Hur får jag barnet att sova själv?

Det kan gå över men det kan också fortsätta. Vänja henne går väl men på bekostnad av hennes trygghet och psykiska hälsa.
Acceptera det istället och underlätta genom att skaffa en trikåsjal. När hon blir lite större går du över på ergonomisk sele (Manduca är ett märke som är bra), vävd bärsjal eller nåt liknande. Har du Facebook så gå med i gruppen Bärsjal! så kan du få info och hjälp.

Det går över. Du är hennes trygghet.

Du får henne inte att bli tryggare genom att lägga dig ifrån henne och låta henne gråta. Till slut kapitulerar de, men enbart för de förstår att de inte har någon trygghet i dig och detta skadar barnet, även i vuxen åldrer. Råder dig att läsa om anknytnig och att köpa bärsele. Håll ut!

Sån var min också, på dagarna sov hon alltid i min famn eller på mig på nåt sätt. Som tur var kunde hon sova bredvid mig i sängen på nätterna tack vare liggamning och samsovning (I know, farliga grejer ;)). Nu är hon snart fem månader och kan sova liggandes i soffan på dagen om jag ligger nära och/eller håller hand. Fast om hon är orolig, sjuk eller så så är det alltid famnen som är tryggast ^^

Får försöka hålla ut då, känns så jobbigt då jag inte kan göra annat än å sitta i soffan på dagarna, och minimalt med sömn på nätterna när hon sover på mig :/

Hon är en vecka gammal och du tycker redan det är jobbigt? Mitt råd till dig är att försöka skaffa hjälp av andra som kan stötta dig i vardagen. Se till att din man/sambo gör så mycket av allt annat som det bara går så att du kan vara madrass åt den lilla utan att behöva känna att du måste en massa annat samtidigt. Han får laga mat, städa och fixa. Om hon inte kan sova på honom oxå förstås? Kan han ta nätterna och bara ge henne till dig när det är matdags (om du ammar...)?

För det kommer säkert fortsätta vara såhär många veckor till. Bärsjal och sele är guld dagtid

En vecka gammal, det är inte dags för metoder som hjälper barnet att sova utan din närhet, det här är det normala, det är så det ska vara!:) Gör inget för att ändra detta men gör allt för att vänja dig och hitta lösningar på alla andra sätt - det är mitt råd!:) Din närhet är superviktig!! Och man vänjer sig!:) bärsjal, stationer med snacks och dricka runt omkring i huset så det alltid finns nära, rutiner som passar med detta, kläder som är lätta att ta av och på när du ska på toa och måste bära samtidigt etc etc. Finns många lösningar, tänk kreativt!!:)!

Ja, alltså. Jag lämnade inte huset de första två månaderna med min (typ). Min man fyllde två vattenflaskor och gjorde några smörgåsar till kylen innan han gick till jobbet på morgonen. En bra amningskudde och massa vanliga kuddar i soffan så jag kunde sova hyfsat bekvämt oavsett ställning.

Tips, njut av närheten från din bebis! Se på det lilla livet vars enda trygga plats är i din famn. Var glad och tacksam för att just du är hennes mamma och att hon vill vara nära dig <3

Första veckan överlevde jag enbartmpp hormoner, jag var hög, hade ångest av sinnrikares men kände mig inte trött :p rör speedad! Sedan accepterade jag det läget som jag var i, förstod att natten inte är tiden för sömn på ett tag, satt uppe från kväll till gryning och hittade ett sätt att njuta - maraton av bra serier och filmer plus massa favorit snacks :p ammade och ammade.. Nånstans efter 02,03,04 cirka kunde vi gå till rummet för då sov sonen lite längre än minuter i taget.. Så då var det till någon nytta.. På dagarna sov jag när sonen sov..

Alla mina 3 barn har bott på mig/pappan iaf de 2 första månaderna. Räddningen har varit bärsjal! Men det är bara acceptera att det är så det är.. Det blir bättre med tiden och de kan ligga mer o mer själva. Men slappna av och ge din bebis all närhet den vill ha! Det är en så kort period :)

Känner igen det där. Min dotter var precis likadan i början. Min väldigt lilla erfarenhet av bebisar var att de sov som stockar lite varstans så jag och mannen skulle begripa att vår bebis skulle vara hos mig. Punkt. Mannen fick ordna allt praktiskt. Jag hade turen att kunna liggamma och sova med bebisen bredvid, alltså med en arm omkring henne med huvudet in i mitt bröst (vilket jag insåg efter tre sömnlösa dygn efter förlossningen). Stack in bröstet med amningsnapp när hon gnällde. Tyckte först det var jättejobbigt - ena dagen kan man göra vad man vill och nästa sitter man helt fast, men nu i efterhand så tänker jag mest på det som mysigt. Jag såg en miljon serier och blev servad. Efter en månad kunde hon ligga bredvid sin pappa i soffan. Efter 2,5 månader somnade hon gott i min famn och jag provade att lägga henne i spjälsängen där hon sov flera timmar. Idag, 4,5 månader, leker hon på golvet, sover stora delar av natten i spjälsängen och sista timmarna själv mellan oss, tycker om närhet men vill också vara själv. Så det är inte för evigt även om min bebis var rätt kvick att gå från 100% famn till kanske 25%. Det som gjorde största skillnaden för mig var att ha hennes sovandes bredvid, då menar jag med hud mot hud kontakt men liggande i sängen så jag inte skulle balansera henne ovanpå mig. Då fick jag flera timmars sömn åt gången och sov medan hon åt. Det hoppas jag du kan få till om du vill, det är inte rekommendationerna precis.

