Jag som alltid trott mamman hade en fördel, men så fel jag hade?

Min sambo är i motsatta situationen. Hans ex håller undan barnet från honom för att hon vill vinna boendet, men inför socialen hävdar hon att han är farlig för barnet, och att barnet är rädd för honom. Dessvärre lider hon av en psykisk störning, och det skulle inte förvåna mig om hon till sist har börjat tro på sina egna lögner..

Barnet utsätts inte för någon form av misshandel eller övergrepp hemma hos oss, och är definitivt inte rädd för sin pappa. Socialen har gjort en utredning och kan inte heller finna något oroväckande i hur han hanterar sitt barn.

Jag förstår att det är tufft att vara i sitsen där man känner att man måste skydda barnen, men samtidigt kan jag tycka att det är vansinne att bara utgå ifrån moderns utsagor. Då är det bättre att försöka få fram bevis så att man har något att visa upp.

Har du skaffat ett juridiskt ombud som kan hjälpa dig? Jag tror det är svårt att klara av en sån här situation på egen hand.

Tycker inte det är relevant för tråden. Men den kan innefatta paranoida tankegångar och psykoser.

Ja, man kan ju önska att det var så. Men i det här fallet så bekräftar kvinnan väldigt tydligt genom sitt beteende att hennes psyke in riktigt fungerar som normala människors... Och det är inte andra-hands-information från min sambo, jag har ju sett och hört henne själv.

Min sambo undviker i största möjliga grad att samtala med henne, så jag vet inte på vilket sätt han skulle trigga igång henne. De har nästan bara sms-kontakt (samtal sker numera bara när en socialsekreterare är närvarande), och sms-konversationen får jag ju följa.

Det som triggar igång henne är när hon får papper från försäkringskassan som säger att hon ska betala underhåll, och när hon inte får sin vilja igenom på olika sätt.

Det finns en diagnos (ett namn på hennes störning) men jag tycker inte att det är relevant för tråden.

Hur länge räknas man som "ny" då? Efter 3 år borde jag väl ha märkt av ett liknande beteende från honom gentemot mig, om han nu är en manipulerande människa.

Hur som helst så handlar inte denna tråd om vårt fall. Det jag ville synliggöra var är att biomamman inte automatiskt har rätt till barnen bara för att hon är mamma. Och jag råder TS att skaffa ett juridiskt ombud. Det kostar, men det är skönt att få rådgivning och stöttning från någon som vet hur en domare kommer se på allt som sker.

Har aldrig anklagat dig för att göra fel. Och det är ju så, att både mammor och pappor kan ha psykiska problem, och både mammor och pappor kan använda sina barn som vapen i konflikten med sitt ex. Det är lika fel oavsett vem som gör det. Och just därför är det skönt att veta att domstolen inte automatiskt tar mammans parti bara för att hon är mamma. Och de bör inte heller ta pappans parti bara för att han är pappa. 

Jag tycker att du ska göra en orosanmälan till soc om du tror att dina barn far illa hos sin pappa, eller överhuvudtaget far illa över konflikten som finns mellan er.

Ja, jag håller med..

I vårt fall så har socialen gjort en utredning om min sambos lämplighet som boendeförälder (efter anmälningar från exet) och har inte haft något att anmärka på (och ja, vi har bemött alla påståenden sakligt och inte förnekat saker om det funnits ett korn av sanning).

De ställde dock in sista momentet ("hembesök") för att de ansåg att det var mer akut att hålla ett samarbetssamtal med föräldrarna för att försöka förmå mamman att låta barnet träffa pappan, än att slösa den tiden på att komma hem till oss när de redan ansåg att barnet inte for illa av att vara här..

De har nog själva börjat inse efter nivån på mammans anmälningar (som t.ex. detta, som handlar om vår familj: www.familjeliv.se/forum/thread/76193764-far-en-pappa-titta-i-dotterns-underliv ) att det inte är oss det är fel på..

Tänker inte kommentera mer om vår situation i denna tråd nu.