Hade det varit ren "nej, jag vill inte" då hade jag nog sagt till att det är inte din sak att bestämma än.
Bröt du med din pappa för att han skaffade en ny livskamrat? Eller kan det möjligtvis ligga andra saker bakom?
Vad är det med er? Skulle era föräldrars liv stanna upp eller har ni noll tolerans för att föräldar är mänskliga (dvs kan göra lite fel).
Alltså, jag kan köpa att man bryter med en förälder som behandlar en illa, som beter sig direkt illa, men jag har lite svårt att förstå "min pappa introducerade den nya på ett sätt som jag inte gillar och var bekväm med, därför bröt jag"Kan vara intressant. Min sambo hade förvisso varit tillsammans i nästan ett halvår när jag träffade hans barn första gången, men de visste knappt vem jag var då och det fungerade utmärkt .
Jag har väldigt svårt att se en liknelse mellan en 4-åring som precis upplevt sina föräldras separation och kastas in i något nytt, mot en 11-åring,vars föräldrar varit separerade väldigt länge och dessutom vet om att pappan träffat en ny.
Jag upprepar qwertys fråga, hur länge ska det vara en karens?
En an de saker de faktiskt INTE borde få välja är umgönge och boende.
Lägger du sådant ansvar på ett barns axlar är det ju på gränsen till misshandel..
Bestämmelsen om 12 år har faktiskt aldrig funnits.
Ja. Jag vet att barnen skall lyssnas på efter barnets mognadsgrad. Vilket jag faktiskt skrev i inget du besvarade.
Men fortfarande är att lyssnas på inte samma sak som att det är barnets bästa. Om barnets vilja är ungefär samma som barnets bästa så går oftast rätten på det. Är det inte det så går man oftast på barnets bästa istället.
Att knappt träffa sin ena förälder är sällan att anses som barnets bästa OM det inte även finns andra orsaker än "jag vill inte"..
Så vi går från att ha en diskussion till att märka ordval?
Fortfarande - det måste även vara förenligt med barnets bästa.
Ja, jag gick in bl.a. Och tyckte till när han skulle resa till NY med dottern för att han skulle springa maran. Vem sitter barnvakt 6-7 timmar då? -frågade jag. Till svar fick jag att han lägger ut det på nätet och söker någon som kan vara barnvakt åt en då 7-årig flicka.. Dvs nån helt okänd som hör av sig på nätet. Det tyckte jag var en dålig idé.
Snälla @sextiotalist! Vuxna kan välja! Barn kan välja! Ingen har rätt att tvinga på någon människa något de inte vill. Du verkar ha osunt förhållningssätt till barn och människor i din omgivning.
Dottern är så stor att hon kan välja var hon vill bo. Det kan bli så att hon väljer bort att bo med dem. Till mig är hon alltid välkommen.
Den tryggheten ska ett barn ha.
Hon tvingar inte sin pappa att lämna sin nya. Han kan och får inte tvinga henne att bo med dem.
När den dagen kommer, ska hon känn min uppmuntrn att umgås och bo hos pappa. Men jag kommer inte överge henne. Mitt hem är öppet och hon får sätta sig själv i fokus - välja det som passar henne bäst:
Det känns som att du är en orolig och lätt kontrollerande förälder/ex fru. Försök slappna av och oroa dig inte för sånt som inte hänt än och sånt som inte tillhör dig.
Ditt barn har ett liv hos dig och ett annat hos pappan.
[quote=75940448][quote-nick]Tonårsmorsan skrev 2015-10-30 18:05:54 följande:[/quote-nick]
Självklart inte men om man bara träffar sitt barn varannan vecka behöver man ju inte dra in sin nya kärlek just dessa veckor. Trist och knasigt att alla frånskilda försöker leka kärnfamilj med sina nya mer eller mindre tillfälliga kärlekskontakter. Man kan ha ett jättebra kärleksliv med någon man är särbo med och hålla sina barn utanför.
[/
Fast det är ju märkligt att lev så under en lång tid. Att dölja sin relation. Att ljuga om vad man gör, att hitta på lögner om nu barnet vill komma hem fast det inte är ens vecka osv.