Gravida från Tempar/Fertility Friend
Omg fick detta på bim-2... Eftermiddag kiss.. Kan de vara twins???
Omg fick detta på bim-2... Eftermiddag kiss.. Kan de vara twins???
Är det någon som använder ff pregnancy tracker? Fattar inget av den - den vill ha due date till 11 juli trots att jag lagt in rätt ovulation date.
Någon annan pregnancy app som ni tycker är bra? Gärna en med egen del för pappan, min man vill gärna följa med i en app säger han :)
Usch.., nu ska jag vara lite neg. Behöver lite pepp!
Alltså detta illamående håller på driva mig till vansinne. Livet har verkligen stannat av. Jag går mellan sängen och soffan och kylskåpet.
Det är mitt liv just nu! Klarar inte något annat, inte jobba, inte ta hand om barnen, inte laga mat... Ingenting! Min man får göra allt! Jag får så otroligt dåligt samvete för att han får verkligen göra allt! Och han gör det, han är verkligen bäst!
Men jag har haft så här i snart två veckor och vet inte hur jag ska fixa detta om det pågår till slutet som det gjorde sist! Fått lergigan comp utskrivna men dom blir jag så konstig av så vet inte om det är värt att ta dom.
Men det är många tankar som snurrar i mitt huvud som jag inte vill ska snurra där! Vet inte hur jag ska orka?
Tack snälla för era pepp! Det behövde jag! det gav mig styrka!
Jag har idag berättat för jobbet i och med att jag kommer vara sjukskriven ett tag.
Sen blir det nog barnen och familjen nästa vecka :). Men det är också för att jag mår så illa. Annars hade jag nog gärna velat vänta till vecka 12.
Misslina - håll med alla andra om att su inte ska ha dåligt samvete. Du hade ju gjort samma sak för din man om han va dålig - det är tur man är två och han känner säkert att det är skönt att han kan bidra :)
När det gäller själva illamåendet är det ju ett h-e att må så dåligt. Jag har inte fått det än men när min man gick på cellgifter sa han att cancern och smärtan kunde han leva med mycket hellre än den illamående, bakfyllekänslan. Det höll på att knäcka honom mentalt så jag förstår verkligen att det kan va nedbrytande din stackare. Men tar du fortfarande lergiga comp? Postafen? Biverkningarna för postafen är nästan noll (jag tar dem mot åksjuka), man blir lite trött men hellre det än att må så här?
GästenT: jag berättat för mina vänner med en gång för om det går dåligr vill jag prata med dem om det också så tycker inte ett ev mf är nått jag vill hålla helt hemligt för dem. Däremot säger vi inte till familjen, bekanta, jobb eller min mans vänner förrän v 12.
Man kan välja om man gör den första kontrollen hos vc eller bm/mvc men nu gjorde jag det hos vc. Men det är alla de proverna bm har bett om men hon tog inte ett enda blodprov utan sa att set skulle göras i v 10-12. Kommer du ihåg i vilken vecka du tog de proverna?
Hej!
Jag vet inte om ni har funderat på var jag har varit de senaste veckorna, det har varit ett tag sedan jag var in här..och i början berodde det på att jag mådde så sjukt dåligt! Jag kräktes i princip konstant! Hela dagarna!
Men så en dag så var det nästan borta.... Och nån dag senare så började jag blöda....
Allt känns så otroligt overkligt och Tomt!
Just nu vet jag varken ut eller in... Orkar man försöka igen...? Måste ta en paus!
Men vill önska alla lycka till här inne! Ni är verkligen ett härligt gäng, och det hade varit skoj att följas åt!
Kram
Hej på er!
Jag har följt er i smyg men nu har jag samlat kraft igen och orkar skriva lite...
Ni ställde massa frågor tidigare och tänkte berätta lite hur det varit.
Missfallet tog hårt! Väldigt hårt! Sen att det blivit massa komplikationer av det gör de inte bättre.... Akut infektion, blodförgiftning på köpet... Ev blir det en skrapning. Återbesök på en vecka! Läkaren sa att ev kan jag ha endometrios??? Kan man bara få det utan att haft det tidigare?
Mycket tankar finns i huvudet... Orkar man igen? Tänk om samma sak händer igen? Tänk om man inte kan bli gravid igen?
Men för varje dag så kommer man en bit på vägen och jag hoppas att man är tillbaka i sitt normala igen snart!
Vill bara säga att jag tittar till er emellanåt :) även om jag inte orkar skriva just nu. Så finns ni i mina tankar! Kanske... Hinner jag joina tråden igen snart!
Kram
Hej tjejer!
Vad kul att se era magar! :)
Nu har värsta sorgen lagt sig och vi har bestämt oss att försöka igen! Och nu längtar jag! Men det blir inte riktigt just nu. Då jag fortfarande blöder och pga att jag vill återhämta mig från alla komplikationer ordentligt! Så kanske till sommaren.
Läkaren ringde idag och jag hade ett hcg värde på 28 så det borde vara över detta snart tycker jag!
Så kanske hinner jag joina er! Men fortsätter följa er :)
Kram på er!
Här kommer party-poopern, fick veta igår att jag fått ett ma. Visste från första vul att nått var fel (men ville ignorera och hitta anledningar till allt) och när jag i onsdags fick små blödningar ihop med starkare mensvärk ringde jag. Behövde inte resonera utan de gav mig en tid redan dagen efter= när sjukvården lyssnar är de inte bra. Sa åt mig att vara sängliggandes. Bara vila. Men innerst inne visste vi nog alla redan. De stämde inte med tiden på första vul när de flyttade mig 2 v bak, jag missade att tempa och var stressad men äl flyttas inte 2 v för mig. Längsta har varit en vecka sen... Enligt senaste mens skulle jag vara v 12 (11+3 ca) men bebis var 7+5. Inga hjärtslag och kall. Läkaren sa den dog förra veckan baserat på första vul uträkningen. Jag litar inte på de. Men såg med egna ögon att den var still och kall, annars hade jag inte klarat ta tabletterna. Kämpar ändå med alla "tänk om" tankar.
Frågan jag har nu är att jag fick tabletter att ta för att hjälpa kroppen stöta ut bebis. Fick små kramper några minuter efter att jag tog allt och började blöda lite som mens. Det var runt 16. Fick rådet att gå en sväng runt huset för att hjälpa kroppen (låg i sängen och grät) och vid 23 tiden kom de som rödfärgat vatten i bindan precis innan vi gick ut. Kom hem och blödde ut 1 klump stor som en enkrona. Blödde riklig mens i ca en timme. Gick på toa och de kom en ny klump stor som ett stort plattat hallon/5 krona. Blödde fortfarande lika. Vid 01 satte jag dit 2 bindor för att kunna sova (rann och en binda var för kort) och de var de. Även fast jag gick lite idag på kvällen (legat och gråtit hela dagen i sängen igen och klarar inte folk) blödde jag inte mer. Kommer lite rött blod och små koagulationer när jag torkar mig.
Jag vet att de kan inte vara klart även fast jag önskar. Vill bli av med den här mardrömmen. Nån som varit med om liknande? Började ni blöda sen? Rädd för skrapning och att nått ska bli förstört.
Klarar inte gråta mer, huden under ögonen svider av allt salt från tårarna