Är 18 år singel och vill bli gravid

Din hjärna är inte ens färdigutvecklad, du är fortfarande ett barn mentalt. Det visar ju denna tråd ganska bra, du vill ha något du har en romantiserad bild av och vill därför ha det NU och har inte den mentala förmågan att förstå varför det vore en dålig ide.

Detta är vad du bör uppfylla innan du skaffar ett barn:

1, Växa upp och sluta vara omogen.
2, Hitta en pojkvän.
3, Var med denna pojkvän i minst två år innan ni funderar på att skaffa barn för att ha en stabil grund.
4, Hitta ett jobb. Kärlek är inte allt som krävs.
5, Flytta hemifrån.

Gå klart gymnasiet först. Hitta ett jobb med en stabil lön så du kan planera din ekonomi vettigt - utan att gå runt med oro över om du kommer kunna skrapa ihop tillräckligt många timmar på en månad för att klara dig. Fixa en lägenhet, vilket inte alltid går i ett nafs. Förhoppningsvis finner du en partner som är lika barnkär som du någonstans under den där perioden. Annars får du ju vänta också på det. Ensamstående förälder klara du säkert av att vara, men ställ dig själv frågorna: "kommer du stå ut med att ha delad vårdnad där du inte kommer ha 100% umgänge med barnet?", "vill du medvetet råna ett barn på dess pappa? - dvs du skaffar barn med någon som inte kommer vilja ha umgänge men är okej med att betala underhåll i 18 år".

Inseminerig är väl inte okej som singel kvinna i Sverige idag? Om det fortfarande är så, så måste du åka till Danmark och betala för det.

Ja du längtar men gör dig själv och barnet en tjänst genom att tänka igenom detta ordentligt, och planera noga!

Ja förfan, det är en ypperligt bra idé, ingen fullständig utbildning och inget jobb, lysande framtid! Det finns säkert massor av desperata män därute!

Nu tycker jag att det är du som är jävligt omogen!! Du känner fan inte mig och vet inte hur jag är som person! Du kan inte säga att jag är omogen bara att läsa vad jag vill?! Jag vet EXAKT vad som krävs för att ha barn så jag behöver inte att du läxar upp mig! Jag har växt upp för jävligt länge sen och har en jävligt bra framtid! Jobb har jag redan snart fixad direkt när kah slutat skolan så nog med de! Lägenhet är inte så jävla lätt att hitta i detta samhälle! Och min otroliga starka kärlek till barnet gör nog barnet lycklig och ekonomin får jag alltid hjälp med! Så du behöver inte berätta hur jag ska leva!

HAHAHA JAG DÖR! Du är underbar Hallonmos.

Men skämt åsido. Jag fick mitt första barn när jag var 18, det gick inte åt helvete som alla siade om att de skulle göra. Det gick riktigt bra.Tackar Gud för en så fin unge, men något rätt måste väl jag också ha gjort :). Livet var självklart inte perfekt. Jag hade hoppat av gymnasiet pga depression och den första tiden med min son levde jag på socialbidrag. Självklart var det inte en bra situation att skaffa barn i och jag vet att som 18-åring är man inte färdigutvecklad som person men det betyder inte att man inte är kapabel till att ta hand om ett barn även om det inte är en optimal situation. Min son räddade mitt liv. Men det bästa vore om du gick klart gymnasiet, vet inte om du går en yrkesutbildning där men om inte så skaffa en tillexempel ky-utbildning, det kan vara skönt om man är skoltrött och vill ta en kortare utbildning. Om du sedan kunde jobba ett år så du får en bra SGI och bli medlem i a-kassan så har du ännu bättre förutsättningar. Du slipper vända på varenda krona för att klara dig med föräldrapenningen och du behöver inte oroa dig för att bli arbetslös. Jag läste upp några av mina betyg på distans medan jag jobbade som personlig assistent och tog hand om barnen helt ensam. Men jag var helt slutkörd så det är därför jag rekommenderar dig att göra det jag nämnde ovan. Vidare kan jag säga att jag nu 26år gammal väntar mitt 3e barn och jag har aldrig varit så slut och haft så ont i kroppen när jag varit gravid, man har verkligen mer energi när man är yngre. Den optimala situation handlar inte bara om ålder men det blir mycket lättare om man kan fatta vuxna beslut och tänka mer långsiktigt innan man skaffar barn. Dömmer ingen, talar bara utifrån mina erfarenheter.

Och självklart som någon annan nämnde, både du och barnet kommer att må bra av att du lär känna en kille i några år innan ni skaffar barn. Självklart kan det ta slut sedan ändå men förutsättningarna är bättre :).Talar av egna misstag. För det kan hända att man inte lär sig i tid och sedan kanske man sitter där ensamstående med 4 barn från 3 olika pappor som min mamma gjorde, inte så roligt.

Din attityd här tyder på att du är omogen. Inget illa menat, du är 18 så det är förståeligt.

Varför inte vänta tills du har jobb, boende och en partner? Varför måste du ha barn precis just nu?

Dina råd är bra men jag kom ihåg att det var känsligt att bli kallad omogen i den åldern, man associerade inte det med ej vuxen än utan som att man var typ 11. Jag var mognare än de flesta i min ålder vid den tiden då jag fick ta hand om mig själv väldigt tidigt men jag kom ihåg hur vuxen man trodde att man var, nu 8år sedan kan jag tänka tillbaka på det och le för jag har utvecklats jätte mycket sedan dess och gör fortfarande!

Vi är nog alla lite omogna ibland när vi blir arga :)

Jag omformulerar till att ts inte är vuxen och borde vänta tills hon är det.
Jag fick mina första barn i år, samma år jag fyllde 26. Jag ville också ha barn när jag var 17-18 men jag tyckte själv att det var för tidigt. Väntade tills jag hade jobb. Har också rest en massa.