Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.

1) Sörjer dottern fortfarande er skilsmässa? Okej att er skilsmässa är någonting hon alltid kommer att vara lite ledsen över men borde hon inte kommit över den mest akuta sorgefasen redan? Varför är hon fortfarande upprörd över det? Kan det vara något annat i hennes liv som också påverkar henne negativt? Ni har inte funderat på att skaffa henne en samtalskontakt så att hon får möjlighet att bearbeta skilsmässan ordentligt?

2) Varför lägger du dig i exets liv så förbannat? Försöker bestämma när han ska introducera nya partners. Känns inte som du har med det att göra riktigt. Tagga ner lite.

 
 
Så tagga ner ni. Ni verkar väldigt bittra och självupptagna egoister.

@Mia Nej, hon har inte alls fastnat i sorgeprocessen. Övergående kris. Inget konstigt för barn.  Hon vill välja när det ska ske. Jag har uppmuntrat och sagt snälla ord om den nya, men också sagt att dottern ska lyssnas på och att ingen får tvinga henne till något.

Dotter sätter gränser. Vilket är jättesunt. Hon hindrar inte pappan i hans nya liv, men säger: "Ska jag träffa din nya, vill jag vara med och bestämma vilken dag och hur".

Vill hon sen tillbringa tid med den nya och hennes barn är upp till henne. Det väljer hon själv.

Vuxen väljer relation och tvingas inte stanna i en vuxen relation för barnens skull. Barn har samma val i den nya situationen.

Dottern kan inte välja om pappan ska träffa den nya, men hon kan och absolut ska få välja om och när hon vill träffa, umgås eller bo med den nya.

Det MÅSTE man lyssna på. Egoföräldrar som är förblindade och nykära verkar uppenbart inte ha förmåga att sätta sina barn främst.

Att han tvingar på sin relation skadar dottern och framförallt hennes syn på sin pappa. Han har förlorat så mycket. Tråkigt att se ett barn bli besviken på sin förälder.

Min pappa introducerade sin (blivande) fru för mig genom en skidresa. Jag hade knappt vetat om att han träffade någon (han bodde utomlands vid tillfället men vi pratade i telefon och skrev brev. Vi kan väl säga att det inte blev någon jättehit. Någon månad senare blev hon gravid, på sommaren gifte de sig och på hösten, mindre än ett år efter att jag träffat henne första gången kom mitt halvsyskon. Jag var ett par år äldre än TS dotter.

Under de efterföljande åren, innan de flyttade till hennes hemland, var min och pappas relation inte den bästa kan vi väl säga. Istället för att vara där varannan helg sågs vi ibland men inte alls med samma regelbundenhet som innan han flyttade utomlands. Jag och hans fru gick inte helt ihop. Det dröjde ungefär 18 år innan hon och jag fick en vettig relation, allt pga hur PAPPA hade hanterat det hela. 

Nu är de skilda men hon och jag mailar varandra lite då och då. Min och pappas relation har väl egentligen aldrig återhämtat sig helt och hållet även om jag älskar honom. 

Så, att tvinga ett barn att träffa sin andre förälders nya tidigt, i synnerhet om barnet inte vill, kan slå helt åt helsike fel i relationen både mellan den nya och barnet och barnet och föräldern. Jag vet eftersom jag har levt genom det.

Snälla @sextiotalist! Vuxna kan välja! Barn kan välja! Ingen har rätt att tvinga på någon människa något de inte vill. Du verkar ha osunt förhållningssätt till barn och människor i din omgivning.

Dottern är så stor att hon kan välja var hon vill bo. Det kan bli så att hon väljer bort att bo med dem. Till mig är hon alltid välkommen.

Den tryggheten ska ett barn ha.

Hon tvingar inte sin pappa att lämna sin nya. Han kan och får inte tvinga henne att bo med dem.

När den dagen kommer, ska hon känn min uppmuntrn att umgås och bo hos pappa. Men jag kommer inte överge henne. Mitt hem är öppet och hon får sätta sig själv i fokus - välja det som passar henne bäst:

Och när ska pappan fatta att van inte kan tvinga på ett barn något de inte vill???

Han träffar en ny utan att någon skuldbelägger honom för det.

Ingen bestämmer över honom. Varför ska han bestämma över andra?

Är det nån som vill styra och ställa över andras liv och val är det uppenbart bara han.

Jodå, men jag har hela livet framför mig med min nya.

Även om jag är jättekär så orkar jag vara vuxen och förälder först.

Hon är hos sin pappa varannan vecka, det ger mig massor med tid med min nya. Även om jag längtar massor efter honom skulle jag inte äventyra min dotters förtroende för mig.

Hon styr inte och ställer. Men vill bli sedd respekterad och involverad i förändringar som rör henne.

Det är sunt och det uppmuntrar jag. Både på min men också på pappas sida.

Vill inte fostra ett barn som är lydigt och lär sig att deras känslor tankar och åsikter inte är något värda. I synnerhet ska inte en tjej uppfostras så.

Jag fostrar en stark tjej som förmår stå upp för sig själv och ser sig ha samma värde som määnisja som sina föräldrar.

Utåt sett är han den perfekta buspappa som många beundrar och tycker han är en underbar pappa, mycket facebook inlägg, men han brister i omvårdnad ibland.
För det mesta går det bara fint, jag är inte heller perfekt, men försöker avvärja det värsta, som det jag beskrev ovan.  Även då tyckte han att jag blandar mig in i hans liv; han får bestämma själv säger han. I de sammanhangen ovan får han stå ut med det.  Det är min skyldighet mot dottern.

Han har aldrig nånsin gjort rent hennes öron och klipper sällan naglarna. Det gör jag. Har nämnt det snällt ett par gånger med glimten i ögat, men det landar inte.

Jag kan inte överge dottern i de här sammanhangen bara för att det är hans vecka som folk verkar tycka att det ska fungera. Det är fel.