Fler som håller på att få mf just nu?

En annan "anka" här. Jag fick mitt första missfall inatt. Fick bruna flytningar för en vecka sen då jag var i vecka 7. I helgen kom det typ mensblödningar och inatt kom det ut något som måste varit en hinnsäck. På morgonen låg det en hård klump i blodet, ungefär av en kidneybönas storlek, gissningsvis embryot. Jag var på ett privat VUL idag där det konstaterades att livmodern var tom sånär som på lite blod som inte kommit ut. Behöver inte skrapas så det var ju bra men är så ledsen och besviken. Hade såklart tagit ut en massa glädje i förskott. Känns tungt med julen nu. Istället för att berätta den glada nyheten för våra familjer får man försöka bita ihop och inte bli ledsen av alla frågor om barn som kommer dyka upp. Usch.

Vi har alltså inte berättat för någon att vi väntade barn vilket nu känns både skönt och jobbigt.

Tack Ankan och detsamma. Verkligen hemskt att gå igenom detta. Är så vansinnigt ledsen just nu. Håller med er andra om att det inte känns rätt att behöva börja om med ägglossningstester osv, man har ju redan varit där och lyckats få plusset! :(

Usch. Skönt att höra att man inte är ensam åtminstone. Det ÄR ju så vanligt med missfall. Vi är många som upplevt detta. Vet inte om någon sett Unbreakable Kimmy Schmidt men där sjunger de: "females are strong as hell" i introt vilket jag upprepar för mig själv nu. ;)

Aha. Ja det är svårt att inte börja hoppas direkt man får ett positivt test. Jag har ett barn sen tidigare. Kände sån otroligt stor oro när vi blev gravida nu igen, mycket större än med första barnet. Därför vi inte ens vågade berätta för våra föräldrar. Hade även färre gravsymtom denna gång. Kanske kroppen kände på sig att något inte stämde. Vem vet, det enda symtomet jag fortfarande har kvar är lite mjölk i brösten som började komma. Konstigt att få det så tidigt men kroppen kommer väl ihåg från förra gången...

Orkide - tack för dina varma ord! Betydde jättemycket att läsa just nu. Känns som att man har flera badkar med tårar som vill ut.

Hoppas det går vägen för er denna gång! Håller tummarna.

Tack, vad gullig du är. ??

Jo gråter mycket i min sambos famn men åker själv med vårt barn söderut för julfirande idag. Inplanerade aktiviteter: barndop, träffa gamla kompisar med bebisar och massor av släkt som kommer fråga om det är syskon på gång snart. Måste försöka skärma av alla känslor denna jul. Hade hellre stannat hemma. Trodde faktiskt inte jag skulle bli såhär knäckt. Har försökt tänka att det är vanligt och var tredje graviditet ungefär slutar såhär men inte blir det lättare ändå. Tänker också på vilken tur jag har som har ett barn men smärtan är så stor.

Skönt att skriva av sig lite. Sitter och färgar håret nu (ville inte som gravid) för att muntra upp mig själv lite.

Orkide - är det första barnet för er?

Kram

Ps. Det som blev frågetecken ovan var ett hjärta egentligen.

Vill bara flika in några uppmuntrande ord. När jag frågade barnmorskan om hur snabbt man kan försöka igen sa hon att vissa menar att man ska vänta en hel cykel så att kroppen får läka men att många kommer till henne gravida och säger att senaste mens var ett missfall, så det kan gå snabbt. Även om det inte blir exakt så för oss här hoppas jag verkligen det går fort.

Så himla fint ändå för övrigt att hitta forum där folk är snälla mot varandra på nätet.

Åh, håller verkligen med. Det var ingen cellklump utan min sommarbebis! Nu känns det helt ofattbart att man faktiskt fick ett barn förut med tanke på vilket mirakel det verkligen är, varje barn.

Verkligen. En på kvinnokliniken frågade mig i telefon om jag fortfarande kände mig gravid när det började blöda vilket jag då märkte att jag nog inte gjorde. Tror generellt att det är ganska vanligt att vara mer orolig efter första barnet, att man tänker att man inte kan ha sån tur två gånger osv?

Hur går det för er? Jag har avverkat både bebisträffar och barndop och det har faktiskt gått över förväntan. Jag är nog i acceptansfasen nu såhär en vecka efter missfallet. Berättade för mina föräldrar ikväll och blev såklart ledsen men det är redan liite lättare att hantera och nu har jag börjat med ägglossningstest igen (har slutat blöda) för att få koll på kroppen igen. Jobbigt att inte veta när man har haft stenkoll förut. Hoppas ni får fina jular!

Åh, känner med er. Vad tråkigt. :( Jag hade äl för någon dag sen ca två veckor efter mf så skönt att veta att kroppen repat sig. Otroligt att man vågar försöka igen hela tiden egentligen när det är så känslosamt och så mycket oro. Vi är starka och modiga! Hoppas att 2016 blir ett fruktsamt år för oss alla. Kram på er!

Ja, allt är alltid normalt verkar det som, när man själv tycker att ha sex vid äl, bli gravid och inte få mf borde vara normalt. :) Men vi är ju många många som råkat ut för det.

Var för övrigt på nyårsfest med en höggravid tjej och det gjorde lite ont i hjärtat.

Det kan ju vara riktigt jobbigt att vara med barn och jag minns själv att jag klagade på det ena och det andra men tänker att om jag får en ny chans och får bli mamma igen ska jag inte klaga så mycket utan försöka uppskatta varje stund och vara lite mer närvarande i nuet och försöka njuta.

Hej igen tjejer, hur har det gått för er? Jag blev gravid igen och än så länge har det gått bra. Hade en blödning i vecka 15 och var helt säker på att det var kört igen men är nu i vecka 21 och har sett bebisen och allt verkar fint. Kram.

Tack alla! Början av september är det beräknat. Det här kanske låter jättetöntigt men en grej jag testade både när vi försökte och sen jag blev gravid var att vara varm om fötterna hela tiden. Läste att det var något gammalt knep. Slutade även helt med kaffe då jag också läst att koffeinet kan bidra till tidiga missfall. Förmodligen bara en massa skrock men för mig kändes det skönt att göra något (förutom att försöka pricka ägglossningen).

Ankan - vad tråkigt! :( Håller tummarna för er alla nu.

Åh, stackars dig! Så tråkigt. Vilken vecka var du i? Många kramar från en som vet hur det känns!

Ja, nu blir det förhopningsvis varmt ute ändå så man slipper frysa om fötterna! :)

Är också född i september men tror att bebisen kommer lite före.

Har fått höra kommentarer att oj vad jobbigt att vara gravid över sommaren osv men jag vill bara skrika ut hur glad jag är över att få uppleva det - får väl svettas som en gris i några månader, det gör inget! Jag tar det så gärna om allt går bra.

Hoppas det inte känns jobbigt att läsa detta för er. Jag vill verkligen inte bidra med negativa känslor. Missfallet är fortfarande en av de starkaste upplevelser jag varit med om och värsta. Tänker ofta på den dagen när allt kom ut (även lilla bönan som skulle blivit mitt barn) och tror nog att den 15/12 alltid kommer att vara ett svart datum i min kalender.

Kram

Men oj, hon har ju helt fel din kompis! Lyssna inte på henne, snälla! Kram och hoppas att det går vägen nästa gång. Jag sörjer fortfarande mitt missfall en del men tänker att bebisen jag har i magen nu inte skulle kunna komma om det inte vore för missfallet. Jag hoppas verkligen att det går bra för er alla snart, på riktigt.