bortskämd

Kanske, det beror på hur det tar sig uttryck.

Men om hon är van med sina föräldrar och att leva som ensambarn. Sen kommer ts och 3 barn som ska ta plats och tid från henne med sin pappa.

Är inte alls konstigt att hon slår bakut och att ni får det jobbigt. Det är ju en stor omställning (bortskämd eller inte) Mycket nytt och många nya människor.

Kom ni in i bilden snabbt efter deras separation? Det låter så i trådstarten.

Hur är pappan med regler? Hur länge har ni levt ihop och hur gamla är alla barnen?

Det framgår inte så mycket?

Jag kom in i mina bonusbarns liv ganska snabbt och det har gått bra. Så det kan bli hur bra som helst om ni löser det på bästa sätt och är överens.

Ganska precis såhär tänkte jag också skriva!

Flyttade själv ihop med man och bonusbarn snabbt och för oss gick det väldigt bra.

Men i ert fall ts är det 3 nya ungar för ett barn som är van att vara ensam. Där behövs tid och tålamod.

Och en genomtänkt uppfostran av vad som är ok och inte.

Många föräldrar fastnar i dåligt samvete-träsket.

"Hon är ju ett skillsmässobarn, så dåligt beteende måste ursäktas"

Absolut, men i just ts fall har vi ingen aning om flickan faktiskt ÄR bortskämd eller om det är ts som TYCKER så.

Mitt barn är ensambarn och när vi flyttade ihop med mannen som också har barn fick mitt barn lära sig att dela förstaplatsen i familjen. Det har gått jättebra för vår del.

Ts kanske har varit fattig ensamstående mamma till 3 ungar en längre tid innan hon träffade mannen? Därav tycker HON att flickan är bortskämd för att hon har fått mkt materiella saker.

Jag har varit fattig ensam mamma men jag hade bara ett barn och prioriterade barnet före mig själv. Därav är mitt barn bortskämd med saker - men även med min tid och mkt kärlek.

Barn mår bra av vuxna människor som tycker om att leva sitt liv för sin egen skull.

[quote=75969785][quote-nick]Anonym (Brain`?) skrev 2015-11-06 21:58:24 följande:[/quote-nick]4 bast och du tycker hon är bortskämd?! Snarare du som är bortskämd.

Vill nog inte veta hur kall du va mot dina när dom va i den "fasen"[/

Hon är 10 år

Jag menar att som fattig ensamstående mamma köpte jag inte kläder och saker till mig längre utan till barnet.

Bonusen är idag 10 år. Givetvis har det eskalerat sedan småbarns åldern.

Hon gör illa sig själv, låssas slå sig och hon jagar uppmärksamhet i enorma proppotioner.

Det gör mig väldigt orolig. Då jag är den enda som sätter gränser blir det väldigt fel. Eftersom jag inte är hennes förälder. Min sambo är tyst och säger inte så mycket.

I skolan har hon börjat mobba vissa tjejer och säger dumma saker...

MEN hon och jag har en fin relation. Hon kommer till mig när hon mår dåligt och hon söker sig ofta till mig för tröst.

Det är jag glad över.

Vilken idiot.
Han så gott som garanterar att hans barn kommer bli missanpassat.

Vad försvarar han sig med när du ställer honom mot väggen?