Inlägg från: Anonym (mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (mamma)

    Biomammor på vem ligger ansvaret!

    terfje skrev 2015-11-17 09:25:01 följande:

    Jag kan mycket väl förstå att det blir obekvämt för en mamma som kallar en annan kvinna för mamma och det förstår jag utan att jag själv har barn.

    Jag är helt ny att helt plötsligt bli "mamma" till en 9 åring är inte lätt och jag förstår er alla som tycker att jag lägger ner för mycket tid och tankeverksamhet på mamman men jag vill förstå hur en biomamma tänker.

    Biobonus visst håret växer ut , men dottern vill spara till långt och vad jag har fått reda på av pappan så klipper hon henne superkort varje sommar trots att hon inte vill.

    Pappan visar mig hennes sms till honom och jag ser hur det påverkar honom negativt att höra klagomål efter klagomål. Så han drar in mig mer än vad jag kanske ska vara involverad i. Pappan vet också att jag skriver här också och han tycker inte det är konstigt att jag vill förstå och få olika infallsvinklar på saker och ting.

    Jag skulle helst vilja få min kille att gå på samarbetssamtal med mamman för dotterns skull så att de kan samarbeta mer. Så att de kan komma vidare med det enda hon tjatar om hela tiden att dottern bör utredas och han anser att hon inte behöver utredas på BUP. Där är den stora konflikten.


    Det är barnets vårdnadshavare som bestämmer över barnet och de gör som de vill oavsett vad du anser om saken.

    Du kommer aldrig kunna fatta några större beslut gällande barnet. Du har en viss makt att påverka barnets situation i och med att du lever ihop med pappan och han förmodligen bryr sig om din åsikt. Mamman kommer du däremot nog aldrig kunna påverka på det sättet, om ens på något sätt eftersom mamman inte verkar vara intresserad av att ha någon relation med dig, så varför ens bry sig om att försöka?

    Du riskerar bara förvärra konflikten om du börjar försöka påverka mamman utan att mamman bjudit in dig till ett samarbete. Vill du det?
  • Anonym (mamma)
    terfje skrev 2015-11-17 09:51:11 följande:

    Du kommer med mycket mer konstruktiv kritik och råd än någon annan och du har en annan ton i hur du skriver så därför kan jag ta in det du säger på ett annat sätt.

    det vill jag tacka dig för.

    jag pratar med min kille lite då och då om att det hade varit bra med samarbets samtal. han lyssnar inte på det örat. han kan förstå mig men säger hur kan man försöka samarbeta med någon som inte vill samarbeta.

    Hon skickar sms nästan varje gång dottern är där nere och påpekar vad har ni för regler för dottern kan inget och jag får påminna henne hela tiden att hon gör fel.

    Jag hade väl önskat att det bara vara praktiska saker de diskuterar inte hur de är som föräldrar. Vi sköter henne när hon är här och mamman tar hand om henne när hon är där nere.

    Jag tänker dagligen på hur jag ska vara som bonusmamma, men då mamman redan har sagt till dottern att jag inte får lära henne eller "uppfostra" henne till att bli en bra medborgare gör så att jag inte vet vilket ben jag ska stå på.

    Jag vill verkligen tacka dig för att du har en behagligare ton i dina inlägg än vad en del andra har haft även om jag kan förstå dem.


    Om mamman har en massa åsikter om hur barnet ska uppfostras får hon se till att uppfostra barnet själv.

    En vettig indelning. Alla större beslut fattas av vårdnadshavarna tillsammans (var barnet ska gå i skolan, sjukvård etc). Sedan sköter var och en av föräldrarna barnet i vardagen efter sitt egna huvud i det egna hemmet och det får båda föräldrarna acceptera. Det är orimligt att kräva att man ska få vara med och detaljstyra barnets uppfostran hos den andra föräldern.

    Mamman och pappan kommer inte överens. Det är ett faktum. I ett sånt läge kan det bästa vara att föräldrarna minimerar kontakten med varandra och bara diskuterar och samarbetar om det absolut viktigaste. När alla stora problem och det finns riktlinjer för boende och umgänge finns det inte några större problem för kommunikation längre. Var och en av föräldrarna gör som hen vill. I ett sånt läge kan ni begränsa telefonsamtalen till akutsituationer och ta allt annat per mail som biobonus redan föreslagit.
  • Anonym (mamma)
    terfje skrev 2015-11-17 10:01:05 följande:

    Mitt stora problem här i livet är att jag bryr mig och bryr mig för mycket. 

