IVFare i Stockholm?

Tack alla!!! Vi mår så bra vi kan efter en för tidig födsel och akut kejsarsnitt. Jag har ju aldrig gatt det innan, så det var läskigt. Ville verkligen födda "normalt".
Men nu bestämde Havanna åt oss hur det skulle gått till haha.
Jag är iaf väldigt tacksam till alla personal på Eskilstuna sjukhus för all redat hjälp.
Vi fick ju inte plats i Stockholm, så vi blev skickade hit med ambulans i fredags..

Havanna är sondfri!!!! Och snart är vi utskrivna även från hemmavården!!!

Hur går det för er andra? Tyst i tråden nu...

Hej, förstår att det känns jobbigt, men eftersom ni inte kan påverka något nu så försök att inte lägga så mycket energi på det nu. Ta verkligen detta som en välbehövd paus. Gör saker som känns kul och bra för er. Träffa folk som ni tycker om och ger energi och tacka nej till sådant som känns jobbigt. Hösten är alltid en nystart tycker jag så det kommer nog kännas lite mer hoppfullt då. Det är så lätt att deppa ihop när man inte kan påverka något, men jag tycker att du verkar ha både positiv inställning och tålamod, det (du) har hjälpt mig i det här att höra en sådan röst för jag är ju en otålig tjuvtestare...

Ni ska absolut inte ge upp den drömmen och det finns ju fler vägar att gå. Ni har blivit gravida förut så ni vet att det går. Man kan ju även få hjälp med embryoselektion (PGD) och se till att få hög dos progesteron.

Jag brukar tänka (tack vare min analytiska man) att det är ren statistik. 1 av 5 ska ta sig (för oss), då blir det lite mindre fokus på varje försök. Det har nästan stämt men ändå varit jättejobbigt. Man vet inte förrän man vet och det tär ju på psyket.

Jag gick i terapi ni på våren. Tyvärr tycker jag inte att det gav mig så mycket. Inget nytt på tapeten och jag kan redan prata om det så det kändes mest som att vi pratade om annat som jag redan bearbetat klart och att själva graviditeten nu är mer läkande än terapin var. Dessutom är jag ju mer hormonell så jag känner att jag slösar bort 1000kr för att prata om sådant som utlöses av hormonpåslagsångest istället för att bearbeta ivf som jag ville.

Det jag fick ut var gammalt:
- vara mer snäll mot mig själv
- försöka stänga ute negativa röster
- skydda mig från yttre och inre kritik
- ta hand om mina egna delar i mig själv, det som är jag

....4000kr... och ingen hjälp med hur detta ska ske vilket jag ville ha hjälp med, för jag förstår ju att det måste ske men jag gick ju i terapi för att jag ville ha hjälp med detta hur.

Ja. Ja, men rätt psykolog kan ju ge bra stöd. Jag fick inga verktyg bara prata själv, tyvärr. För någon som behöver prata av sig är det kanske hjälpande men det var inte det jag var ute efter. Jag tror din metod om en rolig sommar är bättre!

<3 <3 <3 Jag känner inte dig, även om det känns som om jag gör det, men jag hoppas av hela mitt hjärta att det är sista mors dag du är utan barn i magen eller famnen. Hoppas det inte låter helt fel nu. KRAM <3

Måste bara få dela med någon, vågar inte berätta för någon än: I två år har jag och min man försökt få barn, och sedan februari är vi i IVF-behandling. Det har (som ni alla vet härinne) varit tufft både fysiskt och mentalt. Men nu är jag gravid!!! Så tidigt, bara v6, så jag vet så klart inte hur det går. Jag ville bara dela med några, och säga att det finns hopp. Kram!