Digestive skrev 2024-03-11 08:04:21 följande:
Som sagt, 45-65% var bara en gissning över andelen programinnehåll i Public Service som går att klassificera som progressivt/konservativt.
Hur är det tydligt att konservativa inte har mindre förtroende? - förtroende är dock inte det samma som representativitet, men likväl.
Jag har svårt att se någon stadig och genuin konservatism hos SD. I mina ögon så är de (i kontrast mot konservatism) mest populistiska och spelar på strängar som resonerar i stunden. Deras visioner kan man diskutera men jag tittar hellre på människan med visionen - hur hon beter sig, hur hon resonerar, vad hon attraherar, vad hennes kamp är, hur hon kämpar, vad hon håller heligt med mera och därmed ser jag inte mycket konservatism hos SD.
Ja, det var alltså en gissning? - den kom endera från magtrakten eller så var det en siffra du drog ur hatten/lufter/r*ven
SD kan väl anses ha en del radikalkonservativa inslag - det stämmer också med en del av det SDs vurmare som härjat i trådarna i många år har förespråkat.
I SDs radiaklkonservatism finns kulturkriget mot 'vänsterliberala kulturmarxister' i form av
till dem ej ideologiskt trogna journalister, konstnärer, myndigheter och institutioner och mot den liberala demokratin.
De som svalt kulturkriget mot den liberala demokratin och mot 'vänsterliberal kulturmarxism' är de som misstror public service.
Det finns som sagt undersökningar som visar på var misstroendet mot PS finns, det är huvudsakligen bland alternativhöger, SDs vurmare och apologeter, konspiratinsteoretiker och vaccinmotståendare et al.
Tyvärr sprider du ofta oreflekterat eller medvetet en del av dessa narrativ.
kvartal.se/artiklar/sds-radikalt-konservativa-resa/
"När det kommer just till radikalkonservatismen och dess ursprung var den en idéströmning som präglade delar av den idépolitiska debatten under 1900-talets första decennier. Dit räknas personer som Rudolf Kjellén och Teodor Holmberg från den svenska ?Unghögern?. Den tyska ?konservativa revolutionen? med Oswald Spengler och Ernst Jünger som förgrundsmän formade det intellektuella navet för radikalkonservatismen. Men även aktörer i utkanten som Carl Jung i Schweiz och Georges Sorel i Frankrike bidrog med sina tankegångar. Den förstnämnde genom sin syn på existensen av ett kollektivt omedvetande som hade en historisk och geografisk förankring och den sistnämnde genom sin syn på myten och våldets betydelse som politisk kraft.Radikalkonservatismen var en idéströmning som präglades av ett djupt förakt mot den liberala demokratin och vurmade för ett auktoritärt samhälle. Den trodde på den nationella myten som en grundsten för samhällets konstruktion och det egna folkets inneboende essens, men också på betydelsen av en aktiv socialpolitik, gärna med ambitionen om att inte låta det egna folket falla i fördärvet. Som idéströmning kom den också att influera och influeras av fascismen, då de löpte parallellt. Sedermera influerades även nationalsocialismen av dessa tankegångar, vars rörelse och ideologi kom att växa fram vid radikalkonservatismens slutår vid 1920-talets slut och 1930-talets början. Radikalkonservatismens idéströmning utgjorde därmed en källa för en totalitär idépolitisk utveckling i Europa, som till slut spred sig över nästan hela kontinenten.
SD:s nedärvda essens under mattan
Idag ser vi en ny radikalkonservatism växa fram i världen, framförallt i europeiska länder som Polen och Ungern. En konservatism med stark vilja att omvälva samhället utifrån en aggressiv nationalism, blandat med förakt för det pluralistiska samhälle som kommit att känneteckna västvärlden under de senaste decennierna. Sverigedemokraterna är enligt min flera andras bedömningar6,7,8,9, en representant för just denna radikalkonservatism.
Själv baserar jag det på att partiet bland annat vurmar för den homogena nationalstaten och har givit uttryck för att den svenska identiteten är essentiellt rotad i tidigare generationer. Partiföreträdare har också beskrivit islam och invandring som ett externt hot medan det interna hotet är det så kallade ?vänsterliberala etablissemanget? alternativt ?kulturmarxismen?. Det finns även ett förespråkande av den illiberala demokratin, som exempelvis tar sig uttryck genom sympatierna med regimen i Ungern."
