Förvirrad och totaldeprimerad.

Gina43 skrev 2015-11-30 09:51:00 följande:

Gar ni funderat på äktenskapsrådgivning? Det är väl inte bara att skilja sig när man har barn hur som helst (vet ej hur reglerna ser ut i Spanien, betänketid osv)? Är ni civilt eller katolskt gifta? Kan det vara så att ni har fastnat i ett dåligt mönster, att du klagar och surar och hon mest vill fly till sin flirt eller slår ifrån sig/går i försvar? Ni kanske har någon form av problem i botten som kan lösas?

Jag förstår att du är frustrerad, men du gör ju inte precis alla hemsysslor? Hon lagar frukost och lunch till barnen (?) och leker med dem, sorterar tvätt och brukar väl egentligen hänga upp den och i regel stryka uniformerna? Att du lagar middag och tar hand om barnen när du kommer hem samt gör lite hemsysslor då är ganska normalt. Det blir ju så när inte båda föräldrarna jobbar dagtid/samtidigt och man inte har barnen på förskola/fritids? Om det bli ojämn fördelning i sysslorna hemma får ni kanske prata om? Vad säger hon när du tar upp det (utan att vara anklagade)?

När jag säger till henne att hon inte gör något i hemmet i bra nivå utan att vara anklagande så säger hon att hon är trött och har ingen ork men visst känner hon sig peppad att gå på boddypump och träna ihjäl sig och sen ligga hela natten lång och chatta på whatsapp ja vi vet vem tror jag? Inte konstigt att hon är trött.
Jag vet inte hur du ser det men det har ju en logisk förklaring tror jag.
Sen så vill hon bara se mina negativa sidor med att säga att jag alltid ser sur ut och lipar hela dagen lång, har det liksom lite svårt att gå runt med ett smilband som sträcker sig upp till öronen.
När jag ibland lämnar barnen på skolan och kommer hem så ligger hon fortfarande och sover och efter två timmar så kan jag höra henne ropa på mig att jag ska komma in på rummet och säger OJ jag försov mig, kan du ordna upp lite frukost till mig, visst inget problem säger då jag men tänker att vad lycklig jag skulle bli om hon gjorde samma för mig.

Preimeg

Äldre 3 Dec 17:48

#77

chokladspad skrev 2015-12-02 13:51:46 följande:

Detta påminner mig lite om ett par vänner till oss som nyligen separerat. Hon var långtidssjukskriven pga olika psykosomatiska svårtolkade symptom och orkade inte arbeta. Hon gjorde visserligen en hel del hemma, men hade kanske lite svårt med rutiner och maken fick hela tiden täcka upp där hon missat något. Han stod för hela ekonomin i princip. I och med att deras ekonomiska förutsättningar blev mer ansträngda (de hade två barn, hus mm) så blev maken mer och mer frustrerad över hustruns tillkortakommanden. Jag tror att han glömde att älska henne i nöd och lust. I lusten gick det bra men inte i nöden. Atmosfären i hemmet förändrades och hon anklagades också för att vara lat (även om hon inte var latare nu än när de gifte sig) och bekräftelsekontot snarades åt.

Guess what, denna lady gick också och tränade på gymmet mycket. Detta var hennes andningshål från hemmet. Faktum är att hon från medicinskt håll uppmuntrades att träna mycket och detta var snarare något som ökade hennes energinivå. Varenda hälsorådgivare säger att träning är något som ökar energin i vardagen. Så i princip gjorde hon bara sin läxa. Det var också på gymmet hon träffade en annan man som visade henne uppskattning, vilket hon var svältfödd från hemifrån. Han fick henne att känna sig sedd och värdefull, han såg hennes styrkor medan mannen hemma såg hennes svagheter.

Klart som soppspad föll hon pladask och ett halvår senare var skilsmässan ett faktum.

Människor krisar på olika sätt. En del som blir deprimerade blir passiva, orkar inte upp ur sängen. De flyr in i drömvärldar. Om de bara får höra att de är lata och inte blir sedda för det lilla de faktiskt gör, lär det inte bli bättre. Och ja, man kan ha en depression utan att "verka ledsen".

