Någon som valt att bli nykterist och som vill dela med sig av sina erfarenheter? Hur hanterar man det? Hur hanterar man omgivningens reaktioner? Vad gör man i stället? Hur lång tid kan det ta tills att man kan sitta med andra som dricker? Hur dämpar man "suget" osv?
Mentalt sett har jag velat sluta dricka i flera år. Men vet inte hur jag ska ta mig dit. Känner inte riktigt att stödet finns i min omgivningen heller. Det är många som anser att jag inte bör dricka, inklusivt min sambo, som är ganska trött på mitt beteende kring alkohol. Men samtidigt kan han föreslå själv att vi ska dricka, kanske när hans egna sug slår in.
När jag dricker blir jag otroligt impulsiv och dricker därmed stora mängder alkohol, fast jag till en början kanske sagt att jag bara ska ta ett glas. Sällan det sker. Sällan jag håller någonting när jag dricker alkohol. Jag kan träffa en vän och säga till min sambo att jag kommer hem om två timmar. Två timmar blir fyra, fyra blir 6 osv. Jag kommer hem full och är extremt bakfull, ångerfylld och ångestladdad dagen efter. Jag lovar mig själv att det inte ska hända igen, för bakfyllan gör att jag bara vill dö typ. Men jag glömmer bort detta till nästa gång jag dricker igen. Ibland dricker jag även för att jag har svårt för att säga nej eller inte vet hur jag ska förhålla mig till andra som dricker..vet inte hur man umgås nykter. Men jag vill lära mig, så jävla trött på skiten. Jag kan tillägga att det finns både alkoholism och bipoläritet i familjen/släkten (själv har jag bipolär typ 2)
Bör man gå på AA-möten? Jag vet inte vad som kännertecknar alkoholism, är jag det?