Beklagar :( så ledsamt att du behöver gå igenom detta. Jag har inget förnuftigt alls att skriva. Men skickar många kramar och hoppas att resten ska lösa sig så bra som möjligt <3
Underbart att läsa om ditt stigande hopp. Hoppas på att få se dig här snart igen! <3
Längtar88 - hoppas du får bli färdig med detta snabbt och gå vidare igen. Så orättvist att du skulle behöva gå igenom det, ta hand om dig.
Nu är jag tillbaka igen... fick ett svagt plus igår som jag nog vågar lita på (tyckte mig se nått några dagar innan med men var för svagt för att tro) men tydligaste tecknet hittills är mitt mående. Så jag tvekar inte längre.
Det som däremot händer nu är 1000 olika frågor och funderingar på hur jag ska göra. Vad en kan göra. Fick ju MA och skrapades i april, efter det var min mens en v sen och jag noder konstigt en tid som sedan avtog (dock neg test) och när mensen väl kom var de 3 dagar som gick igenom tamponger och bindor (kunde inte ens gå till affären även fast jag bytte precis innan) och spottings i ca en vecka. Sökte inte vård för att de var helg och vi hade gäster. Misstänker att det blev nått knas.
Nu mår jag sämre än båda de gångerna och gråter dagligen, dels för att jag reagerar så på hormonerna när jag är gravid, men även för rädsla.
Klarar jag ev ett till ma eller missfall? Vad vågar jag göra? När ska jag våga glädjas helt? Finns de hjälp att få? Vad äta eller inte? Vågar knappt gå på toa och ta i... Vill bara ligga i sängen och gråta hela tiden...
Fick en blödning på cd 27, efter toa besök. vad beror de på? Nidblödning är det för sent för att vara med tanke på att första plusset var cd 26.
Finns stöd från BVC? Trots så tidigt? Vill behålla min lilla ärta
Noder ska vara mådde... dumma mobil.
Nu är jag tillbaka igen... fick ett svagt plus igår som jag nog vågar lita på (tyckte mig se nått några dagar innan med men var för svagt för att tro) men tydligaste tecknet hittills är mitt mående. Så jag tvekar inte längre.
Det som däremot händer nu är 1000 olika frågor och funderingar på hur jag ska göra. Vad en kan göra. Fick ju MA och skrapades i april, efter det var min mens en v sen och jag noder konstigt en tid som sedan avtog (dock neg test) och när mensen väl kom var de 3 dagar som gick igenom tamponger och bindor (kunde inte ens gå till affären även fast jag bytte precis innan) och spottings i ca en vecka. Sökte inte vård för att de var helg och vi hade gäster. Misstänker att det blev nått knas.
Nu mår jag sämre än båda de gångerna och gråter dagligen, dels för att jag reagerar så på hormonerna när jag är gravid, men även för rädsla.
Klarar jag ev ett till ma eller missfall? Vad vågar jag göra? När ska jag våga glädjas helt? Finns de hjälp att få? Vad äta eller inte? Vågar knappt gå på toa och ta i... Vill bara ligga i sängen och gråta hela tiden...
Fick en blödning på cd 27, efter toa besök. vad beror de på? Nidblödning är det för sent för att vara med tanke på att första plusset var cd 26.
Finns stöd från BVC? Trots så tidigt? Vill behålla min lilla ärta
Tack tjejer för svar.
Nu känner jag mig inte gravid, fått för mig att jag lurar mig själv och att mensen ska komma när som. Har som molande mensvärk och känner mig "blöt" typ som att den ska komma när som. Så jag väntar in den istället.
Blir knäpp här hemma! Kanske bara är att jag inte vågar tro. Mådde bara lite illa idag, har inte storgråtit idag... sov iofs 1.5-2 h efter att jag ätit men de kan lika gärna vara för att jag känner att jag börjar bli sjuk.
Men nej jag väntar in mensen nu och får prata med sjukhuset ang allt sen när sommaren är slut. Sambon har ju kraftiga brister på dels d-vitamin (nere på 35 trots att han ätit extra tabletter sommar och vinter och varit utomlands en månad i vinter) och vad jag misstänker andra vitaminer så kanske inte är konstigt att de inte vill ta sig. Kanske är dum som hoppas mitt i allt...
Du kanske skulle ta ett digitalt så du verkligen får det svart på vitt och slipper fundera på om du är gravid eller ej.
Ang. Känna mensvärk är väl det även ett gravidtecken?! Jag hade massa molande i början som precis kändes som mensvärk.
Hallå.
