Hur klarar ni den psykiska pressen/alla känslor?

Tack fina ni för att ni delar med er ? Att veta att man inte är ensam stärker en o ni som plussat efter allt kämpande inger hopp.

Försöker verkligen att fylla vardagen med roliga saker och oftast går det bra att hålla humöret uppe men så kommer flera motgångar samtidigt o då tappar jag fotfästet. Promenerade o stört tjöt i tisdags. Svämmade som över. Känns bättre lite bättre nu men blir som utslagen några dagar efter en sån dag som i tisdags. Hjälper lite att tydligen inte helt kört för FET i slutet av månaden får veta på måndag.

Kram t er alla ???

??? Är hjärtan.

Fick positivt ägglossningstest igår em o va hur glad som helst - trodde att det skulle gå vägen.. va hos distansläkaren - ingen förändring sen sist (i torsdags) :'( dvs endast 5,5 slemhinna o folliklar på 11.. Total kraschar igen. totalt kört.
Faaaan - blir arg, ledsen, frustrerad o stressen blir inte mindre.. Förstår inte varför man inte kör bättre stimulering som mer garanterar kroppen att ta emot ett embryo?  halvt rödgråten ska ja sen ta bussen o upptäcker att plånboken är borta...  ja varför inte. 

Jag har varit med om mycket skit i livet - en alkoholiserad pappa som dog endast 47 år, innan dess dog min pojkvän hastigt endast 27 år o kan tycka att någon gång kan man få ha det lite enklare... Vet att jag inte ska tänka så men när det är som värst så är det precis så jag känner. 

Ps. gör sånt som ni ger exempel på - vi var på weekendresa förra helgen tex men det hjälper inte krascherna. de hjälper nog bara en stund emellan... 

Men varför ger dom inte inte en dom medicinerna då? Som med sjukvård - man måste vara stark nog o veta vilka frågor man ska ställa. Jag har gått igenom två månaders försök o inget lyckas :'(