Hej, jag är 34 år och maken 43. Vi har försökt få barn i snart 2 år med 2 tidiga missfall och ett ma. Vi har ett varsitt barn från tidigare förhållande.
Enligt blodprover så är inget fel. Läkaren på sös Stockholm skickade remiss på en gång till ivf.
Någon som vet hur lång tid det tar? Vad kommer hända? Hur ska jag tänka?
Snälla dela med er av egna erfarenhet tack:)
Vad tråkigt att det strular :( Men skönt att ni äntligen ska få hjälp, jag hoppas att allt kommer gå strålande.
Jag tillhör Västra Götaland, så tyvärr har jag ingen aning om hur väntetiderna ser ut i Stockholm.
Vi gjorde IVF på Sahlgrenska. Där fick vi först komma på ett möte med vår huvudläkare. Hon berättade om vilken metod de valt ut för oss och hur allting skulle gå till. Vi hade möjlighet att ställa alla eventuella frågor vi hade. Efter samtalet fick vi prata med BM som bokade in datum för behandlingens olika delar och kontroller. När vi gick därifrån hade vi en lunta papper i händerna med en tydlig plan samt utskrivna recept att hämta ut på apoteket.
När man ska göra IVF blir man först nedreglerad. Det innebär att man tar bort kroppens egna hormoner som har med ägglossning att göra, det gör man med en nässpray. Man hamnar i ett medicinskt klimakterium. Hur länge man ska spraya beror på behandlingsmetoden och brukar kallas för långa- eller korta protokollet. När man kontrollerat att hormonnivån är tillräckligt låg börjar man med sprutor som stimulerar tillväxten av äggblåsor. När tillräckligt många är tillräckligt stora tar man en ägglossningsspruta, och inom ett visst antal timmar plockas äggen ut och befruktas. 2-5 dygn senare kan man få tillbaka sitt första embryo om allt gått bra.
Gå du in med öppet sinne i det här :) De är generellt sett duktiga på detta idag och vet vad de sysslar med. En del låter otrevligt när man pratar om det, men känns inte alls så farligt när man gör det. Många, inklusive jag själv, är rädda för sprutorna, men använder man t.ex. Gonal-f är nålen supertunn och känns knappt alls att sticka sig med. Det är rätt spännande dessutom, så är man lite nyfiken blir det förmodligen också en lättare process :)
Ett tips är att redan nu börja skriva ner dina frågor till läkaren, för du kommer garanterat glömma bort dem under samtalet. Ha med dig frågorna och se till att ställa dem, oavsett hur "dumma" de är. Det är ER behandling, det är NI som ska känna er nöjda när ni går därifrån.
Hoppas att det var svar på dina frågor :) Du är mer än välkommen att ställa fler frågor om det är något jag missat, som du vill att jag förtydligar eller bara kommer på att du undrar över :)
Stort lycka till!
Bra fråga som jag tyvärr inte har ett bra svar på heller. Vi blev lovade remiss från utredningen i December/Januari. I Februari informerade läkaren om att hon tänkte skicka remissen (!?), som alltså skulle ha skickats för 1-2 månader sedan. I slutet av april ringde jag IVF-kliniken för att se så den kommit in, men de hade fortfarande inte fått någon. Jag blev knäckt och bara grät, men bara någon timme senare ringde BM upp igen och hade ordnat en tid veckan därpå. Så... Ingen aning, allt blev fel, men det löste sig.
Det kändes sådär för honom. Vi är/var barnlösa på grund av manlig faktor, så det var hårt för honom att se mig göra allt. Allt som krävdes av honom var, som du skriver, ett spermaprov samma dag.
Nejdå, han har få och inte så simkunniga, men det löser de ;) Vi har gjort ICSI, alltså mikroinjektion, där man letar rätt på de finaste spermierna och injicerar dem rakt in i ägget. Skönt att din kille verkar lugn med det :) Hur känner du då?
Jag förstår verkligen det. Det finns ju inga garantier för att man inte får MF vid IVF. Fördelen är att de har koll på hur äggen delar sig. Många MF beror ju på att äggen inte delar sig normalt. De kanske fäster men sen utvecklas de för snabbt eller för långsamt. Det ser man vid IVF. Skulle det bli problem kan man odla äggen längre, alltså i fem dygn, och då ser man väldigt väl om det är någon idé att sätta tillbaka dem eller inte. Man vet inte till 100% hur ett fint ägg eller fina spermier ser ut för det är så mycket som spelar in, men man får definitivt mer information när man odlar befruktade ägg utanför kroppen och studerar dem.
De flesta kliniker har någon typ av bedömningsskala av embryon. Jag vet inte exakt vad de tittar efter, men bland annat är det hur fort de delar sig och hur cellerna ser ut, så man får ofta en prognos när befruktningen är klar. Det är ingen garanti heller, mina finaste embryon blev ingenting medan ett av de "sämre" uppenbarligen var livskraftigt :)
Jag tycker i alla fall att du ska försöka att inte oroa dig för mycket i förskott. Ge det en riktig chans och se vart det leder. För många av oss löser det problemen, förhoppningsvis gör det det för er också :)
Eller hur :) Helt galet vad de kan! Så som sagt - ni är i goda händer :)
Oj, vilket dilemma... Jag tycker att du ska göra det som känns bäst för dig. Just nu innan ni ens fått tiden dit kanske det är stor idé att försöka, men känns det riskabelt när det närmar sig - låt bli.