden där pappan bor med ert barn så skyller du ändå på honom att han inte kommer och hämtar sitt barn att det är han som är oansvarig..... ja man kan ju alltid få det till den andres fel, ens egna handlingar man gör....
-
Jaså, varför?Anonym (Jaså...) skrev 2016-02-20 16:31:15 följande:
Vilka jävla idioter det finns! Du måste bara en av de största!
-
Man har en moralisk skyldighet att vara självförsörjande i så stor utsträckning som möjligt. Det är också den tanken vårt välfärdssystem baseras på. Bidrag ska bara betalas ut till behövande, inte till bekväma människor. Välfärdssystemet kommer att kollapsa av alla bekväma människor som tycker att det är okej att ligga samhället till last när de inte behöver det.Draconia skrev 2016-02-21 11:05:44 följande:
Fast A-kassan (eller socialen) kollar ju inte upp vilka jobb en arbetssökande söker, respektive tackar ja eller nej till. Den informationen får de bara om arbetsförmedlaren beslutar sig för att anmäla.
Man kan diskutera hur länge som helst vad som är bättre eller sämre, men jag ser i så fall många försörjningsstödstagare här i landet som borde hindras först, innan vi börjar tvångsseparera mammor och barn... Sådant kan dessutom kosta mera för samhället i slutändan, om barnet växer upp till någon som har psykiska och sociala problem, missbrukar, är kriminell...
Tycker ts gjorde helt rätt i som flyttade efter jobben. Hon tog si -
Helt irrelevant för diskussionen. Eller det blir en annan diskussion om vi ska börja diskutera flyktingpolitik också.Draconia skrev 2016-02-21 12:44:16 följande:
Absolut, men då finns det som sagt andra grupper som borde stoppas först. T.ex. var det onödigt att ta emot alla dessa ensamkommande vuxna män, och sätta dem på boenden som kostar flera tusen kr per dygn och person. Eller barnfamiljer från länder där det är normalt att skaffa åtta barn per kvinna. Räkna ut vad de familjerna kostar för samhället, inte bara i försörjningsstöd utan även i mödravård, förlossningsvård, BVC, läkarvård, sjukhusvård, tandvård, dagis, skola, förberedelseklasser, hemspråksundervisning och extra stöd i svenska i skolan... Och mamma och pappa ska läsa SFI och få tillgång till diverse arbetsmarknadsinsatser.
Och kom sedan tillbaka och säg att en svensk mamma som vägrar att flytta ifrån sitt barn, eller vägrar ta barnet och flytta så att det på sikt förlorar kontakten med sin pappa, är en samhällsparasit!
Summa summarum är att det skett en attitydförskjutning angående bidrag. Folk tycker att det är okej att vara sjukskriven när det värker lite i lilltån. Eller gå på a-kassa när jobben är längre bort än 1 mil. Folk är så jävla bortskämda. Välfärdssystemet har inte råd med det. Dessutom står det stick i stäv med tanken om att individen ska ta ansvar för sig själv och vara självförsörjande i så lång utsträckning som möjligt.
Sedan får jag allergiska utslag när man ska tycka synd om folk. Nej, det är inte synd om ts. Med tanke på barnet är tråkigt att hon var tvungen att flytta men sånt är livet. Och som man bäddar får man ligga. Men det går ingen riktig nöd på barnet som ju bor med sin pappa och får träffa sin mamma varannan helg. Ts föregår som gott exempel som är en stark självförsörjande självständig kvinna. Hon kommer också på sikt kunna erbjuda barnet en både ekonomiskt och känslomässigt stabil tillvaro i och med att hon har jobb och lever mer stabilt familjeliv med en sambo.