vi som planerar första barnet!

Hej!
Hoppas det är ok att jag hoppar in här! Jag har varit med i andra trådar i våras/somras, men tog sen en paus från familjeliv.

Jag och min man började försöka under våren -15 och hade ett kort uppehåll under hösten innan vi fortsatte igen. Är nu på försök åtta och BIM är 2 februari så håller tummarna... Började med att ta ÄL-stickor vid ett par tillfällen, annars följde jag bara min P tracker som jag nu i efterhand insett inte är helt korrekt alltid. Har sedan några månader börjat tempa med Natural Cykles. Tänkte först att det var onödigt med att lägga till momentet att ta tempen, men eftersom vi nu inte verkar få till det särskilt lätt så kändes det dags att göra det lilla extra.

Känner just nu att det är tungt med att försöka, vänner runtomkring oss har hunnit bli gravida och fått barn under tiden vi försökt och en annan har oplanerat (men önskat) blivit gravid. Unnar mina vänner all lycka men det är så himla surt då vi när vi började trodde att vi idag kanske skulle ha vårt barn redan! Är så trött på folk som hintar hela tiden också. Går inte ens att köpa en bil utan att någon börjar påpeka att bilen fungerar bra med barnstol!! Jo tack, VI VET. Extra tråkigt är att detta är personer som jag vet själva har haft en längre väg till barn, de borde veta hur det kan såra. Vi har valt att inte berätta för folk att vi försöker, mycket av den anledning att jag tycker det är jobbigt om folk ser på mig annorlunda för att försöka "lista ut" om jag är gravid än. Är inte mycket för att vara i centrum...

Har skummat igenom tråden och sett att någon plussat efter lång tid iaf, det gör en lycklig och lite mer hoppfull!

Ledsen över att det hela blev som en hel novell! Men hänger gärna med här framöver iaf

Folsyra är superviktigt! Man vet med säkerhet att det minskar risken för ryggmärgsskador hos barnet. Börja ta iaf en månad innan graviditet för att bygga upp förrådet

www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/naringsamne/vitaminer-och-antioxidanter/vitamin-a/

Jag brukar ta på mig chaufför-uppgiften Och när det inte är någon bil inblandad så har jag bara tackat nej (har blivit några höjda ögonbryn, definitivt, men då har jag bara sagt att jag är mer sugen på läsk eller bubbelvatten just då). Om det varit innan ÄL så har jag någon gång tagit ett halvt glas och smuttat lite på det under lång stund, nån gång hällde jag ut det jag hade när ingen såg för att slippa förklara mig... Hehe... Vad gör man inte !!!?

Vi har väl inte heller berättat för någon direkt, jag tycker också att det känns jobbigt med pressen ifall folk börjar analysera ifall man är gravid eller inte. Nu i efterhand är det skönt att ha gjort så eftersom det gått snart ett år sedan vi började försöka. Visst har väl folk undra och misstänkt, men jag har inte alls velat prata med folk om att det går såhär långsamt framåt för oss :-/ Men man är ju olika på den punkten såklart!

Har BIM imorgon och kunde inte hålla mig så tog ett test imorse.... neeeegativt. Så negativt det kan bli. Jäkla skit! Nu börjar jag bli riktigt trött på detta, detta var försök 10 och det känns som att hoppet är ute för denna gången. Blir så less! Hur är det med er andra, har någon här försökt länge utan resultat (orkar inte läsa igen heeela långa tråden )? 

Men vad spännande ändå, vem vet... Jag känner mig också ovanligt kissnödig, men tänker att jag nog inbillar mig bara för att jag vill att det är så mycket... men jag har inte några mag-känningar av att mensen ska komma än + att jag inte märkt av mitt annars så säkra tecken med den klassiska "hormonerna-sabbar-min-mage"-dagen som kommer dagen innan mens varje månad. Så man vill ju hoppas, vet att vissa plussar sent... Men det kändes ändå så definitivt när jag fick ett negativt test innan.

Vi tänkte som ni där om november/december-bebis. Är själv förr i slutet av november och tycker det är astråkigt... dock har det efter en kort diskussion nu blivit att vi försöker ändå pga att det tagit så lång tid för oss, vi har redan tagit ett uppehåll under hösten pga min praktik som jag inte ville störa med graviditetskrämpor, så kände att det fick räcka med uppehåll för vår del.

Men hoppas på ett positivt besked för dig i veckan då (om det är det ni vill )

Usch vad tråkigt! Förstår att det måste kännas jobbigt att ha gått så pass långt ändå i graviditeten när något så trist händer Hoppas ni blir gravida snart igen!

Här gick det skit denna månad igen, igår morse kom mensen mycket punktligt. Har mått riktigt apa med magkramper och var inatt vaken 1,5 timme illamående och kräkfärdig. Jäkla mens, jag hatar dig just nu... Försök nr 11 nästa månad då alltså....

Tack! Ja, det känns så himla surt... och man blir ju så orolig, undrar varför det inte blir något nån gång! 
Ah, spännande! Hoppas det går snabbt för er

Det är första för oss båda, så man vet ju inte vem av oss som kan vara "den svaga länken" eller om det är vi båda, eller att vi bara har otur helt enkelt...

Jo, det kan nog vara så för vissa, men jag har vänner som blev gravida veckan efter de slutade med sina P-piller typ så tror det kan vara väldigt individuellt :-P Känner du magont så är det ju ett gott tecken

Själv hade jag inget preventivmedel ca 1-2 år innan vi började så jag har ägglossningar varje månad enligt de tester jag använt + att jag tempar. Vi använde kondom då jag insåg att hormonerna jag tog gjorde mig helt asexuell och typ uttorkad! Kändes inte alls bra och när jag slutade med dem så insåg jag hur det EGENTLIGEN skulle vara... känner mig lite snuvad på mitt sexliv under majoriteten av mitt vuxna liv! :-P Men det där är ju också så individuellt, vissa mår ju hur bra som helst med p-piller, dock var jag inte en av dem! .-)