Hej
Jag hinner tyvärr inte skriva så mycket just nu, har fullt upp med barnen. Vill bara säga att du inte är ensam. Jag har en dotter på 12 år med Aspergers. Skolan får henne att vilja dö. Hon har nu varit hemma från den över en månad.
Jag försöker hinna skriva mer ikväll/natt om handlingsplan, anpassningar och andra tankar kring hur man ska kunna hjälpa barnen.
Nu sover två av tre barn så nu hinner jag äntligen svara dig.
Vet din dotter, eller du vad som är problemet med skolan. Vad det är som är jobbigt, skapar rädsla och ångest? Om ni vet är det lättare att hjälpa. Är det miljön i skolan med många barn, ljud och mycket i största allmänhet? Eller är det några särskilda personer, andra elever eller lärare? Är det strukturen på undervisningen. Är det kravet på att lära och prestera?
Vilka anpassningar har skolan gjort? Har ni gjort någon tydlig plan för hur ni ska kunna hantera hennes problem. Har hon själv varit delaktig i planeringen.
För min dotter som är i en liknande situation och imorgon ska tillbaks till skolan efter lång period hemma i korthet såhär:
*enskild undervisning. Bara hon och hennes assistent.
*korta dagar 3 tim inkl lunch.
*få ämnen (3) med extremt tydliga instruktioner.
Skulle något av det kunna fungera för er? Eller kanske börja ännu mindre med ett ämne bara, som hon får välja själv. Kanske kan hon få den undervisningen i hemmet till att börja med? Eller att du använder kontaktdagarna om du har några kvar och är med i skolan? Eller om hon varken vill till skolan ens med dig med som trygghet och inte heller vill ha hem någon lärare några timmars studier i veckan på neutral plats som tex biblioteket?
Finns något sätt för dig att få stöd? Ingenting är värre än att ha ett barn som inte vill leva mer samtidigt som man själv måste vara den som tvingar det älskade barnet till det som får barnet att känna så.
Hon tycker det är jobbigt med barnen och lärarna, kraven orkar hon inte med (vilket jag förstår)