Längtar88 skrev 2016-04-09 02:57:46 följande:
Här kommer party-poopern, fick veta igår att jag fått ett ma. Visste från första vul att nått var fel (men ville ignorera och hitta anledningar till allt) och när jag i onsdags fick små blödningar ihop med starkare mensvärk ringde jag. Behövde inte resonera utan de gav mig en tid redan dagen efter= när sjukvården lyssnar är de inte bra. Sa åt mig att vara sängliggandes. Bara vila. Men innerst inne visste vi nog alla redan. De stämde inte med tiden på första vul när de flyttade mig 2 v bak, jag missade att tempa och var stressad men äl flyttas inte 2 v för mig. Längsta har varit en vecka sen... Enligt senaste mens skulle jag vara v 12 (11+3 ca) men bebis var 7+5. Inga hjärtslag och kall. Läkaren sa den dog förra veckan baserat på första vul uträkningen. Jag litar inte på de. Men såg med egna ögon att den var still och kall, annars hade jag inte klarat ta tabletterna. Kämpar ändå med alla "tänk om" tankar.
Frågan jag har nu är att jag fick tabletter att ta för att hjälpa kroppen stöta ut bebis. Fick små kramper några minuter efter att jag tog allt och började blöda lite som mens. Det var runt 16. Fick rådet att gå en sväng runt huset för att hjälpa kroppen (låg i sängen och grät) och vid 23 tiden kom de som rödfärgat vatten i bindan precis innan vi gick ut. Kom hem och blödde ut 1 klump stor som en enkrona. Blödde riklig mens i ca en timme. Gick på toa och de kom en ny klump stor som ett stort plattat hallon/5 krona. Blödde fortfarande lika. Vid 01 satte jag dit 2 bindor för att kunna sova (rann och en binda var för kort) och de var de. Även fast jag gick lite idag på kvällen (legat och gråtit hela dagen i sängen igen och klarar inte folk) blödde jag inte mer. Kommer lite rött blod och små koagulationer när jag torkar mig.
Jag vet att de kan inte vara klart även fast jag önskar. Vill bli av med den här mardrömmen. Nån som varit med om liknande? Började ni blöda sen? Rädd för skrapning och att nått ska bli förstört.
Klarar inte gråta mer, huden under ögonen svider av allt salt från tårarna
Åh <3 Vad ska man säga, jag är så ledsen för din skull, även fast det inte hjälper dig ett dugg.
Den som inte vill läsa om mitt missfall kan sluta läsa här ;)
Ska förklara hur det var för mig så du har något mer att "jämföra" med..
När jag fick veta om mitt MA i 10+0 hade fostret troligtvis aldrig börjat leva, för när jag va på ultraljud i 6+0 var allt rätt storlek men hjärtat slog inte (än) men i 10+0 hade det redan börjat tillbakabildats så det var mindre än 6+0 så ingen vet om det hade hunnit börja leva eller inte men troligtvis inte. En vecka senare fick jag cytotec och jag blödde så mycket klumpar heeeeeela dagen, så när jag skulle sova 12 timmar efter att jag tog tabletten så satte jag på mig min dotters blöja + 2 bindor...
Morgonen efter var det inte en droppe som hade kommit, så jag kände direkt på mig att allt kan inte ha kommit ut för det kan omöjligt ha slutat så tvärt och att jag bara råkade gå och lägga mig efter att ha sista klumpen kommit, sån bra tajming har man ju inte..
Blödde som vanlig mens i 10-11 dagar och var sen på återbesök den 12e dagen och mycket riktigt var det lite rester kvar men som hon sa skulle komma ut med nästa mens.
Man kan ju aldrig veta om den ena blöder lika mycket som den andra, det kanske är superindividuellt men jag tycker det känns som att du inte fått ut allt. Kanske du kan ringa gyn och rådfråga så att det inte blir onödigt långdraget för dig? Jag fick dessutom infektion i livmodern som inte var sådär superskönt och det känns som att det borde berott på alla rester som låg kvar..
Hoppas det snart går vägen för er igen! Massa kramar <3
