Inlägg från: Anonym (Tom) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Tom)

    Missfall, hur gick det för dig sen?

    Hej.

    Finns redan massa trådar om detta, har plöjt så många i min sorg men vill ändå höra mer om hur det gått för er andra.

    Fick plus på stickan den 14:e december, åh vilken lycka och vilken fantastisk julklapp! Men inte ens två veckor senare, i vecka 6, fick jag världens vidrigaste mensvärk och det började blöda. Rejält. Tredje dagen jag blöder nu men det har börjat lugna ner sig. Första två dagarna var det mycket blod och mycket stora och små klumpar. Tror faktiskt den största klumpen jag såg (som en liten vindruva) måste varit fostret, eller embryot som det bara hann bli. Fy fan :(

    Ringde till gyn och frågade om man kunde få komma och få kolla upp det, liksom få det bekräftat för att få ett riktigt "avslut", men nej, dom sa bara att det var att ta ett gravtest om fyra veckor och se om det är negativt eller inte. Hur ska man veta om allt kommer ut?

    Vet att det är såå vanligt och så många som varit med om det, och varit med om värre. Som missed abortion och sena missfall och annat fruktansvärt man kan vara med om. Men man är ju inte mindre ledsen för det.

    Försöker se det lilla positiva. Som att det ändå var ett väldigt tidigt missfall, kroppen verkar ta hand om det själv, jag har redan ett barn som jag kan hitta tröst i. Men ändå så tomt, så fort plusset visar sig börjar man drömma och planera.

    Någon vänlig själ där ute som vill dela med sig av sin historia? Hur gick det för dig?

    Fick du en kontroll och ett definitivt besked?

    Fick du kollat att allt kommit ut med UL?

    Blev du gravid igen?

    Tog det lång tid?

    Vet du när du fick ägglossning igen?

    Testade du med ÄL-test?

    När började du testa igen isåfall?

    Hur gick graviditeten efter?

    Skulle bli så glad om någon ville berätta, och skulle vara kul att höra om det gått bra för någon som blivit drabbad.

    Kram!

  • Svar på tråden Missfall, hur gick det för dig sen?
  • Anonym (Tom)

    Tusen tack för att ni delar med er! Vad glad jag blir att det ändå har blivit bebisar för er (och är på gång för dig F) <3

    Jag var otroligt rädd för missfall redan med min första graviditet som gick bra (förutom liten blödning och ont i magen i vecka 10) men som sagt gick bra och resulterade i min älskade dotter. Och man läser ju om så många som får missfall men inte förens man själv är med om det förstår man vilken sorg det verkligen är även om man får det så tidigt som jag fick.

    Förutom det uppenbara jobbiga att det lilla livet man börjat drömma om inte finns mer, så tycker jag att det känns så jobbigt och tungt att ändå inte veta definitivt.

    Jag tror att det hade varit en lättnad att få göra en undersökning, få det "svart på vitt" att det är ett missfall (även om jag innerst inne vet att det är det med tanke på smärtan och allt som kom ut). Att liksom verkligen kunna lägga detta bakom mig och se framåt och ta nya tag med nya försök att bli gravid. Inte börja det nya året med ovisshet. Tror jag ska ringa till gyn igen och fråga om man verkligen inte kan få det kollat, åtminstone för att psykiskt ta sig igenom det och kunna blicka framåt.

    Tack igen för att ni tog er tid att svara.

    Någon mer som vill dela med sig? Kram

  • Anonym (Tom)

    Tack alla för era svar. Skönt att höra om andras upplevelser, även om jag såklart önskade att ingen behövde gå igenom det, och glad för alla som det gått bra för :)

    Är själv inte gravid än och inte fått någon mens än heller, men det har ju inte gått så lång tid sedan missfallet heller. Hoppas det kommer igång snart.

Svar på tråden Missfall, hur gick det för dig sen?