Varför aldrig blastocyst?!

Åh vad tråkigt att höra :( Förstår att det här måste vara så himla jobbigt. 

Känner verkligen igen mig i det du skriver. Jag fick själv ett MF efter FET i våras, och även om jag var ledsen över att det inte blev bebis kände jag ändå en enorm lättnad. Det var underbart att ÄNTLIGEN få ett litet kvitto på att IVF/ICSI var vår metod och att det kunde fungera. Jag kunde bli gravid och vi kunde tillsammans åstadkomma ett någorlunda livskraftigt embryo (med mycket hjälp ;) ). 

Har tyvärr ingen egen erfarenhet att dela med mig av i detta fallet. Däremot har jag läst ganska mycket forskning. Ofta tror ju folk att om man får mens eller inte plussar så har det inte skett en befruktning, vilket inte riktigt är sant. Många gånger befruktas äggen men de är inte livskraftiga. De flesta av dessa befruktade ägg som inte leder till graviditet dör inom de tre första delningarna. Där har du en liten del av svaret: de flesta embryon klarar sig inte till blastocyst eftersom de dör kring tredje dagen. Men varför... det är nog nyckeln för de flesta fertilitetsproblem. 

Det värsta med barnaskaffande är att mycket hänger på slumpen. Man kan faktiskt ha riktig, riktig otur många gånger om utan att det finns en logisk förklaring. Det tröstar nog inte, jag personligen föredrar en tydlig, vetenskaplig förklaring, men det är så det är. Inget behöver vara fel. Nästa gång kan allt gå mycket bättre. 

Önskar att jag kunde ge ett bättre svar eller berätta något som ingav mer hopp. Just nu behöver du det - hopp. Ge inte upp det, för då riskerar du att fara väldigt illa. Ni har goda chanser att bli föräldrar, men kanske behöver ni på ett eller annat sätt planera om vägen dit. Men ni kommer att hamna där om det är det ni vill. 

Jag känner med dig, och jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer gå bra för er snart. Stor styrkekram <3 

Tusen tack för ditt svar! Så himla skönt att ändå dela sin historia och läsa att flera känner igen sig/ kämpar. man känner sig så ensam när ingen runtikring egentligen förstår även om dom vill så väl.

Ja jag är ju på ruvardag 3, så ska väl inte ge upp än. Men känns som något är fel/inte livsdugliga (tack för att du satte ord på det, ska uttrycka mig så till läkaren sen :) när de endast klarar 3 dagar. Känns som våra 3 gratisförsök gick alldeles för snabbt, när vi inte gjort några FET.

Tack igen!!

Eller hur. Jag har aldrig känt mig så ensam som tiden som ofrivilligt barnlös. Man är lite som en utomjording som inte talar samma språk. Folk vill väl, men gör oavsiktligt jättestor skada när de försöker hjälpa en. Jättesorgligt :( Det är väl därför det här forumet är bra, här finns så många likasinnade. Du är inte ensam <3

Det är mycket lättare sagt än gjort, men ta en dag i taget. Du behöver inte veta eller känna på dig hur det ska gå, för det spelar ingen roll. Hur mycket du än försökt förbereda dig på tråkiga besked igen kommer du ändå bli ledsen. Försök istället att ta lite "semester" från sorgen. Exakt just nu ruvar du Exakt just nu gör du något för att påverka din situation. Nästa steg tar du som det kommer, och du klarar det även om det gör förjävla ont. 

Förstår verkligen att det måste ha rusat förbi... Jättetråkigt att ni haft sån enorm otur :( Jag tror inte att det hade gjort mig gladare, så egentligen förväntar jag mig inte att du ska bli det heller, men när de odlade våra till blastocyster oroade jag mig ett slag för att inte få något alls tillbaka. Nästan lika snabbt insåg jag att det i så fall var lika bra. Det tär så mycket att ruva och vänta på att testa, plus att jag tog hormoner, så då kändes det nästan skönt att få beskedet på en gång istället för att behöva få dem insatta ett efter ett och därefter inse att inget skulle gå vägen. Som sagt, så kanske inte du känner, jag hade inte blivit glad över det heller... men man slipper ett par tärande moment. 

Puffar denna fråga igen.. Ingen fler utan blastocyster? (känner mig ensam om det..)