    Och även om många av er inte tror det så är mitt fokus på att bonus ska må bra och tyvärr oavsett vad ni säger så märker jag,pappan,farmor och faster att hon inte mår helt bra nere hos sin mamma.

    Hon säger till farmor dagen innan hon ska åka jag vill inte åka ner till exempel.

    Till mig har hon sagt att hon åker ner för sina syskons skull inte för att få träffa mamma.


    Inte alla barn har det superbra med sina föräldrar. Men all forskning visar på att barn ändå gynnas av tillbringa tid med sina föräldrar, lära känna dem.och få kärlek av dem.

    Vad vore alternativet i flickans fall? Inget umgänge alls? Vill du verkligen att flickan helt ska tappa kontakten med sin mamma och sitt ursprung? Det ska mycket till för att en domstol skulle tänka så, mycket allvarliga missförhållanden såsom övergrepp och missbruk.

    Försök lära dig acceptera det du inte kan påverka och fokusera på det som du däremot kan påverka. Vilket i ditt fall är flickans liv hemma hos er.
  • Anonym (mamma)
    Brumma skrev 2015-11-17 20:21:54 följande:

    Det kan du ju starta en tråd om så kan varenda en som använder ordet vara med i diskussionen - istället för att hoppa på bara TS menar jag.

    Eller varför inte läsa de trådar som redan finns i ämnet så hittar du en massa bra anledningar till att använda det uttrycket.

    Hade du inget bättre för dig?


    Jag tycker att "biomamma" är ett både onödigt, felaktigt och provocerande ord.

    Kan en adoptivmamma vara biomamma?
  • Anonym (mamma)
    Brumma skrev 2015-11-18 04:29:20 följande:

    Jag skulle tippa på att folk använder det för att det är ett vedertaget uttryck härinne. Tror inte det används speciellt mkt ute i "livet" :)

    Jag brukar skriva "min bonus mamma" när jag skriver om min mans ex. Ett flertal gånger har då folk missuppfattat och trott att jag menat bonusmamma vilket gjort hela texten helt knas. Så jag förstår att en del använder sig av order biomamma.

    De få gånger jag använder det är när jag förklarar att min bonus har mig angiven som mamma på Facebook. Tillsammans med "biomamman" då ;)

    Synd att du tycker det är et provocerande ord. Tror nog det ligger mer i din egen värdering av ordet än vad användare av ordet gör.

    För det är skillnad på att använda da ett ord pga att det tydliggör och för att provocera. Om du läser in saker i ett ord som skribenten inte menar så kan du ju inte lösa en text utan att lägga in egna värderingar i texten. Svårt då att läsa "utan glasögon"..

    Varför provocerar det dig så mkt?

    Jag använder ju benämningen "mina biologiska barn" ibland tex. För skriver jag bara "mina barn" räknas även min bonusdotter in.

    Här på FL måste man ofta vara övertydlig. Det gör man lättast genom att använda vedertagna ord :)

    Nej det tycker jag inte. Biomamma innebär ju just att det är barnets biologiska mamma.


    Ordet "biomamma" är en tautologi. Det innebär att prefixet -bio är kaka på kaka. Varför skulle man vilja lägga till ett onödigt prefix till ett ord. Jag ser inte någon annan vettig anledning till det än ett försök till en devalveringen av ordet mamma.
  • Anonym (mamma)
    BioBonus skrev 2015-11-18 08:10:36 följande:

    Det här här är en diskussion som poppar upp med jämna mellanrum här på FL. Och det är ofta bittra mammor som blir provocerade (inte alltid, men ofta låter deras inlägg i saken väldigt bittra... Ligger väl i sakens natur litegrann - blir man provocerad av ordet biomamma så är man inte helt tillfreds med livet tror jag), och som har en massa åsikter om vad vi bonusmammor "bör" kalla oss.

    Mina barn kallar pappan sambo för "plastmorsan". Skulle aldrig komma på tanken att tala om för dem var de "bör" kalla henne. De får benämna henne precis som de själva behagar. Riktigt så fritänkande är inte alla lättkränkta biomammor härinne, utan de vill gärna påpeka att "det heter minsann si och så".

    Biomamma och bonusmamma är vedertagna begrepp på det här forumet för att enkelt särskilja vem av de kvinnor runt barnen man pratar om. Däremot så har vi redan tidigare konstaterat att det är väldigt få, om någon, som använder orden ute i verkliga livet.

    Min bonusdotter kallar mig självkärt vid namn, förvisso även sin mamma, men när hon talar OM mig till andra så kallar hon mig sin bonusmamma. För då förstår hennes kompisar direkt vilken roll jag har i hennes liv.

