Någon mer som passerat BF?

Det är faktiskt skönt att ha gjort en, för baserat på vad jag hade hört om det oroade jag mig för det ganska mycket ;) Min läkare sa att det gör jätteont på vissa och inte alls på andra, och jag tror att jag är en av dem det gör "jätteont" på. Men så länge som upplevelsen inte är så farlig känns smärtan inte så farlig heller tycker jag. Inte skönt, men ingen fara. Jag tyckte att det var jättehäftigt när hon rörde vid bebisens huvud :D Första beröringen liksom!!! 

Jag fick precis ut stora delar av slemproppen, så nu är jag muntrare igen :) Sen stannar det säkert av igen efter det, men varje litet steg framåt känns som en stor vinst just nu :) 

Jag hoppas verkligen att du kommer att komma igång innan dess, men förstår vad du menar. Det är skönt att ha slutpunkt på det hela så man inte behöver hoppas på att det händer utan faktiskt vet att det närmar sig slutet. 

Jag har varit lugn hela graviditeten fram tills förra veckan. Nu är jag jättenervös. Är beredd på att det kommer vara sjukt jobbigt och göra jätteont, men jag är fortfarande mest orolig för barnet. Och för att bli klippt. Har ingen aning om varför jag är så rädd för just klipp, men det är jag ;) 

Du då? Hur känns det, du som gjort det förr? Och vad tycker du om dina tidigare förlossningar? Hemskt eller häftigt? 

Tack Jamas! Har du också passerat BF?

Är det verkligen inte fler därute som går på övertid?

Idag är jag på bf+3 och känner inget speciellt. Har en del sammandragningar och mensvärk men det har jag haft sen länge och det verkar ju tyvärr inte resultera i något :( Imorgon har jag som sagt tid hos bm och kommer då förhoppningvis få en hinnsvepning. Får se om det kanske sätter igång det hela. Hoppas!

Oj, det låter definitivt som en riktigt tuff och dränerande resa :( Jag är grymt imponerad att du orkat så länge. Underbart att höra att du snart har två små mirakelbarn :) Kan verkligen relatera till att man så gärna vill få hålla miraklet i sin famn och se att det mår bra, det är det jag tänker på dagligen. Märkligt att man kan oroa sig så mycket. 

Oj, då har du en del funderande att göra under helgen. Jag håller tummarna för att du slipper igångsättning, men är du för orolig kanske det är det bästa för dig (och därmed även barnet). Se resonerar i alla fall jag. Jag ska prata med läkare på tisdag och kommer nog att kräva hjälp att komma igång, även om det verkligen bär emot att bli igångsatt. 

Jag mår riktigt, riktigt kasst om jag ska vara ärlig. Jag trodde aldrig i mina vildaste drömmar att jag skulle må så här dåligt så nära målet vi kämpat för, men det gör jag. Jag gråter mest hela dagarna och är så himla orolig. Som jag föreställt mig det ska det bara vara tråkigt nu, inte tortyr. Men det är väl å andra sidan inte mycket som är som man tror eller tänkt sig. Du då? Hur mår du? Och har något mer hänt över natten? MVC sa till mig igår att BM inte får lov att göra hinnsvepningar, kanske var det därför? Men wow, vilket drama! Tur att det gick att vända barnet och det låter ju onekligen som en bra idé att sätta igång medan det ligger rätt ;) Vilken spännande dag!!! Jag håller tummarna för att det blir så behagligt det bara kan vara och att du inom kort ligger där med ditt lilla barn på bröstet :) STORT lycka till!!! Kram på dig!! 

Det har vi ;) Igångsättningen påbörjades på söndagskvällen och prinsessan kom ÄNTLIGEN på tisdagsmorgonen (9/2). Tyvärr fick jag en rejäl blödning, så det tog tid att komma på fötterna igen, men nu mår vi alla bra. Dottern är helt underbar och värd varenda sekund av väntan och mer därtill <3 <3 <3 

Hoppas att allt är bra med er också :D