BF juni/juli
För mig är det tvärtom, är inte minsta orolig denna gång. Tänker att kroppen har ju funkat en gång, kommer fixa det en gång till. Sen tänker jag att jag har en underbar unge o är så tacksam för det. Det gör att jag inte ens tänker på att kunna få ett MF.
Fokuserar på det positiva helt enkelt o hoppas min kropp är med mig även denna gång.
Får väl göra så, försöka låta mig själv njuta ändå. Glädjas.
För vi är glada. Så glada att vi spricker. Vill kunna berätta det för vår son och familjemedlemmar nu, nu, nu!
Tack för era ord, de gläder samt lugnar mig <3