    Hur man kan bli provocerad av att bli kallad sina barns biologiska mamma är för mig obegripligt. Jag är stolt över att vara "biomamma". Hur kan man vara något annat? 


    Varför är du stolt över att vara en biologisk mor? Det innebär ju ingen prestation från dig, förutom förlossningen då. Ditt barn skulle lika gärna kunna vara bortadopterat men du skulle fortfarande vara en biologisk mamma.

    Själv är jag en stolt mamma. Jag är stolt över det för jag har lagt ner mycket arbete i mina försök att vara en bra mamma. Tror det för mig i alla fall är lättare att vara stolt över något jag gjort istället för något jag bara råkar vara.
  • Anonym (mamma)
    BioBonus skrev 2015-11-18 10:25:07 följande:

    Jag lägger ingen som helst vikt vid om andra kallar mig mamma eller biomamma. Det är väl skillnaden mellan oss två. Jag är inte så lättkränkt kanske.


    Nej inte jag heller. Är säker i min mammaroll.

    Däremot känner jag att det är onödigt att använda sig av begrepp som både är otydliga och nedvärderande, särskilt med tanke på den polemiken som redan råder mellan mammor och bonusmammor. Varför skulle man som bonusförälder vilja spä på konflikterna ännu mer? Bättre att alla inblandade beter sig respektfullt mot varandra.
  • Anonym (mamma)
    Brumma skrev 2015-11-18 11:33:18 följande:

    Dock visar det väldigt tydligt på vad man syftar på. Vilket gör att man undviker missförstånd.

    Mycket bra härinne där man tydligen måste vara övertydlig till max.


    Det är inte alls ett tydligt eller korrekt ord ens då ordet är en förkortning av biologisk mamma men syftar på den egentliga mamman. Den egentliga mamman är i det moderna sverige i stort sett det samma som den juridiska mamman. En adoptivmamma kan vara en egentlig mamma och juridisk mamma trots att hon inte är en biologisk mamma. Dessutom behöver en biologisk mamma inte vara den egentliga/juridiska mamman.

    Biologisk mamma är en term för en kvinna som fött ett barn. Ofta är hon också den genetiska mamman men behöver nödvändigtvis inte vara det. Biologisk mamma är mer än fackterm och saknar den känslomässiga infärgningen som ordet mamma har. Ordet mamma förknippas med kärlek, omsorger, oro etc.

    Att kalla en mamma för biomamma ser jag som ett försök att nedtona den känslomässiga aspekten och ett försök göra en annan kvinnas roll mindre viktig än vad den är. Varför? På grund av egen osäkerhet? För termen är ju egentligen varken beskrivande eller korrekt.
  • Anonym (mamma)
    BioBonus skrev 2015-11-18 12:15:55 följande:

    På forumet för styvföräldrar används helt enkelt termen biomamma för att enkelt belysa de inbörders relationerna till barnet man pratar om. Det är inte mer komplicerat än så här inne i den här lilla lilla världen som det här forumet är. Så för oss som skriver här, så är termen högst beskrivande. Helt utan värdering bakom för de flesta. Tror, som sagts tidigare, att ingen egentligen använder det ordet ute i sitt dagliga liv.

    Det är dessutom väldigt få på styvföräldersforumet som diskuterar problem eller annat runt ett adoptivbarn, så de missförstånden är försvinnande få.

    Om ni är inne i andra specilaforum (för tex ornitologer, hästfolk eller liknande) som också har ett "internt" språk som kan innehålla termer som i er värld betyder något annat, går ni in där också och berättar för dem att de minsann använder ordet felaktigt? På många forum använder man ju samma ord för olika saker menar jag. 

    Jag tror ingen kallar mig biomamma här inne för att förminska mig och skulle de göra det så skulle det gå mig helt obemärkt förbi, det är därför jag blir så förvånad över hur starkt en del av ni andra mammor tar åt er av ordet.


    Det finns många problem med ordet "biomamma" men ett av dem hänger ihop med att ordet är en förkortning av biologisk mamman men definitionsmässigt syftar på den egentliga mamman.

