• Linn1994

    Förlorade vår son 1/10-15. Ett år och 4 månader. Nu är jag gravid

    Hej! Den 6:e juni 2014 föddes våran fina son Gustav. Vårat första barn.

    Han var tyvärr sjuk. Han hade en genetisk mutation.

    Därav fick han hjärnskada, epilepsi och muskelsvaghet. Vi har bott mycket mycket på sjukhus och han har haft två jobbiga lunginflammationer där han behövt flyga både till Lund och Stockholm. På det svår medicinerad EP.

    Under sommaren som var så blev Gustav sämre, hans lungor började lägga av. Sviter av lunginflammation tillsammans med muskelsvagheten. Så tillslut efter mycket mycket kämpande orkade dom små lungorna inte mera.

    Vi älskar dig för alltid <3

    Nu till mitt nuvarande "problem"

    För en vecka sedan fick jag reda på att jag är gravid.

    Jag blev jätte glad och förväntade mig samma sak av sambon då vi "jobbat på det"

    Men nej, han ångrar sig. Han pratar inte om det alls.. fler av er kommer säkert säga att han är i chock och att det kommer gå över,men jag tror inte det.

    Det började när vi var 17 och 18. Jag blev gravid och även fast vi var så unga ville jag behålla.

    Men Robin, min sambo, ville absolut inte det.

    Så jag gjorde en abort den gången, mest för hans skull. Sedan när jag var 19 blev jag gravid igen.

    Han ville inte behålla barnet då heller, men jag ville inte göra en abort igen så jag behöll barnet i alla fall. Vi fortsatte vara tillsammans men han låtsades inte om att jag var gravid och jag kunde knappt prata om det innan det blev bråk.

    När Gustav föddes fick Robin en chock och åkte hem ifrån förlossningen. MEN dagen efter kom han in igen, och sedan dess har han varit världens finaste pappa.

    Men jag orkar inte gå igenom en hel graviditet själv igen.. Jag orkar inte att en till graviditet ska behöva vara en negativ sak. Jag vill att det ska vara positivt!

  • Svar på tråden Förlorade vår son 1/10-15. Ett år och 4 månader. Nu är jag gravid
  • MrsP79

    Åh, kära du! Jag beklagar att er fina Gustav inte fick leva längre!

    Grattis till den nya graviditeten! Jag förstår att du inte har det så lätt just nu. Jag tror väl också att din sambo är i nån slags chock. Var graviditeten planerad? För det verkar egentligen inte som om din sambo vill ha barn. Har du berättat för din Bm? Det finns, vad jag vet, alltid en kurator kopplad till mvc. Kanske hen kan hjälpa dig/er! Kram

  • Linn1994

    Vi försökte bli gravida denna gång.

    Men sedan när jag blev gravid så ville han inte.

    Det finns kuratorer att gå till,ska träffa en nästa vecka.

    Men min sambo har jätte svårt att gå och prata med någon.

    Han har en kurator som han faktiskt kan prata med men hon ska såklart sluta till nästa månad..

  • Linn1994

    Vet att det knappt inte är någon som svarat här.

    Men tänkte i alla fall berätta att jag idag fått reda på att jag kan göra fostervattens prov och kolla så detta barn inte har samma som min son Gustav

  • MrsP79

    Det verkar ju som om han fått "kalla fötter", han är väl förmodligen rädd att det ska hända igen, precis som du kanske är, och vem som helst i er situation.

    Jag förlorade en pojke i magen för fyra år sedan. Det var inte alls samma sak som för er, men jag kan tänka mig att för kvinnan blir det en tröst att bli gravid och få ett barn till, medans det inte är riktigt samma sak för mannen. Man ersätter ju inte det barn som dog, men för mig blev det en oerhörd glädje när jag blev gravid igen! Samtidigt var jag ju livrädd. Jag tror att för mannen är det också en rädsla, men han kanske känner att han har ännu mindre kontroll över det än vad kvinnan har. Jag vet inte, bara lite tankar.

    Det låter ju bra att du har en kurator att prata med! Kan inte sambons kurator föreslå någon annan, om hen nu slutar? Eller kan han följa med till din kurator, även om det är din? Jag hoppas och tror att han kan se glädjen när ni har ert barn i er famn!

    Ok, fostervattensprov, ska du göra det? Det låter bra att man kan kolla upp det! Uppdatera gärna, om du vill, eller bara skriv några rader! Kram

  • Linn1994

    Hej igen.

    Jag ska göra moderkaksprov nästa torsdag.

    Och idag för första gången så gick sambon till kurator.

    Annars är det ungefär samma fortfarande


    MrsP79 skrev 2016-01-25 20:59:08 följande:

    Det verkar ju som om han fått "kalla fötter", han är väl förmodligen rädd att det ska hända igen, precis som du kanske är, och vem som helst i er situation.

    Jag förlorade en pojke i magen för fyra år sedan. Det var inte alls samma sak som för er, men jag kan tänka mig att för kvinnan blir det en tröst att bli gravid och få ett barn till, medans det inte är riktigt samma sak för mannen. Man ersätter ju inte det barn som dog, men för mig blev det en oerhörd glädje när jag blev gravid igen! Samtidigt var jag ju livrädd. Jag tror att för mannen är det också en rädsla, men han kanske känner att han har ännu mindre kontroll över det än vad kvinnan har. Jag vet inte, bara lite tankar.

    Det låter ju bra att du har en kurator att prata med! Kan inte sambons kurator föreslå någon annan, om hen nu slutar? Eller kan han följa med till din kurator, även om det är din? Jag hoppas och tror att han kan se glädjen när ni har ert barn i er famn!

    Ok, fostervattensprov, ska du göra det? Det låter bra att man kan kolla upp det! Uppdatera gärna, om du vill, eller bara skriv några rader! Kram


  • MrsP79
    Linn1994 skrev 2016-02-24 22:34:02 följande:

    Hej igen.

    Jag ska göra moderkaksprov nästa torsdag.

    Och idag för första gången så gick sambon till kurator.

    Annars är det ungefär samma fortfarande


    Jag håller också tummarna!

    Och så bra att sambon pratar med kurator, det visar väl att han vill försöka göra saker bättre? Ta det lugnt bara, och ta en dag i taget! Tänker på er! Kram
  • Linn1994
    Kanelsnäckan skrev 2016-02-27 07:00:10 följande:

    Håller tummarna att allt ser bra ut <3


    Tack :)
  • zaid hathal

    Hej forskning säger att den första sperma som kommer ut den inte bra den andra ni ska va bestämtda ni båda två för om någon av er inte vill ha barn då kommer att barnets liv blir helvete och ha en liten medalj kniv under kudden när du födda barnet för att få bort onda krafterna

Svar på tråden Förlorade vår son 1/10-15. Ett år och 4 månader. Nu är jag gravid