Kia82 skrev 2015-10-16 13:43:51 följande:
Tyvärr så gör det väl inte det och äldsta dottern är väl inne i någon förpubertal period nu för allt precis allt ska göras tvärtemot och det ska testas gränser till max. Jag anser dock att att inte ge straff eller kalla det konsekvenser om ni så vill för sådant förekommer ofta också är det samma som att tillåta det felaktiga beteendet. Och jag anser inte att det är orimliga handlingar ifrån våran sida heller då utomstående inte har en susning om vad som försiggår innanför våra dörrar och vad våra barn är kapabla till. Jag tar hellre denna fighten nu än om fem år. Att dottern uppfattas på ett helt annat sätt inför andra föräldrar är väl en himla tur det men att ifrågasätta mig i mitt föräldraskap som det känns som om jag har gjorts accepterar jag inte.
Ursäkta mig, men du tror att de konflikterna du hanterar med en sexåring kommer spegla av sig i tonåren, med all sannolikhet inte.
Jag skulle nog säga, ju hårdare man är mot ett barn, desto större frigörelseprocess under tonåren.
De fighterna vi tagit med vår tonåring har inte haft någon som helst koppling med de fighterna vi tog med honom som 6-åring.
Däremot så tror jag att man får det lättare att hantera tonåren om man tankar in så mycket trygghet i barnen att de vågar erkänna dumheter de gjort utan att de kommer att straffas.
Mitt barn har inte alltid varit en ängel, men han har sällan försökt smyga undan om han gjort något dumt, utan han har alltid vetat att han kan berätta det för oss. Dvs vi har kunnat lita på honom, vilket har varit väldigt bra under tonåren.