Jag förstår sig precis. Är mitt uppe i det själv. Är pappan med i bilden så be honom att avlasta dig en stund när han kommer hem. Jag brukar lägga mig i ett bäcksvart tyst rum en liten stund när jah känner att jag inte orkar mer. Kram!

Är hon bara en vecka så får du nog vänja dig vid att hon vill vara nära ett tag till. Jag tycker det känns alldeles för tidigt att börja ändra den rutinen så pass tidigt. Du kan ju försöka men förvänta dig inte att det ska funka.
För en vecka sedan låg hon inuti din mage och hörde dina hjärtslag.

Tack för erat stöd och tips :)

Min son var likadan tills han blev ungefär 3 månader. Kunde bara sova på mig både dag och natt, så fort man la ifrån sig honom vaknade han på 5 min. Däremot var han ganska bra på att underhålla sig själv när han var vaken så jag fick göra grejer då istället (äta, duscha etc). Nu är han 5 mån och kan sova själv, men man märker att han fortfarande behöver mycket närhet för att känna trygghet, han har svårt att somna om det inte är i famnen och han sover bäst om han får ligga tätt intill även om han KAN sova själv. Det är inte helt ovanligt har jag förstått, bara att många inte pratar så högt om det.

Skönt att höra att andra har de lika. Har beställt ett babynest så hoppas jag att hon ska tycka om de. Några som använt sig av de?

Min son var likadan, skulle alltid vara i famnen. Babynest och liknande fungerade inte men jag lät honom vara nära, antog att han behövde tryggheten och även om det var jobbigt så kom hans behov först. Vi samsov sen och det underlättade på nätterna då han helst somnade vid bröstet.

Fick höra en hel del om att han skulle bli bortskämd, inte kunna sova själv och "lära sig" att han får som han vill när han gråter osv men idag är han lite över halvåret och är en så himla trygg liten kille. Nu för tiden nattas han antingen i famnen, vid bröstet eller i barnvagnen. När han somnat lägger vi honom i spjälsängen och där sover han utan problem, vaknar bara för att äta och sen lägger vi ner honom igen och han sover vidare.

Vet att det känns tufft nu, de första veckorna var inte alls så mysiga som jag trott och man blev väldigt begränsad. Men det kommer bli bättre. Ge det några månader bara och försök inte vänja barnet vid att somna eller sova ensam innan bebisen känner sig trygg med det, det vinner ni alla på tror jag.

Jag tycker man märker redan på bb vilken sort man får. Första ville vara nära, andra kunde ligga själv i baljan och tredje vill också vara nära.

Med första samsov jag i drygt 1,5 år. För att få henne att sova som bebis så fick hon ligga i sjal på dagarna och kunde klämma till med 3-4 timmar. På nätterna liggammade jag och hon somnade bredvid mig eller på mig. Då hon kräktes mycket så låg hon på en handduk och när hon somnade bredvid mig så drog jag handduken bort från mig när jag vaknade till och ville ha mer plats. På utsidan av sängen stod spjälsängen med ett ihoprullat täcke i skarven då vi har en Malmsäng. I vagnen vaknade hon nästan så snart den slutade rulla. Så lär dig amma i sjal och sätta bebisen i grodposition. Med min tös har jag både gått på zumba och kör med barnet i sjal. När hon blev äldre och tyngre använde jag Babybjörnen mer då det gick snabbare, om man skulle till tvättstugan eller så. Nu är hon snart 5 år och fortfarande väldigt kramig.

Andra barnet kunde lätt somna själv och är nu 2,5 år, hon kramas bara när hon vill.

Lillebror är nu 4 veckor och sover bäst nära eller där det är varmt och gott som i liggkorgen med fleecekläder. Har vi varit ute sover han gärna kvar där även om vi plockar av kläderna , men de ligger kvar under honom (overallen). För att kunna läggas ner efter amning behöver han däcka först, då sover han gott i flera timmar, men oftast sover han räv och tittar så fort man flyttar honom. Ibland fungerar det att flytta honom om man först lägger en filt om honom, så att det är lika varmt och gott där han läggs ner. Jag tror en del värmer en vetekudde och låter den värma upp sovplatsen. Annars har det fungerat att flytta honom med amningskudden, så han får ligga kvar mot den och sova. Så man får helt enkelt testa sig fram. Jag tycker det blivit lurigare sedan han är mer vaken.

Troligtvis blir han ett sjalbarn. Det har funkat bra de tre gånger vi har testat. Lillasyster blev vrålilsk när hon fick sjalen över huvudet, men han accepterar den och kan somna gott efter lite vaggning.

Bärsele, bärsele, bärsele! Lägg ner barnet så fort hen är nöjd och glad för att bila ryggen. Inte ska du behöva sitta i soffan när det finns praktiska hjälpmedel. När jag fick mitt första barn så läste jagatt det stod i böcker "parkera dig i soffan och myyyyys med bebis". Gud så tråkigt det var! Jag blev superrastlös. Så jag köpte ett bärsele och sedan mer eller mindre bodde min dotter i det i tre månader. Jag lagade mat, städade, hängde tvätt, ja allt med bärsele.