Susodus skrev 2016-03-31 11:17:21 följande:
Jag håller med alla andra, ibland måste man bara göra sådana saker som för andra ter sig irrationellt men som är helt rätt. Att känna sig så glad är fakiskt värt vartenda öre, mycket billigre än terapi. Det blir ju som ett steg närmare målet. De säger att vad man tänker inte har någon betydelse för utfallet i ivfprocessen, och det tror jag också på, men som irrationell vanlig dödlig så lyssnade jag till en vän som födde genom ivf att hon fokuserade på en målbild som var att hålla sina två barn i sin famn, nu blev det en, men jag tog till mig det och tänkte så denna gång och det kändes mycket mer hoppfullt. Jag tror din åkpåse är en sådan positiv målbild som du kan tänka på och må bra av under processen.
Imorgon ska jag i terapi hos psykolog som är kopplad till Sophiahemmet, jag återkommer om jag tycker det är givande. Jag ska gå för att få lite input på hela ivf-processen. Jag har varit så stark i så många år och bara kört på utan att tillåta mig att duka under så jag känner, speciallt när jag träffar folk inom vården som frågar hur jag mår, att jag bara bryter ut i gråt. Det ligger mycket där under och pyr så jag hoppas att detta ger lite perspektiv och kraft.
Igår såg jag en bekant med stor mage och två syskon på bild på fb, det påvarkade mig så starkt, kände mig så svartsjuk. Hur lätt de såg ut att ta på det, hur de visade magen vilket jag aldrig gjort, för jag har aldrig känt mig säker förrän barnet är i min famn. Tycker inte om att jag kände så, för det har ju inget med mig att göra, jag vet ju inget om deras process heller och inte missunnar jag någon detta, men svartsjuk kände jag mig, trots att jag är gravid så vet jag ju inte hur detta slutar och jag känner nog innerst inne att jag nog inte klarar av ett till trauma, jag vet inte om jag skulle orka detta igen. Jag behöver i alla fall inte vara rädd för telefonen, för nipt-resultatet kommer per telefon oavsett utfall.
Tack! Ja, det är lite så jag tänker.
Berätta gärna om besöket sedan. Antar att det är den psykologen de remitterar alla till från Sophiahemmet. Börjar fundera på om jag borde boka en tid, den här behandlingen har varit så jobbig jämfört med dem andra. Inge fysiskt utan psykiskt. Det är säker MF som ligger och spökar för min del.
Kram