Om ingen har samma problem; vet någon om man kan maila andra ivf-läkare/specialister någonstans (forum, kliniker, annat?) för att fråga om detta.
Min läkare verkar inte ha någon förklaring varför (kanske inte finns...?) och jag känner att jag skulle vilja "göra" nåt för att ändra på detta inför våra kommande privata försök. 

Tacksam för svar 

Men att odla till blasto är ju enbart med syfte att sålla ut de/det allra bästa embryot. Det är inte så att de som dog i odlingsskåpet inte hade kunnat överleva i livmodern.

Jag har fått till frys några gånger men de har aldrig odlat till blasto på min klinik (trots att det blev 6 till frys en gång). Men om jag förstår dig rätt så har din klinik velat odla blasto innan frysning även om du bara haft en eller ett par embryo på dag 3? Kan du inte be dem frysa tidigare? Fråga varför de vill odla blaston i alla fall, för det krävs mycket starkare embryon till att bli blaston utanför kroppen än de som blir det i kroppen!

Tack Ingrediensen för svar! 

OK, det låter ju lite hoppfullt då iallafall, om de som de odlar vidare har "svårare" utanför livmodern än om de sätts in. Vet att de säger att livmodern är bästa stället de gånger vi satt tillbaka på dag 3, men har väl trott att de mest "säger så" för att de ska få genomföra ivf:en så det räknas som ett försök. (hmm..)

Ja på vår klinik fryser de endast de som klarar sig till dag 5 - de menar att det är ingen ide att frysa tidigare då man inte vet vilka som egentligen är nog bra då för att klara tex upptining.
Men verkar vara olika syn på olika kliniker, konstigt att det inte finns något "nationellt" att gå på - måste ju finnas någon forskning som visar på det ena eller det andra...??
Jag hade gärna fryst tidigare, så att dessa 3 försök inte bara försvann på 1 år..! Hade känts mer hoppfullt om vi hade fått prova några FET också. 

Tack iaf för svaret! Du gav mig en liten gnutta hopp, och det behövs.

Du har fått en hel del svar om odling till blastocyster, och att det inte egentligen är ett ändamål i sig, men ett urvalsverktyg. Jag är mer nyfiken på kvaliteten på de embryon du har fått tillbaka. Vad har läkarna sagt om dem? Jag har nämligen endo, så jag är lite insnöad på det, och om man har endo har jag fattat det som det brukar vara långa protokollet, med nedreglering, som gäller. Jag nedreglerades i över fyra månader innan ivf-behandling pga att forskning/erfarenhet tyder på att det kan ge bättre resultat. Tanken är att inflammationen dämpas i kroppen, vilket skapar en mer gynnsam miljö för äggen att mogna, men även för embryot att fästa.

Kör också långa programmet, gjort varje ggn. (Generellt är jag lite skeptisk till min endo diagnos så vet inte om det egentligen är rätt väg. Aldrig haft några störremenssmärtor etc men vid start av ivf såg man en "choklad-cysta" 4x6 cm på ena äggstocken som opades bort och sen fick jag duagnosen. Så kanske stämmer ändå, men som sagt lite skeptisk)

Första ivf så gick delningen till dag 3 för fort. Så var nog dålig kvalite. De två andra gångerna har delningen varit okej; fick nu tillbaka 2 st 8-celliga dag 3. Dock lite olika storlek på cellerna. I övrigt vet jag ej gällande fragmentering eller poängsättning. Ska fråga nogrannare om det tänkte jag sen.

Själv? Vad harni kört för stimulering och hur har kvaliten varit?

Jag tog för givet att vår kvalite var dålig när ingen blev blasto...

Jag vill haka på tåget om storleken på embryot. Jag har gått på Sahlgrenska, och där odlar man i regel inte upp till blasto. Jag fick som sagt många befruktade ägg som kunde frysas in, fick tillbaka 3st 2-dagars vid tre tillfällen (en per gång alltså). De har som standard 4 återföranden per äggutplock, så sista gången kan man få dem odlade i tre dagar till om man har flera kvar i frysen. Det hade vi, därför odlades de några dagar till. Två blev obrukbara, ett blev fint. 

Så kanske är det inte en optimal metod att odla dem så länge? En blasto ger högre chans för lyckad graviditet (har för mig att siffran är hela 60% eller något sånt vansinnigt), så det är ju bra, men det är ju också svårare att odla dem utanför kroppen än inuti. 

