Sluta amma en 2 åring ? Orkar inte mer men jag är så "blödig".

Hur slutar man amma en snart 2 åring?

Hon äter väldigt lite vanlig mat, hon ammas väldigt mycket för hon har inte riktigt förstått att man äter vanlig mat har jag märkt trots vi erbjuder och erbjuder. Trots att pappan finns med hemma så är det bara jag mamman som gäller, hon gallskriker så fort hon blir passad av pappan eller nån annan eller om jag ens ska gå på toaletten... Hon börjar inte på dagis förrän om nån månad.

Men jag känner att det är dags att sluta amma, dels pga att jag orkar inte mer, vill inte att hon ska vara så beroende av mig pga det och att hon ska äta bättre med mat.

Jag är så blödig av mig så varje gång hon kommer med sina valpögon och vill ha tutte eller när hon gråter för hennes pappa tar henne så bryter jag ihop :(.

Har ni några råd o tips?

Det ÄR svårt att sluta amma och det är svårt att inte vara blödig när man är ensam om ALLT och ingen mer än jag kan ta hand om min dotter och det är det extra jobbigt att se henne ledsen. Jag är en så kallad nära förälder som ser vad mitt barn behöver först o sånt innan jag trackar på massa metoder osv... Vi bär mycket osv. Så därför är att sluta amma extra känsligt när jag vet att hon gillar det. Men för min skull hade det varit skönt oxå.

Hon ska börja i mars månad och kommer endast gå 5 timmar per dag i 3 dagar. Hon har börjat en inskolning på ett annat dagis och då gick allt super bra med maten.

Jag förstår att du inte inte skäms, att du liksom är utom räddning på den fronten. Jag skäms åt dig.

Jag tycker det är så himla tråkigt att man ska bli dömd för att man inte gör saker likadant som andra mammor. Så länge man inte skadar sina barn så tycker inte jag att folk ska dömma varandra. Vad spelar det för roll om man ammar i två år eller ger flaska från start? Vad spelar det för roll om man går ut och festar nån gång i månaden efter att man har fått barn? Vad spelar det för roll om man låter barnen välja kläder själva och vad spelar det för roll om barnen får välja vilken mat dom vill äta? Inget av det är ju olagligt. Vissa följer alla rekommendationer angående barn till punkt och pricka och andra inte. Det är rekommendationer och inte lag.

Ja och det får den föräldern handskas med.

Fast nu frågade hon ju om råd om hur hon skulle göra för att sluta amma.

Vadå att jag har själv gjort så att bara jag som kan ta hand om dottern? Asså, hur vet du det? Känner du mig? Vilka jävla idioter som bara tror sig veta allt om alla människot och dömer dom innan man hinner säga bu.

Hej Ts.

För att svara på din fråga: Att hon inte äter alls riktig mat tror jag (svårt att analysera bara från ett inlägg) beror på att hon har lärt sig att hon får ju det hon vill till slut, dvs bröstet (du skriver ju själv att du inte kan motstå hennes valpögon), och för att lösa detta tror jag att det krävs nog att du åker bort en helg, om du känner att du orkar med det. En vännina till mig hade samma typ av problemet, och till slut blev hon tvungen att göra så och det löste sig nästan direkt. Det är nog inte själva maten som är problemet. 

Dock låter det som om ni först behöver få dottern att bygga upp relationen till sin pappa innan du kan låta de vara ensamma en helg. Har de två fått göra saker helt själva? Eller har du känt att det blir för krångligt pga av amningen? Jag tänker att eftersom hon är två år så borde ni kunna räkna ut att "nu har vi två timmar innan hon vill äta igen" och så låter du dottern och pappa hitta på något tillsammans, så de kan bygga upp en trygg känsla sinsemellan. Alla barn är olika, men jag kan bara till exempel berätta att vi gjorde så väldigt tidigt med vår son, att t.e pappan åkte iväg med honom till farfar själv och var borta tre timmar, trots att jag ammade (från att sonen var tre månader). Det gjorde att sonen var tidigt väldigt trygg med sin pappa (som också tog badet, och den delen av nattningen som ej innehöll amningen). Bara några tips för att försöka få in pappa mer. Det är ju också nyckeln för att du inte ska känna dig lika låst och må dåligt.

Hoppas detta hjälper.

Sedan, utan att på något sätt döma dig, så ta det inte på det sättet, men jag tror att det är väldigt viktigt att du inte ger upp för din dotters "valpögon", då det blir bara svårare att säga nej om ni inte är konsekventa från början (jag tycker också att det är så svårt att vara det). Hon vänjer sig ju till att få som hon vill trots att du först sa nej (om jag förstår rätt). När det gäller amningen är det en sak, men de gör ju inte skillnad så ni lär ju få problem framöver om detta fortsätter. Ett tips är att bara ta de "konflikter" som du känner att du orkar med och avleda i de andra fall. Välj dina fighter helt enkelt. 

Lycka till!

Det har du i och för sig rätt i, men jag förstod det som TS vill ha råd nu, innan dottern börjar på förskolan.

Mvh,

Nej ta inte skit TS! Fattar inte vad det är för psykopater som svarar i den här tråden. Den som tror att långtidsamning är något sexuellt lär ju själv inte ha sunda tankar alltså.. Jag har tyvärr inga bra råd att ge, ammar oxå mitt barn på över 1 år och hen ska snart börja dagis men det löser sig nog med tiden. Barn lär vara anpassningsbara har jag hört. Man kan väl fortsätta amma morgon och kväll annars.