Förlorade vår son 1/10-15. Ett år och 4 månader. Nu är jag gravid
Hej! Den 6:e juni 2014 föddes våran fina son Gustav. Vårat första barn.
Han var tyvärr sjuk. Han hade en genetisk mutation.
Därav fick han hjärnskada, epilepsi och muskelsvaghet. Vi har bott mycket mycket på sjukhus och han har haft två jobbiga lunginflammationer där han behövt flyga både till Lund och Stockholm. På det svår medicinerad EP.
Under sommaren som var så blev Gustav sämre, hans lungor började lägga av. Sviter av lunginflammation tillsammans med muskelsvagheten. Så tillslut efter mycket mycket kämpande orkade dom små lungorna inte mera.
Vi älskar dig för alltid <3
Nu till mitt nuvarande "problem"
För en vecka sedan fick jag reda på att jag är gravid.
Jag blev jätte glad och förväntade mig samma sak av sambon då vi "jobbat på det"
Men nej, han ångrar sig. Han pratar inte om det alls.. fler av er kommer säkert säga att han är i chock och att det kommer gå över,men jag tror inte det.
Det började när vi var 17 och 18. Jag blev gravid och även fast vi var så unga ville jag behålla.
Men Robin, min sambo, ville absolut inte det.
Så jag gjorde en abort den gången, mest för hans skull. Sedan när jag var 19 blev jag gravid igen.
Han ville inte behålla barnet då heller, men jag ville inte göra en abort igen så jag behöll barnet i alla fall. Vi fortsatte vara tillsammans men han låtsades inte om att jag var gravid och jag kunde knappt prata om det innan det blev bråk.
När Gustav föddes fick Robin en chock och åkte hem ifrån förlossningen. MEN dagen efter kom han in igen, och sedan dess har han varit världens finaste pappa.
Men jag orkar inte gå igenom en hel graviditet själv igen.. Jag orkar inte att en till graviditet ska behöva vara en negativ sak. Jag vill att det ska vara positivt!