Ska du gå till samma klinik igen den här gången? 

Ok så konstigt att dom gör så olika! Det kanske är därför jag blivit så deppad när jag läst om att så många andra får flera FET och vi inte lyckats en enda ggn. Trodde alla körde på frysning bara av blasto.

Jag vet inte om det blir samma klinik. Ska resonera med dem varför iallfall. Vi bor så till att det bara finns en klinik i närområdet, så det är ju förstås lättare praktiskt men måste fundera på om det kanske är bättre på sikt att prova någon annansatns ändå för att få nya tankar och synpunkter vad vi kan göra för att förbättra våra chanser.

När det gäller endodiagnosen så skulle jag säga att om de hittade en chokladcysta så har du endo. Smärta kan vara väldigt individuellt. Vissa har inte alls ont. Jag hade ont, men tyckte inte att jag hade så ont som man "verkar" ha vid endometrios. I efterhand har jag insett att det inte är normalt att ha så ont som jag ändå hade. Sa de inget annat om hur det såg ut i buken? På vad jag har läst så låter det som att cystor är ett sent steg, och att man oftast har endometrios i buken då också, men det kan säkert vara olika.

Jag har svårt att säga så mycket om vår behandling, eftersom vår "utdelning" var dålig på ett sätt; inte mycket statistik. Jag hade hyfsat högt amh, så de trodde att jag skulle vara mer lättstimulerad. Vet inte om det kan ha med äggstockarna att göra. De opererade bort flera cystor i januari. Vi pratade om att avbryta ett par gånger, och börja om på en högre dos (Gonal-f). Till slut började jag svara, och läkaren tyckte att vi skulle satsa. Ett ägg är det enda som behövs, och våra chanser är i princip obefintliga utan ivf, menade hon. De tömde 3 äggblåsor, vi fick ut 2 ägg, 1 befruktades och återfördes på dag 2. Och det fäste. Jag är i vecka 11+3 nu.

Så vi hade en himla tur, känns det som. Därför är det lite svårt att dra några slutsatser från vår behandling. Jag vet inte alls hur många ägg jag kunnat få med högre dos. Däremot kan jag säga att de sa att embryot de satte tillbaka hade högsta betyg. Men jag vet ju inte heller hur det hade mått vid odling till blastocyst.

Jo mitt förnuft säger också att jag har det men har väl svårt att förstå det då jag inte har några symtom i övrigt. Dom kikade i buken också och hittade inget. Detta var dock ca 2 år sen nu.

Så roligt för er att det gick så bra! Jag har nog varit lite dålig på fråga om kvalitén men antar att de skulle sagt om det var tipptopp embryo de återför. Kan för oss också bero på spermierna då min sambo har få som är bra.

Lycka till med graviditeten!!

Tack så jättemycket!!

Det kan vara så svårt att veta vad det är som inte funkar, speciellt när det kan finnas flera orsaker. Jag tycker du gör helt rätt i att fråga efter andras upplevelser och erfarenheter. Läs på inför nästa möte med kliniken, och ställ frågor.Ibland känns det som att man inte får ordentligt förklarat varför beslut kring ens behandling tagits. Varför tror de att det inte funkat? Vad är deras förslag för nästa steg? Var inte rädd för att fråga om behandlingar som kanske känns långsökta. Kanske är det något de inte gör i vanliga fall, men gör om inget annat funkar? Och, som sagts tidigare, fråga om nedfrysning på dag 2/3.

Stort lycka till med fortsatta behandlingar! <3

Det låter väldigt logiskt. Min erfarenhet är att de flesta inte odlar till blastocyster annat än om en viss diagnos "kräver det". Sen har jag förstås mycket begränsad erfarenhet eftersom jag bara går på vad folk skrivit här och inte själv jobbar med det, så jag kan ha jättefel. Men det är mycket svårare att få fram blastocyster än att odla i 2-3 dar. 

Det låter bra att du ska resonera med dem. Det är jätteviktigt att man förstår varför de gör som de gör så man inte behöver gå omkring och undra. Funkar det inte vill man ju att det ska finnas goda skäl för det och inte behöva oroa sig för att de gjort fel eller nåt. Det tror jag inte att de gör, jag tror att de absolut flesta klinikerna är superduktiga på det de gör, men man vill inte tvivla.