Åh, kära du! Jag beklagar att er fina Gustav inte fick leva längre!
Grattis till den nya graviditeten! Jag förstår att du inte har det så lätt just nu. Jag tror väl också att din sambo är i nån slags chock. Var graviditeten planerad? För det verkar egentligen inte som om din sambo vill ha barn. Har du berättat för din Bm? Det finns, vad jag vet, alltid en kurator kopplad till mvc. Kanske hen kan hjälpa dig/er! Kram
Det verkar ju som om han fått "kalla fötter", han är väl förmodligen rädd att det ska hända igen, precis som du kanske är, och vem som helst i er situation.
Jag förlorade en pojke i magen för fyra år sedan. Det var inte alls samma sak som för er, men jag kan tänka mig att för kvinnan blir det en tröst att bli gravid och få ett barn till, medans det inte är riktigt samma sak för mannen. Man ersätter ju inte det barn som dog, men för mig blev det en oerhörd glädje när jag blev gravid igen! Samtidigt var jag ju livrädd. Jag tror att för mannen är det också en rädsla, men han kanske känner att han har ännu mindre kontroll över det än vad kvinnan har. Jag vet inte, bara lite tankar.
Det låter ju bra att du har en kurator att prata med! Kan inte sambons kurator föreslå någon annan, om hen nu slutar? Eller kan han följa med till din kurator, även om det är din? Jag hoppas och tror att han kan se glädjen när ni har ert barn i er famn!
Ok, fostervattensprov, ska du göra det? Det låter bra att man kan kolla upp det! Uppdatera gärna, om du vill, eller bara skriv några rader! Kram
Hej igen.
Jag ska göra moderkaksprov nästa torsdag.
Och idag för första gången så gick sambon till kurator.
Annars är det ungefär samma fortfarande