Vill ha kontakt med andra som planerar IVF i början av 2016
Hej!
Jag och min sambo ska påbörja IVF i februari.
Vi har gjort en lite annorlunda resa än vad ni andra gjort. Vi påbörjade vår utredning I april och min sambos spermaprover visade att det inte fanns några spermier alls i sädesvätskan! Han fick lämna ett nytt och även där var det 0 spermier.
Min sambo fick ta en massa prover för att de skulle se om det var något hinder i sädesledaren eller om det var så att det inte producerades spermier över huvudtaget.
Sedan flera månader tillbaka har vi kastats mellan hopp och förtvivlan. Kan min sambo ens bli biologisk pappa? Måste vi använda donerade spermier? Måste vi adoptera? Har min sambo nån kromosomförändring som gör att han inte har nån produktion? Kommer vi aldrig få gemensamma barn? Hundratusen miljoner frågor...
För oss har det alltså inte ens varit självklart att kunna genomgå IVF. Sedan i våras har vi gått i detta helvete och inte vetat något.
Kromosomanalysen var normal för min sambo men hans FSH värde var väldigt högt. Det låg i gråzonen så det kunde betyda att det inte fanns någon produktion men det kunde också betyda minskad produktion.
Tillslut gav vi upp landstinget och dess långa väntetider. Vi var också väldigt trötta på deras svårigheter att svara på våra frågor. Vi kontaktade istället Carlanderska, de är bland de bästa i europa på manlig infertilitet. Där jobbar också en läkare som, än så länge, är den enda i Sverige som genomför Mikro-tese.
Förra onsdagen fick min sambo genomgå en biopsi i testikeln. Pga FSH värdet samt att testiklarna var mindre än normalt så var läkaren tveksam till om de skulle hitta något. Biopsin var på morgonen och sen behövde labbet hela dagen på sig för att undersöka vävnaderna.
Kl. 16.50 ringde läkaren och de hade hittat spermier I testikeln! !!!!!!!!!!!! =)
Vilken glädje efter alla dessa månader. Vi kan göra IVF och min sambo har chansen att bli biologisk pappa!!!
På min sambo måste man alltså plocka ut spermier från testikeln innan IVF då de inte följer med ut i sädesvätskan. Spermierna var få och långsamma så därför kommer vi inte göra vanlig biopsi utan Mikro-tese. Då öppnar läkaren upp testikeln och undersöker med mikroskop och kan då välja ut de absolut bästa spermierna och plocka ut dem. Då ökar våra chanser mycket. Samma dag plockar de mina ägg och sammanför dessa då spermierna helst ska vara helt färska. Sedan blir det ICSI.
Efter biopsin förra veckan så måste min sambo vila 2 månader så därför behöver vi vänta med IVF. Vi ska också flytta i slutet på december så därför blir det IVF för oss i februari.
Vi har berättat för familj, alla våra vänner samt för våra kollegor och chefer. Det kändes nödvändigt för oss då vi mått så dåligt och behövt mycket stöttning etc. Hade aldrig stått ut på jobbet om inte min chef och närmsta kollega vetat om detta tex.
Kan säga att alla vi berättat för känner någon som genomgått IVF. Det är verkligen inte så ovanligt som man kan tro!
Jag och min sambo har kommit varandra extremt nära under den här tiden...
Det blev ett långt inlägg, hoppas ni orkade läsa =) Ska bli roligt att följas åt på resan =)
Vi har idag avslutat vårt första IVF-försök. Vi gjorde det korta protokollet. Allt har gått som på räls med sprutorna och äggblåsorna. I måndags var det dags för äggplock på mig och biopsi på mannen. De hittade 10 fina ägg hos mig och EN spermie på mannen. De lyckades befrukta ett ägg med spermien, så vi skulle på återföring idag klockan 13.30. Vid 09.00 imorse fick vi ett samtal av RMC i Malmö, där vi går, om att det inte delat sig som det skulle, så det blev ingen återföring :(
Denna dagen har gått åt till att gråta och sova. Jag är så fruktansvärt dålig på att hantera sorg. Men vi får ta nya tag och ge oss på försök två i Januari. Innan det vill läkarna ha svar på om vi ska använda donerad sperma eller försöka med mannens igen. Självklart vill vi använda mannens helst. Läkarna menar på att det finns ju hyfsat stor chans att hitta någon mer spermie, men risken är otroligt stor att den också kommer vara av dålig kvalitet. Svårt och jobbigt val framför oss med andra ord.
Vi har försökt få barn i tre år, började utredas för lite mer än ett år sedan. All denna väntan, jag hoppas det kommer vara värt det i slutändan. Är så galet rädd att det aldrig kommer bli en liten bebis. För varje bakslag som kommer blir rädslan och oron större.
allt detta är ett helvete, men förhoppningsvis sååå värt det i slutändan!! Finns inte så mycket annat att göra, än att gilla läget och bita ihop.