Milou14 skrev 2015-12-21 22:26:56 följande:
Låter jobbigt och obehagligt att inte kunna vara still. Får du någon hjälp mot det?
Mina domningar är mer som en pirrande känsla. Om du vet hur Tens känns så är ungefär så mina domningar känns och ibland känns det som att tex ena foten eller liknande varm.
Vilken medicin är det du vill ha? Har du provat/vill prova de som kallas biologiska mediciner? Är Tradolan smärtstillande endast? Är du inte nöjd med din läkare?
Jag har tvivlat på min reumatism och liksom inte velat att det ska stämma. Försökt leta efter andra förklaringar. Vissa dagar har det varit lite bättre och då har jag tänkt att nu är det snart borta. Men sen blir det värre igen nästa dag och nu har jag liksom börjat inse att det kanske faktiskt inte kommer försvinna helt plötsligt och det känns så himla tungt :( Känns lite som att mitt liv är förstört så jag skulle verkligen behöva höra från andra att det går att leva ett bra liv med reumatism?
Hur länge har du haft/vetat om din reumatism?
Som sagt, för mig fungerar orudis bäst just mot myrkrypningarna. Tyvärr är min medicin slut just nu då jag håller på att byta reumatolog. Min gamla är väl duktig men för "tyst". Jag vill ha en läkare som det går att prata/diskutera med. Någon som kanske brinner lite mer för ämnet. Sen så har min gamla dr sin praktik inne i Stockholm c och jag orkar helt enkelt inte hålla på att åka dit hela tiden. Finns ingen parkering och att ta t-bana tar för mycket tid.
Ja tradolan är smärtstillande. Men det är en typ av opiat så den är ganska starkt vanebildande.
Jag har inte så bra koll på de biologiska medicinerna. Som sagt, min nuvarande läkare pratar inte så mycket. Något jag vill få ändring på.
Jag fick min diagnos för ca 3 år sedan. Jag har känt av lite smärta i handleder och fotleder tidigare men det var så lite att jag aldrig kände behov av hjälp. Efter mitt yngsta barn föddes för 4 år sedan blev det plötsligt mycket värre och min mamma kände genast igen symtomen.
Jag förstår precis vad du menar. Jag har svårt att greppa att detta är kroniskt och troligen kommer bli värre med tiden. Känns mindre kul att vara 36 och redan ha ont som en gammal tant ibland. Hur kommer det då inte vara när jag väl blir gammal?
Det syns ju inte på mig så det känns som att folk har svårt att greppa. Det känns som att man kanske överdriver eller inbillar sig. Det blir ju också en del av vardagen och "normaltillståndet". Det är först när jag är bra smärtlindrad som jag verkligen fattar hur mycket det påverkar.