Jag kan inte uttala mig om du bör flytta tillbaka till din man eller inte men som du mår nu så behöver du avlastning annars tror jag risken finns att du blir utbränd. Jag kraschade totalt när mina barn var ett och två år gamla. Jag körde på som en idiot utan att lyssna på kroppen som signalerade att den inte mådde bra. 5 år senare och jag har fortfarande inte återhämtat mig, jag medicinerar nu för att bli av med symptomen.
@Pkb. Måste först säga att jag beklagar ditt tillstånd. Om du varit ensam med 2 småbarn så blir jag inte alls förvånad att du krashade till slut. Jag blev själv utbränd för 1,5 år sedan, började med att vårt barn hade kolik, min man jobbade jämnt så jag blev ensam med detta, sen vaknade hon varje natt i ytterligare 1,5 år ca och jag var ensam med henne i sverige igen flera månader utan avbelastning. Pga utbrändheten så har jag inte kunnat skaffa ett barn till. Jag lyckades återhämta mig utan medicinering men har inte alls samma energi och styrka längre utan mer stresskänslig. Jobbade du och dessutom ensam med 2 barn?? Jag tror du har rätt..att börjar man känna så här så behöver man hjälp utifrån, men om den ej finns är det svårt. Känner jag så här nu vet jag inte hur jag skall känna med att även jobba heltid osv. Man vinner inget på i längden att ej lyssna på sin kropp, bara köra på och ta sig vatten över huvudet, jag gjorde likadant och är därför rädd att jag bli utbränd igen, min dotter behöver en glad och fungerande mamma!
Får jag lov att fråga vilket sätt din medicinering har hjälpt dig och vilken medicin det handlar om? Har du fått mer energi och ork och blivit piggare, du skriver att du ej återhämtat dig än trots det gått så lång tid osv. Mitt problem är att jag inte har samma ork och uthållighet längre eller är lika stresstålig och det är just den biten jag behöver hjälp med, känner mig både svag i huvud och kropp när stressen blir för mycket. Är även lite rädd för att bli beroende så valde att försöka återhämta mig utan medicinering även om det tog lång tid och jag trillar snabbt ner i orkeslösheten när sömnen tryter. Och även jag drabbades av depression som man oftast gör när man inte fått sova riktigt på flera år, så ja som sagt, är därför jag är rädd för att bli utbränd igen här och känner att man kanske får sätta hälsan före vissa andra saker.
Jag vet inte om det stämmer men jag har hört att även efter ett tillfrisknande från utbrändhet så kommer man alltid att vara mindre stresstålig, att man aldrig kommer få lika mycket uthållighet som man hade innan man blev sjuk och att man behöver sova ordentligt varje natt för att fungera.
Tror det kan stämma till viss del. Av egen erfarenhet så när jag haft en bra återhämtningsfas där jag inte haft några större utmaningar eller stress så har jag byggt upp en viss styrka igen och kan ta lite sömnbrist igen under en period. Men uthålligheten är inte långvarig och jag känner snabbt när kroppen börjar säga ifrån igen. Och jag skulle aldrig kunna köra på och utsätta mig för samma långvariga sömnbrist idag som tidigare utan att kollapsa totalt, så tror absolut på att man tyvärr har en mer känslighet och är mer sårbar. Kanske så att skulle man ha ett helt problem och stressfritt liv (som ingen förälder har) i flera år så kanske man kan återställa sig helt, men så ser inte livet ut.
Angående din medicinering så låter det ju som att du får en bra balans i humöret och ändå skönt med mer energi och att du kan organisera och fokusera bättre, men något jag antar du inte kan vara utan heller. Inte alls roligt när minnet, fokus och koncentrationsförmågan försvinner, något vi behöver för att fungera i vardagen.
Tack :)
Jag förstår, jag vågar inte heller lämna mina barn till vem som helst. Så har inte provat avlastningsfamilj även om jag hade behövt det. Jag har dock grannar som använder sig av det och dom är nöjda. Jag själv har även bott i olika jourhem. En gång nämnde min syster att om man reser med ving så kan man lämna barnen i bamseklubben med bamse som tar hand om dom, "bamse är säkert pedofil" sa jag och min syster frågade om jag var helt tokig. Så lite litar jag på människor lol.
Tack :) Det är klokt att inte skaffa fler barn när man känner att man inte orkar. Jag kände mig inte redo förens nu då jag blivit stabilare.