Fan fan fan

Jag tycker riktigt synd om dig, ts, fast jag kan bara upprepa vad jag skrev tidigare, att jag tror att han älskar dig på riktigt men att drogerna tyvärr är såpass giftiga att han inte förmår stå emot deras beroendeeffekt. Jag har inte ens något bra råd att ge dig utan kan bara säga att du högst troligen är älskad av din kille.

Att sluta med "jag hoppas att det ordnar sig för dig" låter egentligen enbart löjligt därför att jag tror tyvärr inte att det ordnar sig. Men hoppas. Det gör jag.

Om han hör av sig igen så säger du bara NEJ, jag vill inte mer. Står upp för dig själv liksom ! O arbetar aktivt på att glömma honom, genom t ex fritidsintressen eller bara dejta nån annan.

Som nån annan skrev, varför ens vilja vara tillsammans med en knarkare? Eller om du medvetet söker dig till destruktiva individer, då borde du jobba på det.

Hur vet du att han inte är död? det kan ju ha hänt något

Det är inte riktigt så enkelt.

När du har en person som sitter och gråter framför dig, säger att suget gör dig till jävulen själv.

Då vill man inte bara lämna och säg klara dig själv.

Men nej jag vill inte vara ihop med någon som knarkar, jag vill att han fan kämpar för en gång skull i sitt liv.

Förstår mycket väl att du inte har det lätt. Usch! Men samtidigt sitter han inte framför dig nu o du slipper se honom gråta. Går han nåt avvänjningsprogram, villig att ens försöka? Fast ajja det spelar ju ingen roll nu längre.

Tror inte för ett ögonblick på att du är värdelös, utan godhjärtad o empatisk! Kanske lite för mycket för ditt eget bästa t o m. Risken är också att han plötsligt kommer tillbaka (när det passar honom), o börjar spela på dina känslor igen. Då gäller det att tänka på, som andra skrivit, att det är drogen som styr hans beteende gentemot dig (eller han låter den styra).