För hård och elak?

Jag förstår vad du menar men jag håller med din pojkvän. Du låter väldigt hård när du skriver att du kan "till och med (vilken hjälte!) låta barnet få sova över", att du känner det som att du jobbar när du är med barnet, att du inte vill träffa din pojkvän ibland. Du lägger skuld genom att påstå att han och sitt ex vill att du ska bo med barnet pga problematiken, som att du utgår från att han ser dig som en barnvakt eller nåt. Det låter som att du är väldigt uppoffrande och helst av allt egentligen inte vill vara i relationen eftersom du tagit upp så många punkter som är fel. Och då spelar det ingen roll att du sen skriver att ni har det underbart tillsammans för du har redan skrivit massor som tyder på motsatsen. Dessutom får du det att framstå som att det är hos själva barnet som person problemet ligger, inte i faktumet att det är ett barn. Att du till råga på allt skriver att du älskar honom men, fritt citerat, skriver att "passar det inte kan jag dra", det känns otroligt hjärtlöst. Att vara tillsammans med nån som har den inställningen att om jag inte får det på mitt sätt så skiter jag i det är väldigt tärande. Du verkar helt ovillig till att kompromissa.
Du kunde ha skrivit ett brev där du får fram din åsikt och dina synpunkter utan att skuldbelägga alls, det hade räckt med att du vill ha din fritid och frihet, är din pojkvän en normalvettig person hade han förstått det. Klart du inte ska göra något du inte vill men du var onödigt hård i ditt brev, speciellt som du går så hårt åt hans barn. Vilken förälder vill höra sådana saker?

Jag tycker att din särbo är hård och oresonlig som försöker manipulera dig till något som är skadligt för dig. Han VET att du är skör och behöver mycket återhämtning och trots det tycker han att du ska bo tillsammans med ett barn som kräver mycket av de vuxna. Vad är det för ett sätt att visa kärlek och omtanke???