Jo, det känns bra! Ang blödning så var min som en mens plus någon dag el två, iaf längre. Men det ÄR ju faktiskt inte mens, så jag tycker inte du ska oroa dig! Tror att hade det gått lite längre så hade det varit mer.
Välkommen "Mjölk"! Kul, hur var det med den andra killen i paret, var han med på det hela?
Get it... 
Jag fick mens 30 dgr efter så nästa som vanligt. Tror dock att det inte är så vanligt att bli gravid direkt efter?
Visste det var för bra för att vara sant med så kort blödning...nu kommer det som en flod igen. Så skumt bara att ha en helt torr dag emellan, inte ens rosafärgade flytningar igår.
Jo har läst väldigt blandat, många som blir gravida direkt på första ÄL innan första riktiga mensen kommit igen...sen de som fått vänta längre. Så tror det är väldigt individuellt faktiskt och jag tror inte man över huvudtaget kan sia om hur det kommer bli för en själv. Det enda är ju att man kan hoppas och att försöka pricka ÄL när den än kommer.
Aj aj... Inget sex!
BIM + 2 tredje dagen med lite lite brun flytning per dag och minus på stickan. Vad håller min kropp på med? Min största rädsla är att allt är ett tecken på klimakteriet heela tiden. Fortfarande inte fått någon kallelse till gyn, ringde för säkert 4 veckor sedan. I morgon ringer jag och kollar hur det går.
Fick värsta slaget i ansiktet ikväll. Vi hade ju som sagt bestämt oss för att inte gå vidare med fertilitetsutredning att vi bestämde oss för att försöka på egen hand. Hade ju dessutom fått positivt på cb äl-test två månader i rad.
Då kom smällen!! Läkaren ringde och talade in på svararen att enligt mina prover som togs i februari påvisades att jag inte har någon ägglossning 
Nu vändes min tillvaro totalt upp och ner.
Hoppas naturligtvis att det beror på min övervikt (läs fetma). Håller på att gå ner i vikt men har som sagt många kilon kvar
Just nu bara gråter jag.
Nej men fy vilka tråkiga nyheter!! Går det stimulera ägglossningen på något sätt med hjälp av mediciner under tiden du jobbar på med vikten?
Ledsen för er skull :(
Skönt att ha kollat nån gång iaf...jag har ju inte gjort det nån gång så har ju ingen aning. Men tror jag ska ringa och prata med dem iaf.
Idag blöder jag inget alls igen, var inget i går kväll heller....svårt veta om det är över eller om nåt är kvar...får väl gå med den ovissheten ett tag gissar jag. Men när det kommer blod så blir det som att åka ner i ett svart hål igen...vill kunna blicka framåt men blir så påmind. Idag rensade jag i badrummet och slängde alla test med fina plus på...känns tungt men bättre börja på ny kula.
Nykär, hur sjutton citerar du flera inlägg på samma gång? Vill oxå!
[quote=76425235][quote-nick]Nykär15 skrev 2016-03-10 09:07:26 följande:[/quote-nick]Nej men fy vilka tråkiga nyheter!! Går det stimulera ägglossningen på något sätt med hjälp av mediciner under tiden du jobbar på med vikten?
Ledsen för er skull :(
Tack :)
Jo jag kan få pergotime utskrivet. Men då måste jag först boka tid för spolning samt boka tid för min man och sen ska han lämna spermaprov.
Vi känner väl lite så, dels kostar det en massa pengar och dels stressa det oss lite med en massa undersökningar. Min man är lite känslig för sånt. Hade hoppats på att bara få pergotime utskrivet och fått testa iallafall. Just nu håller jag på att gå ner i vikt och har hittills gått ner hela åtta kg. Är så målmedveten. Vill så gärna få tillbaka min ägglossning nu.
