Någon mer som passerat BF?

Det låter positivt att hinnsvepningen inte var så fruktansvärd. Får se vad jag kommer tycka Det bästa vore dock om det kom igång av sig själv innan dess, men just nu försöker jag ställa in mig på att bli igångsatt så slipper jag bli besviken. Är du nervös inför förlossningen?

Vill du verkligen höra förlossningsberättelser nu innan?

Min första förlossning var en jättejobbig upplevelse för mig. Egentligen var det nog en ganska normal första förlossning (tog 13 timmar från första värken till sonen var ute), men problemet var att jag, som har ett stort kontrollbehov, trodde jag skulle kunna styra och kontrollera själva förloppet mer. Kände att kroppen körde sitt eget race och jag hängde inte med (svårt att förklara tydligare). Värkarna kom väldigt tätt redan från start men jag öppnade mig inte. Var helt slut efter några timmar och tog då EDA vilket inte tog helt och tyvärr gjorde att värkarbetet stannade upp lite. (Ganska vanligt vad jag förstått). Det blev värkstimulerande dropp vilket gjorde värkarna mer intensiva och forcerade. När det var dags för att krysta var jag helt slut. Visade sig då att bebisen inte roterat runt helt utan låg med sk pannbjudning vilket gjorde att det var svårt att få ut honom. Efter ca en timmes krystning var både jag och bebisen medtagna och det blev sugklocka. Jag sprack tyvärr en del vilket var jobbigt efteråt.

Efter den förlossningen var jag väldigt förlossningsrädd och fick gå i Aurora-samtal inför förlossning nr 2. Jättebra! Kände mig mer förberedd andra gången samtidigt som jag paradoxalt visste att jag inte skulle kunna ha total kontroll utan få lita på min kropp och på personalen. Den förlossningen startade med vattenavgång. Värkarna kom inte igång förrän ett dygn senare men när det väl var ett regelbundet värkarbete gick det fort och förlossningen tog 4 timmar inkl 20 min krystfas. Hade ingen smärtlindring förutom lustgas. En toppenförlossning! Visst det gjorde SKITONT men det var kortare förlopp och jag kände att jag trots allt hade kontroll över min smärta.

Tyvärr spökar fortfarande den första förlossningen för när jag nu tänker att det snart är dags igen är det den förlossningen som dyker upp i tankarna. Gör att jag får lite panik. Så himla jobbigt! Försöker intala mig själv att i och med att detta är förlossning nr tre så är ju kroppen förberedd och det kommer antagligen inte bli så utdraget som nummer ett. Men man vet ju aldrig?!

Hoppas jag inte skrämt upp dig nu. Varje förlossning är ju helt unik och det kommer säkert gå hur bra som helst för dig. Du får ju dessutom världens bästa pris för ditt kämpande!

Är det inte fler som passerat BF? I så fall, välkommen hit, och dela er frustration över bebisen som vägrar titta ut.

Tack Jamas! Har du också passerat BF?

Är det verkligen inte fler därute som går på övertid?

Idag är jag på bf+3 och känner inget speciellt. Har en del sammandragningar och mensvärk men det har jag haft sen länge och det verkar ju tyvärr inte resultera i något :( Imorgon har jag som sagt tid hos bm och kommer då förhoppningvis få en hinnsvepning. Får se om det kanske sätter igång det hela. Hoppas!

Idag var jag hos bm för en kontroll. Trodde ju jag skulle få göra en hinnsvepning men det blev inget med det då det visade sig att vår busiga bebis hade vänt sig och nu låg i säte. Blev lite chockad måste jag erkänna. Blev hänvisad till förlossningen där de skulle göra ett vändningsförsök. Blev en lång och seg väntan där då det tydligen var väldigt många som födde nu så läkare och bm hade fullt upp. Därför tog det sin lilla tid. Vändningsförsöket lyckades i alla fall och gjorde inte speciellt ont. Skicklig läkare! Men då läkaren tyckte att det fanns risk att busiga bebisen vänder sig fel igen så blev jag hemskickad för att sova och ska tillbaka imorgon bitti för att bli igångsatt. Spännande men samtidigt lite nervöst. Är lite orolig för hur värkarbetet kommer bli när man sätts igång. Läkaren sa att jag redan var 2 cm öppen med en mjuk tapp så han trodde att förloppet inte skulle bli alltför utdraget. Hoppas han har rätt. Hur som så verkar det som att det redan imorgon blir en bebis för oss! Så spännande!

Håller verkligen tummarna för att det ska sätta igång för er andra! Plötsligt händer det... :)

Sent igår kväll, kl 22.34 tittade en liten flicka till sist ut :) Igångsättningen tog tid men när det väl kom igång gick det fort. Var på förlossningen vid 9.00 och blev undersökt av läkaren som konstaterade att jag var 2,5 cm öppen och med mjuk tapp som dock inte var helt utplånad. Bestämdes att jag skulle få prostaglandin oralt i små doser som skulle sätta igång sammandragningar. Fick totalt 5 doser under dagen med ca 2 timmars mellanrum. Efter den tredje dosen började sammandragningarna komma mer regelbundet och kännas lite mer. Obehagligt men gjorde absolut inte ont. Efter den femte dosen som jag fick vid 20-tiden började det komma mer täta, intensiva sammandragningar som jag fick andas mig igenom. Vid 21.15 knäppte det plötsligt till och vattnet gick. Efter det kom värkarna igång rejält. Jag blev flyttade till ett förlossningsrum och fick andas lustgas. Ljuvligt! BM undersökte mig och jag var 4 cm öppen och tappen i stort sett utplånad. Nu kom värkarna tätt och var FRUKTANSVÄRDA. Kändes som någon höll på att dra mig i tur. Efter inte mer än 6-7 värkar kände jag att det tryckte på bakåt, att jag snart behövde krysta. Kallade på bm som undersökte mig till 7 cm öppen. De ville att jag skulle försöka stå emot att krysta. Hur lätt är det? :) Lyckades väl några värkar men sen skrek jag att nu måste jag krysta. Så trots att det var någon cm kvar började jag krysta. Det var hemskt den här gängen. Mina två tidigare gånger har krystvärkarna inte gjort direkt ont utan mest känns bra då de är mer produktiva, men i och med att jag inte var helt öppen var det fruktansvärt. Jag trodde jag skulle dö och skrek i panik. Som tur var så blev det inte så långvarigt utan jag lyckades krysta ut bebisen på några värkar. Vet tyvärr inte hur många det var, eller hur lång tid det tog då jag var så panikslagen. Tror inte det var mer än 15-20 min dock. För 22.34 var hon ute. En liten, välskapt flicka på 3220 g och 50 cm lång. Hon mådde hur bra som helst och började suga på bröstet direkt. Moderkakan ut smidigt på en krystning och jag sprack inget. Mår oförskämt bra nu efteråt förutom att eftervärkarna varit hemska. Har fått både alvedon och diklofenak + två doser morfin. Nu väntar vi på läkarundersökning vid 10.30 och sen hoppas jag vi kan åka hem.

Hoppas nu denna förlossningsberättelse inte skrämt någon. Även om denna förlossning gjorde fruktansvärt ont då jag öppnade mig så snabbt så gick det ju fort och resulterade i världens finaste gåva, en liten dotter. Hoppas att ni andra som väntar snart får ha era guldklimpar i famnen. Ser fram emot att höra era uppdateringar. Lycka till!

Cyanea - hoppas att allt gått bra för dig och att du sitter och snusar bebis nu :)