• Jw83

    Lämna nyfödd- bra pappa?

    Elsaek skrev 2016-01-27 07:08:24 följande:

    Min sambo sedan över tio år tillbaka blev påkommen med att ha inlett en otrohets-relation med en tjej under graviditeten av vårt första planerade barn. Bebisen var en månad gammal när pappan stack för att fortsätta bygga upp relationen med den nya tjejen, ge henne tid, kärlek, utflykter, resor. Han har haft umgänge med barnet minst en gång i veckan och då är han kärleksfull, engagerad o.s.v.

    Jag har fått ta hand om precis allt, skrikiga nätter, matning, söva, stimulans, hem o hushåll. Han säger att han var en dålig pojkvän men en bra pappa. Vad tycker ni? Han tycker inte att han har svikit vårt barn, bara mig.


    Självklart var otroheten skitsvinig!

    Men vad anser du att han ska göra nu för att vara en bra pappa? Skulle han ha stannat hos dig trots att han älskade någon annan? Ska han ta hand om ditt hem O hushåll? Ska han sova hos dig om nätterna för att ta barnet då? Ska han amma?

    Det är svårt att vara jämställd när man har en bebis och är separerade. Går du med på att låta barnet bo hos honom och hans nya tjej halva tiden? Det är nog det enda sättet som ni kan bli jämställda.
  • Jw83
    Rani skrev 2016-01-27 10:59:45 följande:

    Jag tycker faktiskt att har man planerat ett barn med någon så får man stå sitt kast och stanna och hjälpa till. Oavsett om man är kär eller inte. Pappan kan ju inte bara från en dag till en annan ha kommit på att han inte älskade sin sambo. Få borde han i så fall ha sagt nej till att skaffa barnet från första början. Min gissning - han träffade en ny, blev kär och tänkte främst på sig själv. Jag tillhör dem som tycker att man inte måste låta sina känslor styra jämt. Det finns tider i livet då det är mer lämpligt att bejaka en förälskelse. När man ska ha barn med någon annan är inte ett sådant tillfälle.


    Hade min make varit otrogen under en tid och blivit förälskad så hade jag fan inte velat leva en låtsasrelation med honom bara för att vi har barn ihop! Hur ska det se ut? Ska man ha sex med varandra? Trots att man vet att ens man tänker på någon annan? Ska man pussas? Ska man åka på semester ihop?

    Hur mår barnen av att växa upp i en familj där den inte finns kärlek mellan föräldrarna? Där allt är en fasad, ett låtsasförhållande. Vilka sorters relationer kommer som själv ha som vuxna då?

    Hur mår relationen av att mannen stannar som en gisslan? Hur mår kvinnan av att leva med en man som helst av allt skulle byta ut henne mot en annan? Får mamman lov att separera från pappan när hon tröttnat på att inte bli älskad? Eller ska hon också stanna till barnet blir 18?

    Jag skulle sakta sjunka ner i en avgrund av att leva så. Sen var det fel av exet att skaffa barn med TS trots sin brist på kärlek. Självklart ska man inte planera barn i den sitsen. Men nu är missen gjord och dom för göra sitt bästa för att samarbeta.
  • Jw83
    Rani skrev 2016-01-27 11:48:49 följande:

    Nu var ju frågan om mannen varit en bra pappa. Mitt svar är nej. Du får det att låta som att det är mamman som agerar fel och ska "bita ihop" och kompromissa i den här situationen.

    Det gör mig bedrövad alla dessa trådär på familjeliv där människor försvarar mäns rätt att tänka med kuken eller prioritera sin karriär och därmed vara frånvarande från sina barn. Att det dessutom är kvinnor som förvarar detta i 90% av fallen gör mig ännu mer bedrövad.


    Så man ska bara tvingas bo ihop med någon som varit otrogen mot en? Hur länge ska dom tvingas bo ihop för att vara bra föräldrar? Får dom lov att dejta andra? Eller ska dom säga upp alla möjligheter till kärlek för resten av sina liv? Eller bara 18år?

    Jag antar att det är lika på båda hållen. Att en mamma som inte vill bo ihop med barnens far är en dålig mamma. Då borde misshandlade, olyckliga, svikna ( som i otrohet) tvingas bo ihop med den som gjort personen illa eller acceptera att bli kallad dålig förälder.

    Det är ingen som försvarar otroheten eller deras dåliga beslut i att planera barn när relationen var kass. Själv har jag en make som är en bra pappa, tar halva ansvaret och alltid sätter mig och barnen först. Precis så som det borde se ut i alla familjer. Men nu ser det inte ut så överallt tyvärr.

    Det som ifrågasätts är om två föräldrar, som inte vill leva i ett kärleksförhållande, ska tvingas bo ihop för att vara bra föräldrar.
Svar på tråden Lämna nyfödd- bra pappa?