Hur ska jag hantera min tonåring?

Ett tydligt tecken på att en tonåring har utvecklat ett osunt beteende eller mående är när tonåringen drar sig undan vuxenvärlden eller på annat sätt upplevs fly sin omgivning/situation/vardag. Detta kan ta sig uttryck i t.ex. mycket datasurfande/-spelande eller att ungdomen spenderar mer tid med kompisar än sin egen familj. Om det är en tillfällighet, en kort period, behöver det inte vara så alarmerande men om det fortsätter över en tid och föräldrarna känner att de tappar kontakten med sin tonåring är det ett stort varningstecken.

Att tonåringen är lite butter och oengagerad när du försöker prata med honom behöver inte vara något att oroa sig över. Det är normalt och går oftast över med åren. :)

Men om det utvecklas till mer än bara "butterhet" så kan det vara viktigt att börja fundera över hur situationen ser ut. Trots och ilska är ju vanligt bland många tonåringar men det innebär absolut inte att det ska godkännas till vilken gräns som helst. Ungdomar behöver rutiner och bestämda regler att respektera och förhålla sig - och detta i ännu högre grad om ungdomen dessutom visar tecken på problembeteenden. Barn som är utåtagerande är i extra stort behov av bestämda förhållningssätt till sin omgivning. Och oavsett är det alltid viktigt att man känner att man har koll på sitt barn och kan kommunicera med den på ett sunt sätt.

En annan viktig grundregel är att se till att man har egentid med sin tonåring så mycket som möjligt och att man jobbar för att bygga upp en positiv relation istället för en negativ. Försök planera in någonting, en gång i veckan helst, då bara ni gör något tillsammans... Ni två eller familjen i stort. Det kan vara så lite som att kolla på en film ihop eller åka och shoppa. En grundregel är att kontakten med ens barn alltid ska vara övervägande positiv, alltså att man inte får hamna i läget där kommunikationen med ens tonåring till största delen blir genom tjafs. Om det är så behöver man försöka förändra det och ägna tonåringen mer positiv uppmärksamhet. Lättare sagt än gjort, men något att eftersträva iaf! :) Studier visar att positiv uppmärksamhet och egentid med sin tonåring/barn är det absolut bästa sättet att förändra ett osunt beteende hos sitt barn - oavsett om det handlar om att personen umgås med "fel kompisar", är utåtagerande eller undvikande.

Att din son tar ut sin ilska främst hos/mot dig är antagligen för att du "utmanar" honom mer än hans far gör. Du kanske har fler "regler" eller kämpar mer aktivt för att få kontakt med honom, medan hans far kanske bara låter honom vara. En bra grej att komma ihåg här är att barn ofta tar ut sin ilska eller dåliga mående på den som står närmast - så se det egentligen som ett gott tecken! :) Fortsätt vara den engagerade mamman du är, men kom ihåg att akta dig för att hamna i tjafs-träsket där ens relation tillslut bara består av konflikter. Jobba aktivt för att hitta aktiviteter där ni kan ha det roligt tillsammans eller där du på annat sätt kan ge honom positiv uppmärksamhet.

Lycka till! Hoppas jag kunde vara till hjälp på något vis! Skriv gärna igen och berätta hur det går och och vilka reflektioner du gör över hans beteende.