Någon mer som passerat BF?

Här är en till :( 

Är idag på BF+5 med första barnet. Vägen hit var riktigt tuff, barnet blev till på fjärde IVF-försöket. Hela graviditeten har jag varit orolig för att hon inte ska må bra, och nu den senaste veckan har jag knappt gjort annat än gråtit för att jag är så oroad. Vill få träffa henne nu och få veta att allt går bra. 

Var inne och fick hinnsvepning igår. Har fortfarande molvärk och mycket sammandragningar, men det verkar inte hända så mycket, så jag har gett upp. Det känns som att hon aldrig kommer att komma ut :(

Förstår att det måste vara tufft när man har andra barn att tänka på. Önskar jag kunde peppa, men har inget vettigt att komma med mer än att du gärna får häva ur dig din frustration till mig :) 

Stort grattis till graviditeten! Förstår att den måste vara så efterlängtad. Vår första son är också resultatet av fjärde ivf-försöket. Tvåan blev till på första frysförsöket medan trean kom helt oplanerat, av sig självt!!! Mirakel kan ske! Förstår att du är orolig för bebisens hälsa. Jag var inte det för de två första men nu är jag det, konstigt nog. Nu när jag gått över tiden börjar jag tänka att bebisen kanske inte mår bra därinne. Tänk om den bajsar i vattnet? Har navelsträngen runt halsen? Sånt börjar jag oroa mig för nu.
På fre har jag tid hos min bm och då blir det antagligen hinnsvepning för mig också. Har väl inte så stora förhoppningar att det kommer resultera i förlossningsstart. Är orolig för att det gör ont? Tyckte du det?

Tack så mycket, och vad underbart att hitta någon som varit med om liknande! Stort grattis till riktiga mirakelbarn :D Jag hoppas så att vi ska kunna på egen hand en vacker dag, men är inställd på att vi kommer få göra om behandlingarna. Men det är ju ingen fara, så länge som man får sina efterlängtade barn <3 

Jag tycker att många säger det, att de plötsligt börjar oroa sig när de är inne på barn nummer 2, 3 eller 4 och så vidare. Man lär sig väl liksom mer och mer ju fler gånger man är gravid och inbillar sig att det plötsligt ska hända saker för att man haft "tur" innan, men så är det ju inte tack och lov :) Det ska inte vara någon risk med att gå över tiden (skriver jag som själv nojar över precis samma saker), annars hade de ju plockat ut barnen senast vid BF. 

Jag ska inte säga att det var skönt, för det tyckte jag verkligen inte. Jag berättade för läkaren som skulle göra det hur rädd jag är för gynundersökningar och hon var otroligt lyhörd. Så fort jag sa till pausade hon. Min tapp är väldigt, väldigt känslig så det var inte skönt när hon hittade den, men sen gick det förhållandevis snabbt. Jag sa aj några gånger, sen var det klart. Trots min skräck för gynundersökningar sitter jag här och undrar om jag ska begära en ny ;) Så så illa kan det ju inte ha varit då tänker jag ;) 

Det låter positivt att hinnsvepningen inte var så fruktansvärd. Får se vad jag kommer tycka Det bästa vore dock om det kom igång av sig själv innan dess, men just nu försöker jag ställa in mig på att bli igångsatt så slipper jag bli besviken. Är du nervös inför förlossningen?

Det är faktiskt skönt att ha gjort en, för baserat på vad jag hade hört om det oroade jag mig för det ganska mycket ;) Min läkare sa att det gör jätteont på vissa och inte alls på andra, och jag tror att jag är en av dem det gör "jätteont" på. Men så länge som upplevelsen inte är så farlig känns smärtan inte så farlig heller tycker jag. Inte skönt, men ingen fara. Jag tyckte att det var jättehäftigt när hon rörde vid bebisens huvud :D Första beröringen liksom!!! 

Jag fick precis ut stora delar av slemproppen, så nu är jag muntrare igen :) Sen stannar det säkert av igen efter det, men varje litet steg framåt känns som en stor vinst just nu :) 

Jag hoppas verkligen att du kommer att komma igång innan dess, men förstår vad du menar. Det är skönt att ha slutpunkt på det hela så man inte behöver hoppas på att det händer utan faktiskt vet att det närmar sig slutet. 