    Problemet blir tydligt när man exempelvis talar om adoptivmammor. De kan ju definitionsmässigt vara "biomammor" (eftersom de är egentliga mammor) trots att de inte är biologiska mammor. I det adoptivmammeexemplet märker man hur otydligt och missvisande ordet "biomamma" är. Skulle vara intressant att veta vad adoptivmammor tycker om ordet "biomamma" såsom det används i styvfamiljssammanhang. Inte alls säkert att det skulle vara uppskattat. Det skulle ju kunns uppfattas som ett rätt exkluderande ord för adoptivmammor.
  • Anonym (mamma)
    BioBonus skrev 2015-11-18 12:55:12 följande:

    Jag tror förvisso att om en adoptivmamma skulle benämnas som biomamma här inne på just det här forumet, så skulle hon nog kunna se att det är ett internt ord, utan fördömande innebörd, som används för att belysa skillnaden mellan de olika roller biomamman vs bonusmamman har runt barnet. Att det inte har ett dyft att göra med om hon har fött fram barnet eller inte. 

    Men jag har kanske för höga tanker om de flestas förmåga att ta saker för vad det är istället för vad man tror att det är :)


    Ja, kanske har du det.

    Har ni som använder ordet "biomamma" bemödat er att fråga mammor (fler än några stycken) om vad mammorna själva tycker om att bli kallade för biomammor? Och är det ni styvmammor som bestämmer om mammornas känslor kring att benämnas för biomamma är rimliga?

    Själv är jag mamma. Inte biomamma. Inte för att jag är lättstött men lystrar inte till ordet biomamma eftersom jag inte är någon "biomamma".
  • Anonym (mamma)
    Brumma skrev 2015-11-18 14:07:54 följande:

    Du är medveten om att "vi styvmammor" är "biomammor" många utav oss också va?


    Jag är mamma och har i två omgångar tidigare varit bonusmamma så jag är inte främmande för ämnet. Jag är trygg i min föräldraroll och tror att jag skulle vara det även om mitt barn fick en bonusmorsa.

    Jag lider inte av någon sorts känslighet men gillar fortfarande inte ordet "biomamma". Den känns både språkligt konstlad och missvisande men också känslomässigt fel.
  • Anonym (mamma)
    Brumma skrev 2015-11-18 14:06:25 följande:

    Fast det här är inte en del av forumet där merparten av mammorna är adoptivmammor. .


    Även om adoptivmammor inte tillhör majoriteten så existerar de ju dock. Och adoptivmammor genomgår också skilsmässor och lever i nyfamiljer. Vill du att de ska känna sig exkluderade och ovälkomna i styvfamiljsforumet?
  • Anonym (mamma)
    Brumma skrev 2015-11-18 14:03:37 följande:

    Jag kan tyvärr inte ta på mig att du tolkar in saker som inte stämmer. Det är ju ngt du får ta ansvar för själv.

    Lägg inte in betydelser i ord jag använder som du själv hittar på.


    Men vilken betydelse ska jag lägga in i ordet "biomamma" om inte biologisk mamma.

    Jag som mamma är mer än bara en biologisk mamma. Jag är även en genetisk, social och juridisk mamma till mitt barn. Nedvärdera inte min betydelse. Och låt mig få bestämma själv vad jag kallas för.

    Eller är du en sån som skulle kunna kalla en chokladboll för en "negerboll" bara för att du själv inte menar något illa med det?
  • Anonym (mamma)
    Brumma skrev 2015-11-18 16:29:08 följande:

    Missade det sista.

    Nej. Har aldrig använt ordet negerboll. Vi använde cocosboll när jag växte upp.

    Att jämföra ett ord som syftar på att ett folkslag är mindre värda än ett annat folkslag pga hudfärg med betydelsen att man är ngn biologiska mamma tycker jag är sorgligt. Du ser inte skillnaden i ett negativt skällsord och ett neutralt beskrivande ord?


    Det jag menade var att många människor använder ordet "negerboll" med motiveringen att de tycker det är ett bra ord och att de inte menar något illa med det. Många tycker till och med att svarta människor överreagerar när de inte gillar ordet eftersom ordet inte används med syftet att nedvärdera eller kränka.

    Det var den parallellen jag menade.

    Den allmänna uppfattningen är då att tolkningsföreträde ligger hos den drabbade. Att den som kallas för någonting har rätt till sina känslor och att denne därför har rätten att undanbe sig att bli kallad för exempelvis "neger" oavsett hur oskyldigt det ordet än må brukas av användaren.

    Det brukar av den anledningen anses respektfullt att inte kalla andra för saker/namn/tillmälen/ord som de själva inte vill bli kallade för. Såklart man får använda vilka ord man vill men det anses mer respektfullt att låta bli om det finns en risk för att någon kan ta illa upp.
Svar på tråden Biomammor på vem ligger ansvaret!