Ger du din fru cred för det lilla hon gör? Om hon bara får negativa kommentarer från dig och inte respons på det lilla hon gör kommer hon inte att vilja göra mer.
Jag och min man försöker tänka på 80/20-regeln. Jag ger 80 och förväntar mig 20 tillbaka. Om båda fungerar så blir det balans.

Om du är trött på att du gör allt jobb och hon är lat och oduglig, tänk då på att det kanske inte är hon som lämnar dig. Du kanske någonstans redan har lämnat/slutat att älska henne?

Tack för svaret.
Jo jag vet att det känns helt fel i att flytta men frugan sitter och påminner mig om jag varit till så kallade Skatteverket ( hacienda) här i Spanien och tagit reda på vad som gäller vid flytt? Känns liksom om hon velat att jag ska dra nu, samtidigt så vill hon att jag stannar i så fall hon skulle sakna mig.
Jag håller på att spåra ur, vet inte vad jag ska göra, känner mig rent av förvirrad och extremt deprimerad.
Har hus i Sverige som jag ej behöver betala räkning i en början och min bror kommer att fixa något jobb till mig.
Jag kommer ingen vart med 9000 kr som jag måste betala hyra här, barnomsorg , daglig levnad, betala av lån som jag har på min och frugans separerade vägar.
I Sverige så skulle jag behöva snåla med pengarna också men skulle få ut betydligt mer än vad jag får här.
Barnen skulle jag få träffa under semesterdagar och tillfällen som jag kan åka ner.
Frun skulle ta över huslånet medan jag skulle ta över några privatlån som jag skulle ta lån här i Sverige och köpa ut lånet på direkten.
Jag har försökt hela tiden med att vara bra i allt men frun bara ser ner på mig och känns bara som hon vill bli av med mig och samtidigt nej.

Preimeg

Äldre 5 Dec 08:41

#80

entjej skrev 2015-12-05 04:53:30 följande:

Tycker det låter som om du vill åka till Sverige och försöker övertyga dig själv och andraom att det är det bästa och vill ha vårt godkännande. Jag tycker attddu svikerdina bbarn genom att flytta till Sverige.Det blir en stor sorg för dom och detborde det bli även för ddig Jagskulle pprova att bo i Spanien ochse om jag fick ihop det ekonomiskt

Jo jag sitter och tänker på det och skulle säkert att göra ett försök.
Det sista jag vill göra mina barn är att svika dom.
Jag skriver här på forumet om vägledning, inte är det så att jag behöver eran godkännande om jag ska flytta eller ej,
Det är bara en liten push jag skulle behöva för att veta vad jag kanske kommer att behöva göra i en närmare framtid.
Tack

Preimeg

Äldre 5 Dec 08:47

#81

Jag menar till och med frugan säger att om jag hyr en lägenhet här i Spanien så kommer det inte räcka ekonomiskt alltså hon är medveten om det.
Vad vill hon att jag ska göra?
Någon som har svar på det?

Preimeg

Äldre 5 Dec 09:03

#82

Vi har sovit i separata rum i nu 3 år!
Något måste ju göras.

Preimeg

Äldre 8 Dec 12:09

#84

chokladspad skrev 2015-12-07 21:45:06 följande:

Jag skulle verkligen rekommendera att gå till en bra familjeterapeut!
Ni har ju verkligen gjort allt vad ni kan i egen kraft. Innan ni avslutar det hela vore det bra att ha gjort det sista lilla ni kan göra så att ni vet att ni verkligen försökt allt. Vem vet, en bra familjeterapeut skulle kanske kunna få er att förstå varandra bättre, se ur nya synvinklar, ge er motivation och redskap att ändra era invanda mönster och om allt det börjar fungera bättre, kommer kanske även sexlivet att vakna till liv igen. Kanske ni kan lära er något av denna långa svacka, kanske den till och mer kan föra er närmare varandra i slutändan.
Det finaste du kan ge dina barn är att älska deras mor hängivet i nöd (det vill säga när du verkligen inte känner för det och du inte upplever att hon gör sin del) och lust och göra allt som står i din makt att få relationen att fungera. Det finaste du kan göra för dina barn är att återvinna deras mors hjärta med allt som krävs. Om du tror på Gud, så vänd dig till honom och be honom om hjälp. Det kan vara det som krävs. Jag förstår inte hur man ska kunna hålla ihop ett äktenskap utan Guds hjälp... Gud kanske kan visa er en bra familjeterapeut. När ni väl är i parterapi, så ge det hela då verkligen en chans. Du får försöka uppvakta din fru tills hon går med på det. Övervinna ont med gott och smälta hennes hjärta. Smöra om du behöver det. Hon kanske längtar att bli smörad för. Vinn tillbaka ditt hjärtas dam. Visa dina barn hur kärlek ser ut. Styrkekram..

