första försöket RMC
Hej
Jag är helt ny här inne.
Vill komma i kontakt med flera som är på första försöket med Ivf.
Tänkte att man kunde följas åt.
Inlägg från: believe 88
|
-
-
Svar på tråden första försöket RMC
-
Hej180611 skrev 2016-01-03 16:16:24 följande:
Hej!
Vår remiss för IVF skickas nu till veckan!
Har försökt i ungefär 2,5 år...
Hur länge har ni försökt?
Följs gärna åt!!
Oj så roligt.
Vi har väl försök i över 3 år. Och när aala andra får barn och vi inte än blir gravida så började man undra om något var fel.visade sig att killens spermier var lite slöa.
Hur var det för er? -
Så bra att dom hittade ändå vad som var fel på er, då är det bara att fortsätta att försöka och hoppas på ett plus. .180611 skrev 2016-01-03 23:28:00 följande:
Ok! Ja visst gör man? Aha ska ni göra ICSI då? Eller har ni varit på information än? Vilken klinik ska ni göra er IVF hos?
Nä vi kände väl samma sak att nu har det gått lite väl lång tid så vi sökte hjälp. Allt var dock bra hos oss båda förutom att jag hade ett hormon som var för högt. Prolaktin. Så det blev MR-hjärna för att utesluta tumör o medicinering. Nu är det normaliserat efter ca ett halvår men fortfarande inget plus därav IVF nu då. Så är klassade som oförklarligt barnlösa.
Nu sitter jag här med en extremt svullen mage dagen innan mens o känner mig lite trött. Vill ju inte få stor mage av mens heller utan av en bebis... dessutom tittar ju alla så konstigt på den stora magen så klart.
Har ni fått plus någon gång under dessa år?
Har varit på informations möte. Så nu inväntar vi bara att min mens ska komma och få klar tecken från rmc att starta. Vi ska göra våra IVF försök i Malmö på rmc och ni då?
Hur gamla är ni? -
Jo jag är väldigt nervös många känsloroch funderingar. Vi ska göra kort protokoll. Jag är väldigt nål rädd så vi får ju se hur detta ska gå.. men vill man något så mycket som vi så är det bara att föra det. Fast än man är livrädd. Jag är 27 och min sambo är 32..180611 skrev 2016-01-04 10:19:36 följande:
Åh men då är ni ju nära nu ju!! Spännande! Eller hur känns det? Nervöst? Kör du korta eller långa protokollet?
Nja de vet väl inte om det verkligen är det som har varit orsaken men i vilket fall är det inte bra att ha för högt. Kroppen tror liksom att man ammar eller är gravid typ.
Vi tillhör Linköping och ska göra våra försök där. Så hoppas de är bra! Har hittills bara varit på vårt hemsjukhus. Jag är 28 och min man 32. Och ni?
-
Det är jobbigt men man vill man ha något så har man inget val. Jo jul helgen var jobbig, vi är rätt många i familjen och många som har barn och dessutom fick jag nyligen reda på att två av mina syskon är gravida???? så man försöker vara glad för deras skull men innerst inne så skriker min kropp.180611 skrev 2016-01-04 11:02:33 följande:
Åh din stackare som är nålrädd. Måste vara tufft! Men jag är faktiskt sjuksköterska och jag har träffat många som blivit tvungna att sticka sig själva som varit nålrädda och har klarat det jättebra!! Och som du säger du vet ju varför du måste göra det... ok då är vi ju väldigt lika i ålder!
Hur har du haft det i jul? På nåt sätt tycker jag att allt blir värre runt såna tillfällen. Känner sig extra utanför på nåt sätt...
-
Vi har berättat för våra föräldrar och några av mina syskon då några av som har haft/ har svårt att bli gravida. Tyckte att det var jobbigt innan när alla frågade om vi inte skulle skaffa barn, men nu tycker jag nästa att det är jobbigare när dom vet för alla vill veta hur det går hela tiden. Känns inte som man kan få ha något för sig själv längre.180611 skrev 2016-01-04 12:13:10 följande:
Oj vad jobbigt!! Det måste vars jättejobbigt! Har ni berättat om era problem för nån? Vi har det typ tvärtom i familjen- ingen har barn! Utan ALLA går o pikar oss... ALLA stirrar verkligen på magen. Ingen på min sida av släkten är ens i närheten av att skaffa barn så känns dock lugnt där när det gäller graviditeter. Min mans bror är dock gift så sitter som på nålar varje gång vi träffar dem. Mår liksom fysiskt illa. Fattar inte att man kan reagera så...
Usch min mens borde verkligen komma idag. Men inget än. Har egentligen slutat hoppas på att klara det själva men det lilla hoppet finns ju där...
Hoppet att klara det själv finns alltid. Men ändå så blir man så besviken när mensen väl kommer för man tänker ju tänk om det har gått den här gången. .
Jag inväntar min jag oxå den ska komma nu i veckan. . -
Det finns för och nackdelar med allt. Har ni tänkt att berätta eller ni ska hålla det hemligt? Att berätta är en lättnad men ändå inte.180611 skrev 2016-01-04 21:34:34 följande:
Ok! Vi har nämligen inte berättar för nån! Vet inte hur länge vi kan hålla det så men jag tycker faktiskt att det har varit lite skönt. Fast samtidigt blir man väldigt ensam... så finns ju för o nackdelar
Ja det är verkligen svårt att släppa det. Min mens har fortfarande inte kommit.
Om den inte har kommit ännu så finns det fortfarande hopp -
Ok. Kanske är lättare så.180611 skrev 2016-01-04 22:20:19 följande:
Nä vi har tänkt berätta det sen. Förhoppningsvis när vi har lyckats eller om det dröjer för länge. Är absolut inget jag skäms för utan vill liksom bli lämnad ifred med sorgen på nåt sätt.
Mm men jag tror inte på det. Mer orolig över att den inte kommer alls o helt plötsligt hoppar över nu i för ivf:en...
Hur långt hade ni kommit? Var remissen precision inskickad? -
Oj så synd..180611 skrev 2016-01-05 06:50:04 följande:
O nu är det kört igen. Suck. Jaja.
Japp inskickat här nu efter årsskiftet. Enligt vår läkare här på vårt hemsjukhus bör vi vara igång om ca 2 månader...
Hur fort gick det för er att få samtal o så?
Jag tog kontakt först men en gynekologisk motagningen i maj, fick en tid där i juni för att börja lite smått lämna blodprov och alla dom andra proverna och så remissen skickades till ivf i början av september och i slutet av november var vi på informations möte på ivf ä. Känns som tiden typ har stannat. . Känns väldigt längesen man började med allt.. -
När vi var hos gyn i september och dom hade tittat på alla prover så ansåg hon då att det var Ivf eftersom vi har försök så länge och det har aldrig blivit ett plus på stickan..180611 skrev 2016-01-05 16:24:43 följande:
Aha ok. Men då skrev de ju remiss till IVF ganska snabbt? Ansåg de att det inte var så stor chans att lyckas på egen hand då med tanke på spermierna?
Så för er tog det alltså ca ett halvår från remiss till att ni börjar?
Vår remiss skickades igår. Enligt min gyn här så bör vi komma igång med behandling inom 2 månader om inget annat tillstöter... vi sökte också hjälp i maj...
Remissen skickades då till ivf. Så 4 månader har det tagit nu.
Vår gyn sa att det inte skulle ta lång tid häller men jag tyckte att det gjorde de.
Ska ni göra Ivf en på erat hem sjukhus?