Jag har varit lugn hela graviditeten fram tills förra veckan. Nu är jag jättenervös. Är beredd på att det kommer vara sjukt jobbigt och göra jätteont, men jag är fortfarande mest orolig för barnet. Och för att bli klippt. Har ingen aning om varför jag är så rädd för just klipp, men det är jag ;) 

Du då? Hur känns det, du som gjort det förr? Och vad tycker du om dina tidigare förlossningar? Hemskt eller häftigt? 

Vill du verkligen höra förlossningsberättelser nu innan?

Min första förlossning var en jättejobbig upplevelse för mig. Egentligen var det nog en ganska normal första förlossning (tog 13 timmar från första värken till sonen var ute), men problemet var att jag, som har ett stort kontrollbehov, trodde jag skulle kunna styra och kontrollera själva förloppet mer. Kände att kroppen körde sitt eget race och jag hängde inte med (svårt att förklara tydligare). Värkarna kom väldigt tätt redan från start men jag öppnade mig inte. Var helt slut efter några timmar och tog då EDA vilket inte tog helt och tyvärr gjorde att värkarbetet stannade upp lite. (Ganska vanligt vad jag förstått). Det blev värkstimulerande dropp vilket gjorde värkarna mer intensiva och forcerade. När det var dags för att krysta var jag helt slut. Visade sig då att bebisen inte roterat runt helt utan låg med sk pannbjudning vilket gjorde att det var svårt att få ut honom. Efter ca en timmes krystning var både jag och bebisen medtagna och det blev sugklocka. Jag sprack tyvärr en del vilket var jobbigt efteråt.

Efter den förlossningen var jag väldigt förlossningsrädd och fick gå i Aurora-samtal inför förlossning nr 2. Jättebra! Kände mig mer förberedd andra gången samtidigt som jag paradoxalt visste att jag inte skulle kunna ha total kontroll utan få lita på min kropp och på personalen. Den förlossningen startade med vattenavgång. Värkarna kom inte igång förrän ett dygn senare men när det väl var ett regelbundet värkarbete gick det fort och förlossningen tog 4 timmar inkl 20 min krystfas. Hade ingen smärtlindring förutom lustgas. En toppenförlossning! Visst det gjorde SKITONT men det var kortare förlopp och jag kände att jag trots allt hade kontroll över min smärta.

Tyvärr spökar fortfarande den första förlossningen för när jag nu tänker att det snart är dags igen är det den förlossningen som dyker upp i tankarna. Gör att jag får lite panik. Så himla jobbigt! Försöker intala mig själv att i och med att detta är förlossning nr tre så är ju kroppen förberedd och det kommer antagligen inte bli så utdraget som nummer ett. Men man vet ju aldrig?!

Hoppas jag inte skrämt upp dig nu. Varje förlossning är ju helt unik och det kommer säkert gå hur bra som helst för dig. Du får ju dessutom världens bästa pris för ditt kämpande!

Är det inte fler som passerat BF? I så fall, välkommen hit, och dela er frustration över bebisen som vägrar titta ut.

Stort lycka till Cyanea! Har läst vad du skrivit i flera trådar och det är alltid vara lika snälla och stöttande ord. Har förstått att ni också fått kämpa en hel del för det här barnet. Ville därför bara säga att det inte kan gå annat än jättebra mht ditt karmakonto :) Berätta gärna sen!

Stort lycka till också till Gräddnosen :)

Tack Jamas! Har du också passerat BF?

Är det verkligen inte fler därute som går på övertid?

Idag är jag på bf+3 och känner inget speciellt. Har en del sammandragningar och mensvärk men det har jag haft sen länge och det verkar ju tyvärr inte resultera i något :( Imorgon har jag som sagt tid hos bm och kommer då förhoppningvis få en hinnsvepning. Får se om det kanske sätter igång det hela. Hoppas!

BF+1 idag, känns dock som BF+38.

En lång resa hit för oss så vill bara ha min bebis i famnen och kunna pusta lite.

Hur hår det för er, är lite intresserad av hur det gått med hinnsvepningarna?