Fint svar!
Ska göra så gott jag kan men ser det som en svår sak nu när min fru har intresse för någon annan.
Hon ser inte mig längre, jag är luft som susar förbi.
Men ditt svar stärker.
TACK.

Preimeg

Äldre 9 Dec 00:17

#85

chokladspad skrev 2015-12-07 21:45:06 följande:

Jag skulle verkligen rekommendera att gå till en bra familjeterapeut!
Ni har ju verkligen gjort allt vad ni kan i egen kraft. Innan ni avslutar det hela vore det bra att ha gjort det sista lilla ni kan göra så att ni vet att ni verkligen försökt allt. Vem vet, en bra familjeterapeut skulle kanske kunna få er att förstå varandra bättre, se ur nya synvinklar, ge er motivation och redskap att ändra era invanda mönster och om allt det börjar fungera bättre, kommer kanske även sexlivet att vakna till liv igen. Kanske ni kan lära er något av denna långa svacka, kanske den till och mer kan föra er närmare varandra i slutändan.
Det finaste du kan ge dina barn är att älska deras mor hängivet i nöd (det vill säga när du verkligen inte känner för det och du inte upplever att hon gör sin del) och lust och göra allt som står i din makt att få relationen att fungera. Det finaste du kan göra för dina barn är att återvinna deras mors hjärta med allt som krävs. Om du tror på Gud, så vänd dig till honom och be honom om hjälp. Det kan vara det som krävs. Jag förstår inte hur man ska kunna hålla ihop ett äktenskap utan Guds hjälp... Gud kanske kan visa er en bra familjeterapeut. När ni väl är i parterapi, så ge det hela då verkligen en chans. Du får försöka uppvakta din fru tills hon går med på det. Övervinna ont med gott och smälta hennes hjärta. Smöra om du behöver det. Hon kanske längtar att bli smörad för. Vinn tillbaka ditt hjärtas dam. Visa dina barn hur kärlek ser ut. Styrkekram..

Jag har talat med min fru idag och frågade, vad ska vi nu göra? Hon sa, har du varit till Skatteverket (tesorería) än ?, och frågat ut vad du ska göra angående flytten hem till Sverige ( hon är ISKALL), jag sa men vi måste väll prata igenom sakerna lite först innan man tar dom stora stegen?.
Hon verkar vara väldig bestämd inför separationen, vad hon inte begriper är att jag syftar på barnen hur svårt det kommer att bli för mig att lämna dem och bli en så kallad (semesterfarsa) Jag sa till henne en gång till att jag skulle gärna ta med mig barnen till Sverige, men det kom ej på frågan.
Hon förstår själv att här i Spanien så kan jag inte hyra en lägenhet med den låga lönen som jag har och kan då efter inte betala barnunderhållning till min två småttingar.
Hon ger mig inga val, det känns som hon lämnar mig ute i vintern i bara underkläder.
Du måste förstå mig även fast det låter hemskt jag älskar mina barn och gör allt för dom men den här ekonomin som jag har här låter mig inte kunna att betala de utgifter som jag har.
Liksom vad ska jag göra? Många säger att barnen kommer att känna sig svikna och det har ni rätt i, jag är den som sviker dem och själv känner mig djupt deprimerad och besviken framför mina beslut, men jag tror att livet tar inte slut så här utan jag kommer att fortsätta vara den bästa PAPPAN som finns för dom även fast jag bor på distans.
Efter fyra år kämpande efter glöden i vårt förhållande så ville jag än idag ge det ett försök men hon har gett upp och mina krafter tar nu slut.

