Förvirrad och totaldeprimerad.

Det har jag ingen aning om,
Hon har ju varit så ivrig med att jag ska flytta.

Hjälp min bror fixade nyss jobb på Telia till mig inom en månad!
Vad ska jag göra?
Frun blev skitförvånad över det och var inte riktigt beredd att jag skulle komma med något sådant just nu.

Just nu vad som hindrar mig är självklart barnen, vill verkligen inte åka ifrån dem, det svider inombords.

Sa en gång till att jag kunde ta med mig barnen och dom kan få en bättre framtid med mig där nu när dom är små, för barn lär sig snabbt i skolan.
Men hon säger stolt att det är hon som är mamma och hon som fött barnen, jag säger att jag har både behövt vara mamma och pappa till mina barn så du behöver inte oroa dig för den rollen för att den rollen har jag alltid gjort, kommer inte på frågan säger hon.

Men då får hon väll se hur hon klarar mamma pappa rollen, hon kanske blir knäckt och lämnar över barnen till mig till slut?

Tycker bara synd om barnen att dom ska få behöva gå igenom den här misären, mina små änglar.

Vad ska jag göra? Är lite chockad över den här situationen.

Min bro är en väldigt bra säljare som jobbat upp sig på Telia under många år och har sina kontakter, frågan är nu ska jag ta den eller ska jag vänta och se hur det går här först?

Skulle ju få prövotid under 6 månader tror jag , sen så skulle man väl få fast anställning.

Min bror pratade med chefen och dom fixar in mig på en månad.

är det annars så svårt att få jobb i Sverige?
Här i Spanien är det totalt omöjligt att få jobb idag, antar att det har blivit svårare med tiden att få jobb i Sverige men inte så pass svårt som i Spanien.

Är så rädd att allt ska gå åt skogen.

Jag kommer ju behöva betala delen för barnen så klart, men här med den lönen som jag har, har jag inte råd om jag måste hyra en lägenhet här.
Därför är jag envis om Sverige där jag kommer att leva utan att behöva betala hyra och kan då skicka till barnen de pengar som dom ska ha.
Hon ville inte prata idag och sa att hon mådde dåligt och föredrog att åka iväg till castellon, precis där den här tredje personen bor( konstigt) hon sa att hon ska träffa sin syster för att prata, både frun och systern bor bägge två 50 km från varje håll och ska då mötas upp idag för att talas vid, låter lite av en slump att dem ska träffas just där han bor?
Kanske vill hon få saker och ting bekräftat av honom gentemot min hemresa om det nu är värt att vi ska skiljas och hon går över till han ?
Liksom jag har ingen aning om vad hon pysslar med , kan bara sitta och vänta eller bör jag agera på egen hand?

Jag frågade om hon kommer hem tills barnen kommer med skolbussen eftersom idag har pojken fotboll och flickan balett, så att hon tar flickan på baletten och jag pojken på fotboll?
Hon svarade, vadå klarar du inte att ta dom? Nu när snart ska få göra allt själv snart, tycker ni att det är ett sätt at svara på?
Fan vad dryg hon är, varken tala med mig eller se efter barnen, hon föredrar att bara åka iväg och lämna över allt till mig.
För mig spelar det ingen roll om jag måste ta dom till träning eller, fan det är ju mina barn så klart, ville bara veta om hon skulle hinna hem till det, hon blir ju då borta 6 timmar drygt till dom kommer, är inte det tillräckligt för själv tid,barnen då?
Hon tänker bara på sig själv, exakt hur ska hon klara sig själv då inte jag finns till?
Det är dom hör sakerna som får mig att reagera så negativt på min levnads stil nu när hon inte ställer upp på någonting.
I morse fixade jag till pojken och märkte att hon inte vaknade så jag var tvungen att gå in i rummet för att väcka flickan nu när inte mamman gjorde det, mamman gick då också upp hjälpte till att få på henne byxorna och en tröja, sen så ropar mamman på mig att flickan vill inte ta på sig skorna, jag går in och hjälper till och mamman försvann in till rummet för att sova igen? Vaaa! Ska du inte hjälpa mig någon mer? Måste ju fixa håret på henne och ge frukost och fixa väskorna?
Nej hon låg bara kvar där och sov, fan vad trist tänker jag, vilken mamma.
Nu har hon tid att dra iväg 6-7 timmar och vet mej fan inte vad hon gör?, kunde jobbintervjun ta tiden med mig och prata ut våran situation tänker jag.

Oj förlåt där det står jobbintervjun så menade (jag hon ta den tiden)
Blir lite fel när ja skriver.

Tänkte ju att när jag får ett fast jobb så tänkte jag ta ett lån i Sverige för att köpa av lånet i Spanien.
Boende kommer jag ha under en lång tid, jag har mer tid för att bespara mig på pengar på grund av en högre lön.
Här i Spanien skulle jag ligga efter redan i första månaden på allt jag ska betala.

Jag får helt enkelt räkna med familjen så gott jag kan, har inga andra val på den ekonomiska sidan.

Har alltid vetat om saker men inte 100%
Saken är så att hon inte vill medge allt hon gjort för att förnedra varken sig skälv eller familjen, hon föredrar att gå bakom min rygg och hålla det hemligt, på det sättet så underlättar hon sitt eget liv och kan kasta bort bortförklaringar på mig istället.
Det är inte att jag vill sticka och bara dra ifrån allting, jag vill ge henne ett ultimatum så att hon inte kan snurra runt i molnen som hon gör.
Nu dom sista dagarna så ger hon mig många sorgsna blickar och kramar, hon vill väl manipulera situationen och försöka förhindra mina tankar?
Jag mena har hon inte kunnat tänka på det innan allt hon gjort?
Jag har underlättat hennes liv fram tills nu men nu måste något göras annars kommer jag gå under jorden.

Tack!
Jag ser att du finner dig i samma sits.
Jag har tänkt att bo med någon vän eller så men inget jag kan se som en lång framtid, vill ju ha ett hem som dom kan ha sina egna rum och leksaker, liksom ett riktigt hem, ingen varierande bostad.
Tro mig jag har tänkt på det.

Känner mig nästan sjuk av allting just nu och frugan gör det inte lättare för mig.

Känner mig så lost! Mina barn underlättar dagen för mig men med tanken på att separera mig från dem förgör mig.