Funderingar!

Hej,
jag har en bonus på 7. Jag är en rätt strikt, men kärleksfull förälder, enligt egen utsago.

Biomamman du beskriver låter lite som en idiot.
En nioåring som inte får gå i förväg utomhus, som får bannor om hon tuggar med öppen mun.

Nej det är biomamman som är för hård, baserat på det du beskriver.

Att biomamman är överkänslig kan man dock ha viss förståelse för, med en adhd-unge sen tidigare.

Måste ert barn tillbringa tid där om hon inte mår bra av det?
Vem har vårdnaden?

Verkligen, biomamman ska såklart inte behöva flytta någonstans men TS och hennes man ska lägga om hela sina liv för någon som träffar barnet på långloven.

Är du riktigt frisk?

Stöd henne i detta.
Förälderns rätt till sitt barn går inte före barnets rätt till en trygg uppväxt.

Tänk dig följande; du måste välja mellan dessa två val:

du erkänner för dig själv och alla andra att du inte är en bra mamma
du erkänner för dig själv och alla andra att ditt ex inte är en bra pappa

Vi lever alla i olika stadier av självbedrägeri om vilka vi är.

Detta är inget försvarstal av biomamman som verkar störd, bara ett försök att förstå henne för att bättre kunna hantera henne.

Att försöka få henne att inse detta är nog lönlöst. Samma brister som gör henne till en kass morsa är de brister som gör att hon inte kommer komma till insikt. Hon har problem med empati och social kompetens.

I förnekar att jag petar i näsan, men det gör jag. ^ ^ 

Inget som går ut så mkt över andra dock.

Jag har ett bonusbarn i 7-års åldern som har striktare regler här än hos sin biomamma. Ganska säker på att hon beklagar sig hos biomorsan, även fast reglerna i detta fallet är fullt rimliga.

Att ert barn inte vill prata med sin biomamma etc antyder dock är problemet handlar om mer än eventuella manipulations-försök från ert barn.

Beroende på hur dåligt barnet mår över att vara hos sin biomamma kanske det är värt med en utredning av soc. Hennes bild av saker och ting väger inte alltför lätt när hon är i 9-års åldern.

Far hon illa måste något förändras.