Tar en dag i taget här...igår kom det lite blod igen mitt på dagen, sen inget alls. Hade sex igår, får liksom passa på när det inte är nåt pågående...idag har inget kommit än så länge så hoppas snart att blödningarna är helt förbi. Om det hade vart mens jag hade så skulle den sluta igår men nu var det ju inte mens denna gången 
Om en vecka ska jag ha ÄL om allt funkar som vanligt...blir nervösa dagar runt den tiden när jag kommer känna efter ordentligt. Förra månaden kände jag på morgonen att nåt var på gång, tog ett ÄL-test på eftermiddagen och det var första gången nånsin jag fick positivt på ÄL-test (men har ju blivit gravid innan ändå så gissar jag bara missat stegringen de gångerna)
Jag åt rosenrot förra månaden så det gjorde väl skillnad. Denna månaden kör jag utan, jag åt en tablett första tre dagarna jag blödde av missfallet för att må lite bättre psykiskt och kanske blöda lite mindre. Vet inte om det hjälpte, men jag tror det för sista två dagarna har jag verkligen haft ett bakslag känslomässigt med mycket tårar och tankar...tur min kille är så förstående och vill att jag berättar om alla tankar jag har och verkligen gråter ut 
hans sorg är förstås med stor men han ser det mer positivt än mig, tur vi kan bära varandra och stötta. Blev så mycket som blev aktuellt när jag blev gravid så fort, sälja våra boenden och bo i ett enda gemensamt, vi har just nu både lägenhet och hus, bor i hans hus veckorna när jag inte har barnen och så bor vi hos mig när de är hemma. Vi ska ju oavsett flytta ihop men blev lite mer bråttom så att säga...så när missfallet kom så kändes det som att allt rycktes bort och att det inte heller blev lika viktigt...så det är lite dubbel sorg. Vi bor ju ihop, men ändå inte riktigt på riktigt. Jag vill ha den där kompletta känslan med vårt gemensamma, våra barn och allt på samma ställe. Så vi pratade mycket igår och vi kommer såklart fortsätta leta efter drömhuset men har ju lite mer tid nu bara...
Blev en lång roman, men skönt lufta lite tankar ibland. Trodde nog inte att ett missfall skulle vara så tungt som det varit...är rädd för att det ska upprepas om vi lyckas bli gravida igen och att få denna känslostormen en gång till....hua.
Fredagskram på er alla om kämpar! Tillsammans är vi starka
Tack och ja, det känns väldigt skönt att inte vara ensam i ens tankar, längtan och strävan. Vi möter alla olika hinder och kan ju finnas där för varandra.
Tänk att medicinerna kanske kan hjälpa er och behöver inte vara något dåligt, bättre få hjälp om det går även om det kan kännas stressande. Men när ni väl har er lilla så kommer ni kunna lämna det bakom er och då kommer det vara så värt det. Och vikten kommer du fixa och snart är din ägglossning igång ska du se.
Alltså jag har ju börjat gå ner i vikt. Hittills 8 kg. Och idag kände jag faktiskt av mensvärk. Kanske inte så märkvärdigt. Men för mig är det faktiskt det. Har inte känt riktigt mensvärk sen jag var normalviktig. Och ska jag vara helt ärlig så har jag knappt blödit alls vid menstid. Sparsam mens utan knappt någon känning till mensvärk. Så nu hoppas jag så klart att detta är ett tecken på att kroppen börja komma tillbaka.
Vad kul att höra! Heja dig!! Förstår visst glädjen över det! Känns bra när det är nåt som känns som det ska och går i rätt riktning!
Här händer inte mycket, är ett par såna dagar då man inte behöver tänka alls, mitt mellan mens (missfall) och ÄL. Har jag tur funkar kroppen som om missfallet var en mens eftersom det var så tidigt ( v 4+1) och i så fall bör jag ha mens framåt torsdag/fredag...hoppas så innerligt allt kommer igång som vanligt fort. Men just nu idag och fram till onsdag är ju för tidigt så behöver iaf inte gå och känna efter så just de dagarna tycker jag det är lättare att tänka på annat.
Har en enorm sexlust just nu (den brukar vara hög, men inte riktigt så här!) så i helgen har vi vart igång två gånger om dagen, hade gärna gjort det fler gånger (normalt sett brukar ju en gång/dag göra mig nöjd)..så hoppas ju lite att det betyder att ÄL ändå är på ingång, att kroppen förbereder sig 
Tycker ibland dagarna precis efter mens och de precis efter ÄL är rätt sköna, då kan man inte göra nåt, inte känna efter och inte göra nåt mer för att bli gravid. De dagarna är sköna som omväxling mot allt otåligt väntande, känna efter känningar, testa osv...
Ska dessutom försöka att inte testa en massa grav.tester denna gången. ÄL-tester kommer jag ta, för jag vill se att jag faktiskt får ÄL igen efter missfallet så att det inte hänt nåt....