Preimeg

Äldre 13 Dec 00:40

#89

Alltså jag måste förklara lite om Spanien, just nu här så är det en stor arbetsbrist här nere, så stor att ni inte kan ana, att ha ett jobb just nu i dagsläget är guld värt här just nu.
Från båda våra löner så går den nästan åt på huslån,privatlån,mat och dagslevnad, om vi nu separerar så skulle hon ta över huslånet och jag dom andra privatlånen som fattas mindre att betala av.
Saken är ju det att om flyttar ut och hyr en lägenhet skulle de kosta mig ca 4-5 tusen kr hyra,el och vatten, sen då underhåll till barnen ca 3000 kr sedan privatlån på ca 6-7 tusen, alltså ca 14000-15000 tusen kr i månaden när jag bara har en lön på 11000, min ekonomi kommer ju att krascha på en gång bara första månaden.
I storstäderna så är det värre med jobb det finns nada de nada just nu, totalkris!
Så som jag och hon förstår i det här läget så skulle jag bo delvis gratis eftersom jag skulle flytta hem till min mammas lägenhet i en början som jag inte skulle behöva betala hyra för att min familj skulle ju stötta mig förstås, min bror fixar jobb till mig som skulle dubbla lönen lätt, alltså skulle jag kunna skicka pengar för underhåll till barnen och kunna betala av lånet som jag får betala.
Enligt mig så är hon ändå ute och cycklar och håller huvet högt som inget har hänt, jag gråter ju för fan varje dag i tanke på att behöva lämna mina barn och hon bara sitter där som en jävla isbit och ser bitter ut.
Igår så kom jag hem och barnen ville pynta granen så kommer hon ut från sovrummet som vanligt bitter och klagar och skriker över allt mierda Mierda!! Vilket betyder Skit på spanska och jag bad henne att inte prata så inför barnen och bad henne att gå och lägga sig igen om hon inte hade någon illusion att pynta med barnen.
Idag så kom jag hem från jobbet och det första jag ser är att hon är råstressad med barnen och bara klagar över dom så jag klädde på dom och drog till parken eftersom hon har varken tagit ut dom, inte ens en halvtimma så dom får se dagsljuset, a just det hunden som hon så gärna ville ha har hon inte häller rastat så det fick jag göra så klart.
Det är klart barnen är rastlösa och måste få leka men det verkar vara en börda för henne.
Hur fan ska hon klara det själv då om inte jag finns till? Jag börjar bli orolig och känner så deprimerad över allt det här.
Jag frågade henne om hon fått till det med den här mannen som hon verkar hålla så kär om dom hade någon sorts relation eller så?
Men självklart så svara hon nej men kan ändå se lögnen i hennes ögon när hon nästan flinar av nerver och inte veta hur hon ska dölja det, jag sa att allt det här som pågår så tror jag att jag ändå är värd att få höra en sanning i allt men hon bara skyller saker på att allt är mitt fel, hon letar efter negativa anledningar för att få känna sig starkare att få slut på vårt äktenskap.
Hon kommer aldrig att berätta mig den ärliga sanningen vilket skulle få henne att se ut som en idiot och dålig mamma inför vänskapskretsen och familj inför våran separation, därför vill hon klaga allt på mig men när vi ändå vet att hon lever ett dubbelliv, vilken kvinna va!
Hur kan man vara en sådan egoist? Bara tänka på sig själv.
Säger bara en sak att här i Spanien så kan man inte bli större i karriären och inte heller tjäna mer pengar, om vi nu skiljer oss, vad fan kan jag göra?
Sa än en gång till om jag kunde ta barnen med mig och hon blev nästan tokig! Hon sa va fan säger du, försöker du ta barnen ifrån mig så hamnar du i graven.
Hon vill helt enkelt att jag ska åka hem till Sverige betala av delvis av lånen och skicka pengar till barnen och hon leva fritt som hon vill med sin nya kärlek om det nu är så som jag i alla fall tror.
Den här mannen vi talar om är betydligt yngre en vad hon är och skulle nästan kunna vara han mamma förfan!!
Vad tror hon? Att han ska ta hand om barnen och bli någon sorts plastfarsa eller ?
Hon svävar för högt i molnen och kommer att falla hårt tror jag.
Ja nu fick jag skriva av mig lite så ni får gärna säga vad ni tycker.

Preimeg

Äldre 13 Dec 00:56

#90

Gina43 skrev 2015-12-11 22:26:40 följande:

Vad är det som hindrar dig från att hitta ett bättre jobb med mer betalt? Arbetsmarknaden? Om det inte går i den mindre stad där du nu bor, så i en större stad (som i vart fall är lite närmre än Sverige). Om det verkligen inte finns något, kan du utbilda dig till något annat? Alltså, finns det verkligen inga lösningar för din ekonomi, någon lösning som du kanske förbisett?