Nu är jag här igen. Denna gången verkar de ha tagit sig v 13+3 idag och på kub såg allt bra ut och kub risken var låg.
Försökt hålla mig borta från familjeliv tills efter kub då jag fick för mig att jag gav mig själv otur om jag skrev och höll på, så lidit i tystnad från 1 v innan mens tills för några dagar sedan med konstant illamående, uttorkning och kropp i mildare svält läge plus konstant huvudvärk. Inte vågat ta tabletter eller nått fram tills jag fick åka in med dropp och var på väg att sjukskrivas (och därmed skulle jag inte hinns avsluta min utbildning) så efter mycket om och men började jag med lergigan comp och överlevde dagarna.
Står fortfarande på väntelista för missfallsutredning då jag inte lät dom ta bort mig för jag trodde aldrig att denna gången skulle gå vägen.
Vårat barn vet fortfarande inte om att jag är gravid utan tycker bara att det är konstigt att min mage växer så mycket och att sambon skojar så mycket om det.
Fattar fortfarande inte helt att jag är gravid och att det betyder att de slutar med en bebis och inte sorg. Skum känsla och vet inte riktigt hur jag ska få hjärnan att förstå....
Åh vad kul, grattis! känner igen ditt nick...
Trodde inte heller mitt skulle gå vägen.. Men vecka 17 imorgon!
Känns overkligt. Men denna gång ska de gå vägen för oss alla här <3
Tack nej det är inte så jag minns dig från bim-trådar tror jag kanske?
Ja den tanken tar tid att vänja sig vid verkligen!
Måste fråga, ni som nyligen gjort kub test - hur lång tid är det mellan blodprov och själva kub testet? Gjorde själv ett för 5 år sedan men minns inte. Ska ta blodprov den 13e och undrar om jag hinner med ul före jul? Vad tror ni? :-/
Hmm ja du..varje dag har varit jobbig, försökt tänka att jag redan fått min beskärda del otur.. Och att det nån gång borde vara min tur. Rädslan finns fortfarande där men inte i samma omfattning. På ett sätt räddare nu när de faktiskt är ett foster i betydande storlek som är mitt barn! Vet kön dessutom så har redan knytit an.
Ett MF i v 7 och ett avbrytande i v 17. Det är nog avbrytandet som spökar just nu och mf tidigare denna grav. Tror det är som du säger, att din rädsla släpper med tiden!
Det här ÄR lycko-gången!
Vet inte om ni pratat om detta förut. Men hur har ni gjort när det kommer till sex tidigt i graviditeten?
När jag var gravid med min dotter för över 6 år sedan körde jag på som vanligt till ca vecka 34 då jag började störtblöda vid sex.
I juni när jag blev gravid körde vi även då på som vanligt men fick ju mf. Och denna gång är jag livrädd!
Ni som fått mf, hur har ni gjort?
Då är det rätt kört för mig om det stämmer :p Jag har ett väldigt fysiskt tungt jobb med väldigt mycket konstiga rörelser, stressar jämt vad jag än gör (är en stressig person) osv.. Men denna gång känns det iaf som en mycket starkare graviditet mot förra när jag fick mf. Försöker dock gömma mig och vila titt som tätt på jobbet. Och hemma.
Vid 11 ringer bm så ska berätta och fråga om min oro så får vi se..
Jag har tänkt prata med skyddsombudet vi har om några veckor, ifall allt går bra. Och be han kolla upp vad som gäller för gravida i mitt yrke. Jag är ensam tjej så finns nog inte så mycket :p jobbar mycket me kemikalier, buller, trånga utrymmen, avlopp, el, tak osv osv.. Så är orolig för allt just nu :(
Bar lite grejer nu på förmiddagen och jag tyckte jag fick molande värk direkt. Vet inte om det är vanlig växtvärk eller något dåligt.
På utredningen så hade jag jätte bra kortisolvärde vad jag fattat som. Så det är ju bra :)
Ja alla är vi olika.. Jag var 23 när jag fick min dotter. Då.jobbade jag och slet. Hade ingen bil så gick flera km om dagen. När jag var höggravid målade jag om hela lägenheten själv och var helt galen. Sambon påminnde mig om att det var ca 6 år sedan. Jag är ju lite äldre denna gång :p
Hur går det för alla er? Hur långt gångna är ni nu? Några som redan har hunnit få sina knyten? Försvinner då och då för jag har varit så rädd så vågar varken skriva eller läsa för mycket! Nu när kub och rul visar bra måste jag våga tro och hoppas, så ska försöka mig hit oftare... :)