Varför aldrig blastocyst?!

Åh vad tråkigt att höra :( Förstår att det här måste vara så himla jobbigt. 

Känner verkligen igen mig i det du skriver. Jag fick själv ett MF efter FET i våras, och även om jag var ledsen över att det inte blev bebis kände jag ändå en enorm lättnad. Det var underbart att ÄNTLIGEN få ett litet kvitto på att IVF/ICSI var vår metod och att det kunde fungera. Jag kunde bli gravid och vi kunde tillsammans åstadkomma ett någorlunda livskraftigt embryo (med mycket hjälp ;) ). 

Har tyvärr ingen egen erfarenhet att dela med mig av i detta fallet. Däremot har jag läst ganska mycket forskning. Ofta tror ju folk att om man får mens eller inte plussar så har det inte skett en befruktning, vilket inte riktigt är sant. Många gånger befruktas äggen men de är inte livskraftiga. De flesta av dessa befruktade ägg som inte leder till graviditet dör inom de tre första delningarna. Där har du en liten del av svaret: de flesta embryon klarar sig inte till blastocyst eftersom de dör kring tredje dagen. Men varför... det är nog nyckeln för de flesta fertilitetsproblem. 

Det värsta med barnaskaffande är att mycket hänger på slumpen. Man kan faktiskt ha riktig, riktig otur många gånger om utan att det finns en logisk förklaring. Det tröstar nog inte, jag personligen föredrar en tydlig, vetenskaplig förklaring, men det är så det är. Inget behöver vara fel. Nästa gång kan allt gå mycket bättre. 

Önskar att jag kunde ge ett bättre svar eller berätta något som ingav mer hopp. Just nu behöver du det - hopp. Ge inte upp det, för då riskerar du att fara väldigt illa. Ni har goda chanser att bli föräldrar, men kanske behöver ni på ett eller annat sätt planera om vägen dit. Men ni kommer att hamna där om det är det ni vill. 

Jag känner med dig, och jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer gå bra för er snart. Stor styrkekram <3 

Eller hur. Jag har aldrig känt mig så ensam som tiden som ofrivilligt barnlös. Man är lite som en utomjording som inte talar samma språk. Folk vill väl, men gör oavsiktligt jättestor skada när de försöker hjälpa en. Jättesorgligt :( Det är väl därför det här forumet är bra, här finns så många likasinnade. Du är inte ensam <3

Det är mycket lättare sagt än gjort, men ta en dag i taget. Du behöver inte veta eller känna på dig hur det ska gå, för det spelar ingen roll. Hur mycket du än försökt förbereda dig på tråkiga besked igen kommer du ändå bli ledsen. Försök istället att ta lite "semester" från sorgen. Exakt just nu ruvar du Exakt just nu gör du något för att påverka din situation. Nästa steg tar du som det kommer, och du klarar det även om det gör förjävla ont. 

Förstår verkligen att det måste ha rusat förbi... Jättetråkigt att ni haft sån enorm otur :( Jag tror inte att det hade gjort mig gladare, så egentligen förväntar jag mig inte att du ska bli det heller, men när de odlade våra till blastocyster oroade jag mig ett slag för att inte få något alls tillbaka. Nästan lika snabbt insåg jag att det i så fall var lika bra. Det tär så mycket att ruva och vänta på att testa, plus att jag tog hormoner, så då kändes det nästan skönt att få beskedet på en gång istället för att behöva få dem insatta ett efter ett och därefter inse att inget skulle gå vägen. Som sagt, så kanske inte du känner, jag hade inte blivit glad över det heller... men man slipper ett par tärande moment. 

Jag vill haka på tåget om storleken på embryot. Jag har gått på Sahlgrenska, och där odlar man i regel inte upp till blasto. Jag fick som sagt många befruktade ägg som kunde frysas in, fick tillbaka 3st 2-dagars vid tre tillfällen (en per gång alltså). De har som standard 4 återföranden per äggutplock, så sista gången kan man få dem odlade i tre dagar till om man har flera kvar i frysen. Det hade vi, därför odlades de några dagar till. Två blev obrukbara, ett blev fint. 

Så kanske är det inte en optimal metod att odla dem så länge? En blasto ger högre chans för lyckad graviditet (har för mig att siffran är hela 60% eller något sånt vansinnigt), så det är ju bra, men det är ju också svårare att odla dem utanför kroppen än inuti. 

Ska du gå till samma klinik igen den här gången? 

Det låter väldigt logiskt. Min erfarenhet är att de flesta inte odlar till blastocyster annat än om en viss diagnos "kräver det". Sen har jag förstås mycket begränsad erfarenhet eftersom jag bara går på vad folk skrivit här och inte själv jobbar med det, så jag kan ha jättefel. Men det är mycket svårare att få fram blastocyster än att odla i 2-3 dar. 

Det låter bra att du ska resonera med dem. Det är jätteviktigt att man förstår varför de gör som de gör så man inte behöver gå omkring och undra. Funkar det inte vill man ju att det ska finnas goda skäl för det och inte behöva oroa sig för att de gjort fel eller nåt. Det tror jag inte att de gör, jag tror att de absolut flesta klinikerna är superduktiga på det de gör, men man vill inte tvivla.