Det känns ju lite som om du sitter fast i samma läge och går igenom samma alternativ om igen. Finns det inga fler alternativ? Hur gör andra skilda låginkomsttagare i Spanien då? Har du sökt råd på plats?

Hej,
Jag har skrivit ner några rader så du får säga vad tycker om min dag?

Många skilda här i Spanien som inte har jobb blir först och främst skuldsatta upp till öronen här, det är för låga löner och för dyra hyresrätter.

Jag hänger fast lite i det här med Sverige för att jag vet att den ekonomiska biten skulle bli bättre men mitt hjärta kommer att brista om jag lämnar barnen.
Jag menar jag lämnar dom men inte för alltid,
Jag blir ju nästan tvungen emot min egen vilja men kommer ju knappt kunna försörja varken mig eller dom.
Frun har ju alltid hennes familj som kan ställa upp för henne och hjälpa till med barnen.
Här har jag ingen annan en mina två barn.
Jag är ung på bara 33 år och kom hit till Spanien själv på bara 21 år.
Jag är fortfarande ung och kan åtminstone få till det bättre med arbete medan jag kan i mitt hemland (Sverige)
Här så vet jag inte om jag med tiden bara sjunker och kommer aldrig att kunna äga någon bostad eller bli större i karriären och ha någonting i framtiden för mina barn.
Jag förstår att ni vill jämföra Sverige och säga att saker och ting har förändrats där hemma men jag kan lova, jämför inte Sverige mot Spanien, jag har bott i båda länderna och vet vad jag pratar om, Spanien är katastrof, därför så vill ja ju helst få med mig barnen med mig såklart.
Jag vet att till slut så kommer väll allt att orda sig på något sätt men just nu så ser jag inga ljus.

Preimeg

Äldre 14 Dec 09:57

#94

Hon antyder att jag ungefär så där 6 år sen så sa jag mycket att jag skulle dra och åka hem till Sverige och det har då tagit kål på henne, (bortförklaring)
Alltså hon klänger fast vid något så gammalt att jag kan inte tro att det är sant, jag menar varför ville ho då skaffa barn?

Här i byn som jag bor så vet många att jag gör det mesta med barnen nu när nästan alltid ser mig, lämnar dom och hämtar upp dom vid skolbussen.
Har många bevis på att jag har varit den mest närvarande förälder.

Igår sa jag lugnt och sansat att jag ville ha en laglig skilsmässa och hon svarade att hon inte ville skiljas bara separera tillfälligt, det är ju livsfarligt om jag skulle åka till Sverige och inga papper finns skriva eller överenskommelser, hon skulle kunna använda det emot mig som en pappa som packade väskan och bara drog, då förlorar jag ju hela rätten om barnen, jag får inte vara dum här tror jag.

Ok haja läget hon vill ha space men för mig så är hon ju otrogen så känner att jag inte ska behöva ge tid till den saken.
Behöva åka härifrån mina barn.
Är så jävla trött nu på att ligga bakom min frus rygg, jag vill börja leva igen, komma ihåg vem jag var men mina barn är det enda som bekymrar mig, vill ta dom med mig men lagen här i Spanien så får oftast mamman ta barnen.

Just nu är hon så ivrig med att jag ska flytta och dra till Sverige, vill hon börja med hennes nya relation? Kanske känner hon sig pressad på grund av han som kanske säger antingen lämnar du din man om du vill fortsätta med mig eller så lämnar vi det, kan det vara så?
Iså fall vad omoget gjort för en kvinna i sin ålder nu när hon har barn.
Jag ville bara veta vilken sanning som ligger bakom det här för att känna mig säkrare med mina beslut.

A just det, jag lyckades för 3 år sen rota till mig snusk meddelanden mellan dom som jag fortfarande har sparat, som jag nämligen sa till henne, hon hotade mig till döds eller anmäla mig till polisen för att rota i personliga saker om jag skulle publicera det eller säga det till hennes familj, helt sjukt, levt så här i tre år nu.

Förvirrad och totaldeprimerad.

INNEHÅLL