hjälp mig komma vidare efter MA

Beklagar ditt MA :(

Håller precis på att gå igenom ett jag också. I helgen var jag i v.17 (16+2) när jag fick väldigt ont i magen. Sprang på toa för att göra nr 2, inget kom och så höll det på halva natten. Trodde jag fått matförgiftning efter att ha ätit kebab tidigare på dagen. Nästa dag kom magkramperna tillbaka, så vi åkte in till akuten för att se att bebisen mådde bra efter alla sammandragningar jag fick. Där fick vi chockbeskedet att bebisen dog kring v.14+1. Fick en tablett för att starta missfallet.

I måndags blev jag inskriven för att starta värkarna, runt 9 på morgonen. Det tog fram till 17 innan hinnsäcken och moderkakan kom ut. Senare på kvällen när jag gjorde läkarundersökningen såg de att några rester var kvar. Bad om skrapning för jag orkade inte med mer smärta. Fastade under natten o skulle skrapar på morgonen, men en undersökning då visade att det mesta åkt ut under natten. Fick tabletter för att hjälpa livmodern o åkte hem. Och nu är det torsdag och jag har fortfarande ont, inga krafter och bara gråter.

Det här skulle vara vårt fjärde barn, vår fjärde pojke visade det sig. För 5 år sen gick jag igenom samma sak, var i v.18, bebisen dog v.12, Därför det blev ännu mer knäckande, bebisen var inte planerad och det tog mycket för oss att acceptera och börja glädjas över det. Sen hände detta IGEN som vände upp och ner på alla planer man börjat göra.

Som det känns nu kommer vi inte planera en till graviditet och det gör inte saker lättare. Jag saknar bara pojken som skulle ha kommit till oss i vår och nu känns allt bara så tomt.

Tack... Vårt första MA kom efter de två första grabbarna. Var livrädd när jag blev gravid efter den gången men fick mycket hjälp. Fick täta vul/ul i början, minst var tredje vecka för att lugna mig. Efter rul kändes det bättre eftersom jag kände sparkarna. Och vi fick vår tredje kille två år efter MA:t.

Jag har EDS och läst mig fram till att vi då har en högre risk för mf av alla slag. Det är det som gör att jag inte vågar mig på det här en gång till. Tre grabbar får räcka. Sen kanske jag ändrar mig, men har svårt att se hur jag skulle vilja riskera att må såhär igen.

För dig är det med stor sannolikhet annorlunda . I de allra flesta fall är ma något ovanligt som sällan händer två gånger. Ta din tid att sörja det dom hände och när ni är redo, försök igen men be om tätare kontroller för att skippa gå och må dåligt.

Jag gjorde en skrapning första gången och det kändes skönt efteråt, allt var klart på något sätt. Det är ju fram till dess som man mår värst, när man väntar. Massa kramar, hoppas vi båda få må bättre snart!

Ska tillägga, vi väntade ett år efter första MA innan vi försökte igen. Tog tid för oss att bli redo, därför han föddes två år efteråt.