Anonym (been there) skrev 2015-11-09 00:00:36 följande:
Ok, ja men vet du vännen, då är det ingen idé om du vill ha barn och han inte.
Min man som ALDRIG velat ha barn men som har ett ändå pga partner som efter åtta år slutade ta p spruta utan att säga till sa till mig att om jag verkligen vill ha barn så skaffar vi ett gemensamt. Så mycket älskar han mig att han var beredd att ta ansvaret för ett barn med mig. Jag har ju dock redan barn så jag tänkte noga noga efter innan jag började dejta honom för jag älskar honom väldigt mycket och vill inte 'tvinga' honom att bli pappa.
För även om han sa att han skaffar barn med mig om jag absolut vill ha så vet jag ju att han innerst inne inte vill. Det slutar sällan bra...
Nej jag vet. Men tycker att de beror lite på anledningen, om de kan ändras. Men är han helt 100% säker så finns de ju inget att göra.. Vill inte tvinga/lura han, absolut inte.
Ser otroligt mörkt ut ändå. Vi skulle ha träffats igår men han ville inte, han tycker att de börjar kännas fel när han vet hur jag känner och att jag är ledsen. Tycker att de ändå är bra att han börjar se de, då får ju jag "hjälp" med att släppa.
Han skrev massa om att de blir bäst att avsluta. Jag höll med om att de blir bäst så. Skrev såklart att jag egentligen inte ville de, att jag tycker att han borde ändra inställning. Men jag försökte inte övertala utan höll med.
Jag pushade på om att vi skulle träffas igår för ett avslut. Båda vill träffas och prata, men han ville prompt inte igår. Jag tycker ju att de blir jobbigt att dra ut på de så blev väl lite tjatig om att träffas, självklart blev han lite grinig (för en annan sak med). Så blir de en ond cirkel, när vi småbråkar känner jag ännu större behov av att träffas. Jag förklarade mig och han förstod, men ville ändå inte träffas.
Så skrev han att jag inte orka skriva mer och "...träffas på tisdag och prata OM vi ska avsluta.. men vi tar de då". Jag svarade vara okej, men att jag tyckte allt kändes jobbigt att ha de såhär. Efter nån timme svarade han "nu glömmer vi det här och hörs senare i veckan". Men va?? Vadå OM?! Det fatta jag ingenting om! Vi va ju överens om avslut. Vet att de är dumt men de sätter ju hopp för mig att han kanske funderar på att ändra sig..
Det är inte känslorna som är problemet utan hans inställning. Det är så typiskt han, att komma på en sak och så håller han envist de. Han gick in med den inställningen att de inte kommer bli nå seriöst med oss, då intalar han sig de och håller de.. Det är ju så korkat men kan inte låta bli att hoppas att han tänker om. Jag ser inte fram emot imorgon, hatar att va ledsen framför nån annan men kommer inte kunna hålla mig..
