När vet man att det är dags att sluta försöka?

Instämmer med tidigare talare. Ge upp behöver man aldrig göra. "Pauser" kan man däremot ta för att bygga upp ork.

För oss tog det 7 år att få till första barnet. Inte en tillstymmelse av graviditet innan dess. Inga fel på oss heller. Cykel som en klocka på 28 dagar. Kännbar äl. Men vad hjälpte det? 3 fulla ivf med 5 ägg införda totalt....ingen graviditet.
Sen tog det sig av sig självt i slutändan (med lite hjälp av en "hemmakur") Vågade inte ens göra ett gravtest förrän mensen hoppat två ggr. Då tänkte jag, antingen är jag dödsjuk...eller så är jag faktiskt gravid. Så jag plussade i v 9.

Sen fattade kroppen galoppen...och 2 till barn kom ganska tätt efter varandra.

Så från att ha varit oförklarligt barnlös i 7 år har jag gått till att ha fått tre vackra döttrar helt naturligt. Idag 8, 6 och 4 år gamla.

Något jag gjorde och tänkte under de där 7 åren var att om det aldrig blev något barn så skulle jag åtminstone åstadkomma något i livet. För mig var det att följa mina drömmar och satsa på den utbildning och det yrke jag brann för.
Sen så tänkte jag ändå för det mesta att våra barn skulle komma tillslut. Kanske inte den väg jag tänkt från början men på något sätt. Skulle jag tex tillslut adoptera så betydde det bara att mina barn råkat hamna "fel" och att jag skulle hämta hem dem.

Skam den som ger sig