• Anonym (Ts)

    interimistiska beslut

    Hej,
    Undrar om det finns någon som vet hur lång tid det tar att få reda på besluten som tingsrätten fattar.

    Skickade in om ett interimistiskt beslut om att få boendet till barnen hos mig. (Vi är redan uppe i tr om detta) det har dock framkommit nya saker som gör att det bästa skulle vara att barnen bor hos mig nu på en gång, helst för flera år sedan :( Så när kan jag vänta mig beslut om detta? Min advokat svarar inte på varken telefon eller mail och jag blir tokig på att bara gå hemma och vänta.

  • Svar på tråden interimistiska beslut
  • Anonym (soc)
    Anonym (Sara) skrev 2015-11-16 18:52:23 följande:
    Exakt. Men då blir sannolikt barnen placerade i jourhem.
    Varför skulle de bli det om de har en fungerande förälder?
  • Kjell2
    Anonym (Sara) skrev 2015-11-16 18:52:23 följande:

    Exakt. Men då blir sannolikt barnen placerade i jourhem.


    Nja, finns möjligheter att omhänderta men låta barnet bo hos en förälder.
  • Anonym (Ts)
    Kjell2 skrev 2015-11-16 18:51:06 följande:

    I så fall är det inte ett ärende för tingsrätten utan för socialtjänsten.


    Socialtjänsten bla, håller på att utreda. Men tills allt är klart så är det bara att vänta. Men vad tusan! Barnen lider ju under tiden liksom :(
  • Kjell2
    Anonym (Ts) skrev 2015-11-16 18:56:45 följande:

    Socialtjänsten bla, håller på att utreda. Men tills allt är klart så är det bara att vänta. Men vad tusan! Barnen lider ju under tiden liksom :(


    Inte tillräckligt för att soc ska besluta om LVU?
  • Anonym (Ts)
    Kjell2 skrev 2015-11-16 18:59:57 följande:

    Inte tillräckligt för att soc ska besluta om LVU?


    Nej tyvärr. Barnen var inte tillräckligt tydliga och pratsamma under förhöret så det räcker inte än så länge
  • Kjell2
    Anonym (Ts) skrev 2015-11-16 19:13:01 följande:

    Nej tyvärr. Barnen var inte tillräckligt tydliga och pratsamma under förhöret så det räcker inte än så länge


    Då får ni vänta på tingsrätten.
  • Anonym (yber)

    Som vårdnadshavare är ens primära skyldighet att skydda barnet/barnen för att fara illa. Om du verkligen befarar att barnen far riktigt illa hos den andra föräldern är det väl bara att hämta hem dem och vägra släppa iväg dem. Det kommer väl inte klassas som umgängessabotage om det finns misstankar om exempelvis brott?

  • Anonym (Ts)
    Anonym (yber) skrev 2015-11-16 21:06:12 följande:

    Som vårdnadshavare är ens primära skyldighet att skydda barnet/barnen för att fara illa. Om du verkligen befarar att barnen far riktigt illa hos den andra föräldern är det väl bara att hämta hem dem och vägra släppa iväg dem. Det kommer väl inte klassas som umgängessabotage om det finns misstankar om exempelvis brott?


    Det är det jag är så himla rädd för. Jag vill inte att den andra föräldern på något sätt ska kunna sätta dit mig för förhindrande av något slag. Samtidigt som socialtjänsten förhört sig noga om mitt nästa steg nu under utredning. Dom sa vid ett tillfälle att om jag inte följde deras råd så kunde det ses som att jag inte försöker skydda barnen = användas emot mig senare :( så då höll jag dom hemma.

    Men det gällde ju en annan sak då så

    VAD ÄR DET RÄTTA ATT GÖRA?????
  • Anonym (vänta)
    Anonym (yber) skrev 2015-11-16 21:06:12 följande:

    Som vårdnadshavare är ens primära skyldighet att skydda barnet/barnen för att fara illa. Om du verkligen befarar att barnen far riktigt illa hos den andra föräldern är det väl bara att hämta hem dem och vägra släppa iväg dem. Det kommer väl inte klassas som umgängessabotage om det finns misstankar om exempelvis brott?


    Detta låter väldigt illa. Följ ej detta råd ts, det kommer bara att straffa sig. Försök vara lugn och saklig, även om det är svårt. Gör inget förhastat.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (vänta) skrev 2015-11-16 22:31:01 följande:

    Detta låter väldigt illa. Följ ej detta råd ts, det kommer bara att straffa sig. Försök vara lugn och saklig, även om det är svårt. Gör inget förhastat.


    Nej jag vet, jag låter allt bara bero men ångesten river i kroppen och att lämna barnen känns fruktansvärt när dom ber om att få stanna hemma. Det enda jag gör nu är att gå och vänta på saker och ting. Jag har aldrig varit med om nått sånt här och känner ingen som varit det heller. Usch vad jobbigt allt känns. Tänk om man var synsk...
Svar på tråden interimistiska beslut