Loppan84 skrev 2016-11-15 19:04:07 följande:
Nej fy på vilket stt var hon elak?
Ja hur ska jag förklara...
Hade en ganska tung graviditet förra gången. Med illamående, kräkningar osv. Var sjukskriven ungefär hela grav. Ca 2 månader innan fick jag också hepatos med höga värden. Så det blev kontroller med ctg varannan vecka och medicinering. Hepatosen gjorde att jag sov knappt något och detta tillsammans med illamående så var min kropp ganska sliten. Fick träffa läkare som verkligen förstod, och vi diskutera en igpngsättning och även att jag skulle få ett snitt om det blev för jobbig och utdragen förlossning. Detta fanns både i mina journaler och i mitt förlossningsbrev. Så jag blev i gångsatt vid 37 fullgångna veckor. För att göra en lång historia kort så när jag hade hållit på i 10 timmar och när det inte hände något, jag stod och stampade på 3 cm, bm gav mer väekstimulerande dropp. Värkarna blev helt okontrollerade. Fanns ingen paus någonstans! Epiduralen tog inte! Så bad jag om att bli snittad för jag orkade inte. Men bm vägrade! Jag fick nästan panik för det var verkligen bara värkar hela tiden. Och till sist då så började Elias må dåligt! Och jag skrek att ni måste plocka ut honom! Han mår inte bra! Och efter en stund kom en läkare in och sa att det blir snitt för Elias mådde inte bra! Och när rummet fylls med folk och jag står och hänger över sängens huvudände så kommer den där bm och viskar i mitt öra... jaha du fick som du ville! Och sen såg jag henne inte mer! Blev så otroligt chockad! Frågade min man om han hade hört men det hade han inte.
Så otroligt besviken och arg var jag. Som inte blev tagen på allvar. Och jag har ändå gått igenom en vaginal förlossning innan och känt på smärta! Med första barnet så höll värkarna på i tre dagar... fick åka in på sovdoser så jag är inte någon som ger upp i första taget heller! Men jag tycker ändå att har man träffat en läkare som gjort bedömningen om en igångsättning och ett snitt om jag inte orkar... då borde bm ta det på allvar. Och läkaren som snittade mig pratade med mig någon dag efter och han sa att även om Elias hade mått bra så hade det blivit snitt i slutändan ändå för han låg så otroligt högt upp i magen så han hade inte kunnat födas vaginalt ändå...
Detta blev långt :)
